Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

En systemkritiker döms hårdare än en kriminell

av | 12 okt, 2018 | Media

Lästid: 4 minuter

Det skrivs och pratas en del om konsekvenserna av #metoo-dreven och hur människor hängts ut och fått sina liv förstörda, hur mödosam vägen tillbaka är för till exempel Lasse Kronér som orättvist hängts ut och utmålats som en vedervärdig våldtäktsman. Även mediebranschens aktörer har fått sin beskärda del av kakan, journalister har blivit ifrågasatta. Att så sker tillhör dock snarare ovanligheterna än vardagsmaten. Medierna kallas för den tredje statsmakten och därför tror sig många journalister i gammelmedia vara oantastliga, oavsett vad de gör. Det är därför extra intressant att se deras chock när de själva drabbas av samma sorts drev som de själva tidigare dragit igång mot andra. Man kan fråga sig om de trott sig vara immuna mot sådant, skyddade av sin position, och därför betett sig gränslöst? Men än mer angelägen är frågan om dem som döms av medierna utan att ens ha misstänkts för något brott. Finns ens möjlighet till rehabilitering för en systemkritiker?

Senast var det en reporter på SVT som i ordrik text skildrade ”hatet” och ifrågasättandet hon drabbats av i samband med sitt arbete med Uppdrag Granskning. Det var ensidigt förstås, och väldigt indignerat, och jag ville säga, välkommen till verkligheten. Nej, man är inte per automatik skyddad bara för att man arbetar hos public service, man kommer inte heller undan med att bete sig partiskt. För oavsett vad jag än tycker om själva sakfrågan, vem som är skyldig eller oskyldig, så anser jag att en reporter på Uppdrag Granskning bör behandla sina intervjuobjekt lika, vilket nu denna journalist inte gjorde. Men mer än vad hon gjorde eller inte gjorde är hennes reaktion: Att komma ut publikt och berätta hur det känns att bli utpekad, ifrågasatt, misstänkliggjord, demoniserad.

Det ges en smula upprättelse här och var åt de män som hängdes ut i samband med #metoo, och en del mainstream-medier skriver analyser av hur saker bör ha hanterats. Jag tycker att det är bra att stöta och blöta dessa frågeställningar, för de är inte okomplicerade. Dock saknar jag samma typ av eftertanke i fråga om oss som orättfärdigt stämplats och hängts ut då vi kritiserat framför allt den galna svenska migrationspolitiken, och om människor som röstar på partier som SD och Medborgerlig samling. Fortfarande råder i offentligheten ett slags konsensus angående oss systemkritiker. Vi behandlas ofta värre än dömda kriminella, och det finns ingen bortre tidsgräns på när dessa fulstämplar försvinner. Har man en gång blivit ifrågasatt och utpekad som en suspekt rasist av debattörer, ledarskribenter och vänsterkulturella proffstyckare och förtalats i deras kretsar på sociala medier, så verkar det inte finnas någon möjlighet till rehabilitering. Trots att man inte framför några särskilt uppseendeväckande åsikter så är man för alltid dömd till att bli refererad som ”kontroversiell”.

För min egen del hängdes jag ut i public service, i SVT, och i Sveriges Radio anser man att man kan fortsätta kalla mig precis vad som helst och förstöra mitt rykte och anseende, trots att det jag sa stämde, jag till och med tog i i underkant. Allt jag sagt var sant. Det om ålderslögnerna, det om den kollapsande vården, om no go-zoner, om kaoset. Sedan jag uttalade mig har ingenting i samhället blivit bättre, tvärtom läser vi om den ena gruppvåldtäkten och misshandeln och mordet efter det andra, om att Sveriges BNP har lägst tillväxt i Europa, om fortsatta öppna gränser och kriminella ligor som väller in i landet, om polisbrist och politikers inkompetens… människor far illa i Sverige. SVT:s lögner om mig har också analyserats av oberoende alternativa journalister men trots att man kunnat påvisa hur SVT fulvinklat för att få mig att framstå som en lögnare så står deras insinuanta skräptext kvar på nätet och används mot mig. Nu är jag luttrad, men det finns de som inte har blivit lika hårdhudade. Denna typ av drev som lågintensivt pågår mot en individ i oändlighet krossar faktiskt människor. Hur mycket man än känner att man inte bryr sig så äter det sig ändå in under huden. Att inte få göra sitt jobb som författare, till exempel. Att inte bli inbjuden till biblioteken, det är otroligt trist. Särskilt med tanke på att de som vurmar för kommunistiska diktatorer med miljontals liv på sina samveten får resa runt och föreläsa i godan ro. De bjuds in till kommuner, till event, till diverse arrangemang. Oärliga journalister som ljuger och fejkar, politiska opinionsbildare som står för odemokratiska åsikter och antisemitism, män som hatar kvinnor och kvinnor som hatar kvinnor, alla dessa får statliga bidrag och får vistas i möblerade rum. Men inte vi som kritiserar socialismen och dess dödliga skadeeffekter på samhället.

Någon säger att det är lönlöst att skriva, att det inte är någon idé, att det är kört, att det bara är att ge upp. Att de vänsterextrema är för många, att de talar för högljutt. Jag vägrar att acceptera det. Jag tänker med en dåres envishet hävda att det är tvärtom. Ju mer man slåss, tjafsar emot, fortsätter protestera, ju fler texter man skriver där man belyser dessa galenskaper, desto större är chansen att någon vaknar till, tänker efter, att motståndet växer, att saker kanske kan förändras. Jag tänker i alla fall inte ge upp. Mirakel sker faktiskt dagligen.

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer