Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Det stora feministsveket

av | 5 jun, 2017 | Debatt

Lästid: 6 minuter

En grupp kvinnor demonstrerar för fri abort, troligt sen 60-tal – tidigt 70-tal. Kampen ledde till att svenska kvinnor fick fri abort 1 januari 1975. 

 

 

Det finns en anledning att diskutera termen ”feminism”. Vad står det för idag? Varför har denna initialt logiska rörelse kidnappats av skogstokiga individer, som blundar för verkligt kvinnoförtryck? Hur kommer det sig att det en gång jämställdhetskämpande Sverige i dag accepterar att flickor våldtas och gifts bort, att ungdomar mördas i hederns namn, att elever delas upp efter kön och flickor och pojkar behandlas olika, för att bara ta några exempel.

Jag har alltid sett mig själv som feminist. Ordet har för mig haft en positiv klang, det har signalerat en medvetenhet om orättvisor och en önskan om att komma tillrätta med dessa. Jag anser att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Enkla, grundläggande principer: Lika lön för lika arbete. Ingen diskriminering utifrån vilket könsorgan man har mellan benen. Respekt, jämställdhet, samarbete. Ner med påklistrade könsroller – fram för valfrihet och individuell väg i livet.

Jämställdheten och friheten är dock inget vi kvinnor fått gratis eller kunnat räkna ta för givet. Våra förmödrar har kämpat hårt på barrikaderna för att vi idag ska kunna gå med korta kjolar, med eller utan behå, med eller utan smink, för att vi ska kunna ligga som vi vill med män, kvinnor, både och, gifta, ogifta, polyamorösa, bi, gay eller trans. De har bråkat, tjafsat, utsatt sig, blivit hatade och hotade, utstötta, trakasserade, förföljda. De har demonstrerat och bränt behåar, hamnat i strider med etablissemanget, blivit satta på mentalsjukhus för vår rätt att arbeta, utbilda oss, skriva de böcker vi vill, sjunga, dansa, resa och ge oss in i politiken. Fortfarande finns ett glastak, absolut, men i vårt demokratiska samhälle är det i alla fall tusenfalt bättre än i många andra delar av världen – vilket åskådliggörs tex om man tittar på World Values Survey, som utforskar sociokulturella, moraliska och religiösa värderingar inom olika kulturer världen över. I en undersökning ställdes frågan om det var en grundläggande del av demokratin att kvinnor har samma rättigheter som män. I Sverige svarade 81 procent ja, medan den siffran var 25 procent i Egypten och bara 18 procent i Irak.

Kvinnlig rösträtt har till exempel inte varit någon självklarhet i Sverige. 1919 klubbades den igenom efter hård kamp av bland annat rösträttkämpen Signe Bergman. Innan dess tillhörde kvinnan mannen, hade honom som sin förmyndare. 

1975 fick vi fri abort. Innan dess kunde försöket att avbryta en oönskad graviditet vara livshotande. Illegala aborter orsakade oerhörda trauman och lidanden, skadade och dödade kvinnor. Om hon behöll barnet och befann sig i ”olämpliga omständigheter” blev livet dock inte heller bra. En ogift mor betraktades som paria, en fallen kvinna. Det var fritt fram att håna, bespotta och frysa ut henne. Kvinnor betraktades ofta som svagsinta om de tog för sig sexuellt. Man opererade bort livmodern på vissa, begreppet ”hysterika” kom sig av att man ansåg att livmodern gjorde kvinnan tokig. Författaren Agnes von Krusenstjerna var en av dem som gick mot strömmen och beskrev både lesbisk kärlek, utomäktenskapliga förbindelser samt incestuösa relationer i sina romaner, som vållade stor kontrovers på 30-talet (Krustenstjernafejden/von Pahlenfejden) En central aspekt i fejden var just kvinnors rättighet att verbalt uttrycka sig fritt och kampen kring en friare sexualmoral. En kvinna som vägrade inrätta sig i leden, som öppet bejakade sig själv, sin kropp, sin sexualitet, som inte anpassade sig till rådande samhällsnormer, blev helt enkelt galenförklarad och utstött.

Går vi ännu längre tillbaka i tiden hittar vi de svenska trolldomsprocesserna (sådana pågick över hela Europa) där kvinnor blev symboler för ondska och jagades och mördades av samhället. Till exempel i Härnösand, under andra hälften av 1600-talet, då över 700 kvinnor och flickor anklagades för trolldom och 120-130 av dem avrättades genom halshuggning. Det hela beskrivs på ett isande sätt av Agneta Nyholm Winqvist i den utmärkta boken ”Där mörker möter ljus” (Agneta Nyholm Winqvist utbildningsverksamhet AB, 2016)

Det är lätt att rycka på axlarna och tycka att detta ju var så förfärligt länge sedan, så det är väl ingenting att dra upp nu, 2017? Men det är det faktiskt. Eftersom det som pågår idag är inget annat än den allvarligaste backlash mot kvinnor i modern tid. Det som är skrämmande att det dessutom sker i ”feminismens” namn. Rörelser som det ”feministiska” partiet Feministisk Initiativ med Gudrun Schyman och Victoria Kawesa i spetsen har kidnappat kvinnosaken och flyttat fokus från verkligt kvinnoförtryck till pseudoproblem och meningslösheter.

I samarbete med vänstern förstör man därmed allt det som modiga kvinnor kämpat för att åstadkomma. Nu rivs de verkliga feministiska landvinningarna ner och patriarkalt förtryck ges fritt spelrum.

Föraktet och nonchalansen (och kanske okunskapen om kvinnors problem) visas tydligt i en nyligen publicerad intervju med Gudrun Schyman, där hon på frågan om påtvingad slöja står oförstående och svarar att kampen mot slöjan väl lika gärna kan föras med slöjan på. Hon jämställer dessutom slöjan, ett politiskt och religiöst plagg, med ”kläder” och beskriver det som att en kvinna utan hijab är ”naken”. Schyman måste vara medveten om vad hon gör, hur hon genom sin retorik relativiserar förtryckande normer. Varför står hon inte upp och istället säger att ett öppet demokratiskt samhälle självklart måste stötta kvinnors rätt till frihet på alla plan? DET vore äkta feminism i mina ögon, det är vad feminismen en gång betytt enligt mig.

Jag intervjuade den feministiska opinionsbildaren Ayaan Hirsi Ali för några veckor sedan och första frågan jag ställde var den om feminismen. Detta eftersom jag de senaste åren känt en allt större besvikelse och misstro mot den rörelse som jag alltid identifierat mig med, just på grund av att den får representeras av personer som Schyman. Misstro eftersom jag i allt snabbare takt sett den kidnappas av märkliga krafter, där kvinnors rättigheter och frihet faktiskt kommit att bli underordnade något annat, nämligen omtanken om mäns behov. Vänsterfeminismen som ges mycket utrymme i medierna har valt att helt relativisera och blunda för det förtryck av främst kvinnor från andra kulturer.

Feminismen har förskjutits och perverterats, blivit en knäböjande dogm för det riktigt aggressivt patriarkala. Varför? Kan det bero på att dessa tongivande västerländska vänsterfeminister saknar insikt i hur äkta kvinnoförtryck fungerar? Eftersom den kvinnokamp som förts mot patriarkatet som vi känner till det, tills relativt nyligen inte burit strömningar av religiös fundamentalism och kvinnoskräck?

Det är absolut en fråga om kulturskillnader, men också det faktum att västvärldens kvinnor kommit mycket längre i sin kamp för jämställdhet än kvinnor i andra delar av världen. Kanske därför som de vänsterröstande europeiska feministerna inte förstått villkoren som förtryckta systrar i andra delar av världen fått kämpa emot. Det skulle räcka med ett studiebesök i Rinkeby, kanske en månadslång vistelse utan kontakt med det samhälle dessa damer är vana vid, för att de till fullo skulle förstå vilka krafter de faktiskt flörtar med.

”Den gamla feminismen är död” sa Ayaan Hirsi Ali. ”Vi behöver en ny feministrörelse”. Som jag ser det behövs en feministrörelse som inte är lierad med vänstern och de radikala religiösa/politiska ideologierna den påhejar.

Vem är fienden i dag? Vad har feminismen att kämpa för? Vilka utmaningar står vi inför?

Nej, alla strukturer i väst är ännu inte utplånade. Visst finns kvinnoförtryck kvar, i form av att kvinnor förminskas, misshandlas, sexualiseras mot sin vilja och blir betraktade som andra klassens medborgare. Men som kvinna har jag alla möjligheter att stå upp för det jag tror på, att höja min röst. Att engagera mig politiskt, att skriva debattartiklar, att arbeta med jämställdhetsfrågor, att välja en partner som respekterar mig och som möter mig i min önskan om att leva på lika villkor. Jag och en man kan dela på föräldraförsäkringen och ta varannan disk. Jag kan gifta mig med en kvinna om jag vill, jag kan ha ett dussin olika partners på rullande schema om jag känner för det. Jag tvingas inte in i obekväm klädsel, frisyr, hemmafrutillvaro eller att tjäna mannen såvida jag absolut inte vill detta. Men även då är jag fri att välja själv. Jag kan skaffa mig utbildning, arbete, göra karriär, välja huruvida jag vill bilda familj eller inte. Jag blir inte dödad om jag inte delar min familjs politiska eller religiösa uppfattning.

Den nya feminismen – jag kallar den DNF – borde sträva efter att garantera alla kvinnor i västvärlden samma möjligheter. Den nya feminismen borde motverka kvinnoförtryck oavsett varifrån den påbjuds. DNF borde förkasta patriarkala normer som sker i den så kallade hederns namn. Den borde lyssna för kämparna i mellanöstern som försöker befria kvinnor från tvånget att bära slöjor (se tex rörelsen My Stealthy Freedom). Alla de som vill skydda små flickor från könsstympning och arrangerade barnäktenskap. Den borde sträva efter att lyfta kvinnor från att vara bärare av en familjs anseende. Sträva efter att vi alla, oavsett ursprung och hudfärg, ges samma fri- och rättigheter.

Det är Den Nya Feminismen för mig.

Därför borde ingen, som inte vill kämpa för verklig frigörelse för kvinnor och jämställdhet mellan kvinnor och män, få kalla sig feminist. Därmed allra minst Schyman och Kawesa.

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer