Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Eva-Lisa Dezmin: ”Hur hårt kan skattebetalarna piskas innan det brinner av för någon?”

av | 25 jul, 2019 | Samhälle

Lästid: 5 minuter

Hunsade, utnyttjade och förnedrade. Så kan man sammanfatta hur allt fler känner sig behandlade av det samhälle och de politiker som de varje månad förväntas finansiera med sina surt ihoptjänade pengar, samtidigt som välfärdsapparaten fungerar allt sämre och orättvisorna där grupp ställs mot grupp syns allt tydligare. Och samtidigt stryps yttrandefriheten, så att kritikerna av vansinnet till och med förföljs, åtalas och döms för hittepålagen ”hets mot folkgrupp” – i princip en hädelselag som förbjuder kritik av islam. ”Droppen urholkar stenen, icke genom sin kraft utan genom att ständigt falla.” Det kanske är dags att fråga sig vad som händer när stenen blivit urholkad, skriver idag författaren Eva-Lisa Dezmin.

Vi har fått lära oss att de skötsamma medborgarna aldrig är offer, ändå är det just dessa som får offra allt. För vad? Det är åtminstone ingenting som de själva kommer att vinna på, det tycker jag vi alla kan enas om vid det här laget. I Göteborg har man blodbrist på Sahlgrenska universitetssjukhus efter alla knivdåd och uppmanar nu blodgivare att klämma ur sig de sista dropparna, så att liv ska kunna räddas på ligister som imorgon kan vara samma person som hugger ner den som räddade våldsverkarens liv. Gränser flyttas hela tiden, lite i taget, och jag undrar när det brister för någon som inte är stabil i sinnet. Det har hänt förr och problemen var inte ens i närheten så stora som när Mangs och Ausonius härjade. Missförstå mig rätt, jag hoppas innerligt att det inte inträffar, men i takt med att saker går från dåliga till ännu värre, skulle jag bli förvånad om inte spärrarna släpper hos någon till slut. Psykologiskt är det välkänt vad som händer med människor som hunsats under en längre period. Det försvarar inte deras handlingar, men det förklarar dem, så varför utmana ödet när man vet vad det kan leda till?

Det går inte en dag utan att jag läser om våldtäkter, sprängningar, skjutningar, rån, misshandel, eller knivskärningar, men regeringen verkar inte ha en tanke på hur detta ska lösas, istället uppmanar man de skötsamma medborgarna att begränsa sin fria rörlighet.
Utöver det ska vi skänka bort en välfärd vi betalar dyrt för via skatten, för att den som aldrig bidragit och aldrig kommer att göra det heller, ska få det så trivsamt och bekvämt som möjligt. Istället för att gå till botten med alla som inte ska vistas här, alla som har flera olika identiteter och alla som saknar asylskäl, höjer man skatterna. Det är alltså inte tänkt att vi ska komma tillrätta med orsaken till att välfärden snart är ett minne blott, lösningen är att pungslå skattebetalarna hårdare.

I Sverige har fel blivit rätt och rätt blivit fel och omvärlden följer farsen med fasa, inte minst sedan incidenten med ASAP Rocky. Jag såg en intervju som gjorts med hans mamma där det spekuleras i om Sverige är ett rasistiskt land. Jag väntade bara på det här. Självklart är det den slutsats man drar av detta, det hade jag också gjort om jag bodde i ett fungerande samhälle i ett annat land.
Som grädde på moset är även den nigerianska maffian på väg att etablera sig här, hurra liksom! Mer problem som vi antagligen kommer att få råd om hur vi ska anpassa oss till. För ni kan vara säkra på att ingen kommer att försöka stoppa dem och även om någon skulle vilja göra det, saknar vi resurser. Ilskan växer för varje dag hos de skötsamma medborgarna som hela tiden får höra att de ska hålla käft och betala skatt, inte ifrågasätta och inte adressera problemen. Det är helt otroligt att det fått gå så här långt och att majoriteten fortfarande jamsar med. Vissa för att de är rädda om jobbet, men de flesta för att de på riktigt tror att de bor i en rättssäker stat och ett tryggt land.

Hur hårt kan skattebetalarna piskas innan det brinner av för någon? Det är frågan jag ställer mig varje morgon när jag scrollar igenom nyheterna och det ena våldsdådet avlöser det andra. Kanske är det just det regeringen vill? De hoppas att någon ska förlora fattningen för att få möjligheten att visa upp ännu ett exempel på hur rasistiska svenskarna är. Samtidigt pågår den verkliga rasismen dagligen och den har passerat obemärkt i decennier nu, fram tills en utländsk artist blev drabbad. Om något gott kan komma ur den händelsen, är det kanske att omvärlden äntligen förstår hur illa det är i Sverige och att det är gärningsmännen vi klemar för, inte brottsoffren. Jag tycker det är bra att Löfven får veta att han leder ett rasistiskt land, för det är precis det han gör, men det är inte dem han anklagar för att vara rasister som är det, det är dem han håller om ryggen.

Vi får väl se var smärtgränsen ligger, jag hoppas att någon satt stopp för vansinnet innan det gått så långt att stenen urholkats och någon tar saken i egna händer där även oskyldiga drabbas.

Löfven och hans regering vilar nu ut efter alla energikrävande arbetsuppgifter så som besparingar i välfärden, skattehöjningar och att öppna för en kostsam anhörighetsinvandring. De vet nämligen att svenskarna fogar sig även om de grymtar och det är trots allt enklare att peta på en katt som fräser lite, än att fånga det rytande lejon som de själva har skapat.

EVA-LISA DEZMIN

Eva-Lisa Dezmin är författare, förläggare och bor i Lycksele med man och hund.

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl.

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd betalning bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och finns nu att köpa här:

https://www.vulkanmedia.se/bilden-av-verkligheten/

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer