Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

En undersköterska berättar: ”Det skär i mig varje dag när jag ser ensamma gamla som lider”

av | 20 feb, 2018 | Samhälle

Lästid: 5 minuter

Det kom ett mejl från en undersköterska som beskriver sin vardag inom hemtjänsten. Jag vet exakt vad hon talar om av egen erfarenhet med gamla anhöriga. Då har ändå vi varit närvarande. Vi har lagat mat, vi har gjort våra nära och kära sällskap. Tyvärr vet jag så många andra som tillbringar dagar stirrandes upp i taket. Nu kommer förslag om att LSS, assistans till barn under 12 år och personer över 80, ska dras in. Detta betyder att ännu fler får ett liv i ett oerhört lidande. Kanske är målet att fler ska dö så snabbt som möjligt, så att kostnaderna kan sjunka? På kort tid går Sverige från humanitär stormakt till ett iskallt, människofientligt samhälle.

En undersköterskas berättelse:

”Jag arbetar inom vården. Ser allt det som sopas under mattan. Äldre, sjuka, svaga som inte kan ta för sig och heller inte får något gratis. De har oftast en låg fattigpension. De bor i misär. De sitter i bostäder där de samlat på sig en mängd saker som de sedan inte kan ta hand om då de blivit sjuka. Jag ser dagligen personer som en gång varit skattebetalare i Sverige och sedan blivit sjuka och äldre. En del så sjuka så de inte kan ta sig i och ur sängen eller i och ur en stol. De har blöjor och trycker på larm de har runt handleden när de behöver byta blöja eller så sitter de där tills någon/jag kommer på schemalagda korta besök och ska göra det mest nödvändiga. En del vill in på hem så de kan ha personal hela tiden och medboende de kan umgås med och inte sitta som nu ensamma i sin misär som kanske inte är handikappanpassad, och inget sällskap överhuvudtaget mer än en vårdare som springer in på kanske bara tio minuters besök. Det finns dock inte platser på ålderdomshem för det är kö dit, och de hinner ibland dö ensamma hemma innan de får plats.

Biståndshandläggare avgör hur mycket tid de gamla får. Kanske tio minuter 3-4 gånger om dagen. Ta upp ur säng och tvätta, samt ge medicin och byta blöja samt värma lite gröt och sen komma tillbaka dit 3-4 timmar senare för att ta bort gröttallriken och diska den, samt byta blöja och ge färdigrätt med mat värmd i micron samt medicin, åka vidare och komma tillbaka 3-4 timmar senare och nu ge en kopp kaffe och byta blöja och ge medicin, några timmar senare göra det nödvändigaste och hjälpa i säng.

Jag har ca tjugo besök som ska göras på ett arbetspass och resor där emellan, i och ur kalla bilar, snö och halka. Nu sitter en av de gamla jag besökte och spottade ut en tand som lossnat, la den i en mugg på det överbelamrade bordet framför sig. Personen samlar sina avtuggade tänder i en liten burk. Har inte råd gå till tandläkare och skulle väl helst sövas då h*n har stor tandläkarskräck, men som det är nu har h*n inte råd att ta sig till en tandläkare överhuvudtaget.

Sen så går jag ner och handlar till dessa personer och utanför mataffären sitter en tiggerska och ropar hej hej och hejdå och skramlar med sin mugg för att få pengar. Jag blir så vanmäktigt arg att denna person som inte ens bor här, får pengar av dem som inte sett den svarta mörka avigsidan i Sverige och att vi har egna att ta hand om. Att veta att de som kommer hit och som är hemmahörande i annat land och är fullt arbetsföra, sitter och får både skattefria pengar i sin mugg och kanske också begår kriminella handlingar samt får läkarvård och tandläkarhjälp billigare än våra egna gamla och sjuka… Jag blir så vanmäktigt arg av att höra politiker prata om att Sverige ska hjälpa ensamkommande män från utlandet. Ensamstående som är friska nog att ta sig hit och få bostad, kläder, utbildning, tandvård, körkort och sedan så läser jag på den websida som dessa har att man sedan ska hjälpa deras anhöriga hit! Det vi inte ens kan ge våra egna! Jag har själv varit ett barn som inte haft bostad och kläder men jag hade inte rätt till socialbidrag eller sjukkassa eller bostadsbidrag eller hjälp till bostad då jag inte var myndig och det var mina föräldrars skyldighet att ta hand om mig, vilket de inte gjorde. Jag har gått utan vinterkläder i kalla storstäder nattetid och inte haft mat på flera dagar, men jag fick ingen hjälp. Jag fick ingen hjälp och ingen information och ingen som såg mig ens då jag ropade efter hjälp.

Hur kan man ta emot ensamkommande som inte har ID-handlingar och inte får testats för sin ålder och sen även ta hit deras anhöriga som aldrig lagt en skattekrona i Sverige. Vi uppmanas att kämpa för dessa. Vadå kämpa för? Vi har så många som vi vänder ryggen mot i Sverige, människor som inte får hjälp och som lever i misär, och som vi borde kämpa för i första hand. Ja, sådana blir känslorna när grupper ställs mot varandra, då blir det svårt att motivera sig att vara generös mot dem som bara vill ta för sig. Vi har psykiskt sjuka som tar hjälp av droger och kriminalitet, vi har äldre där deras kroppar och huvud säger ifrån och de sitter ensamma och i misär, vi har de som arbetat och haft olyckor och hamnat i handikappat tillstånd, vi har barn som föds in i handikapp och behöver hjälp. Jag ser så mycket avsigsida som sopas under mattan, dem som vi borde ta hand om i första hand. När jag påpekar detta anklagas jag för att var rasist. Jag är inte rasist, men de regler som utnyttjas i vår frikostighet skapar misstänksamhet, polarisering och bitterhet. Och det skär i mig varje dag när jag ser de gamla lida.”

”En anonym individ inom vården”

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Min kommande bok heter ”Bilden av Sverige” och släpps 28/2. Bevaka den gärna på Bokus.

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer