Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Det är mest för barnens skull jag slåss för Sverige

av | 9 dec, 2018 | Mynttorgetprotesterna

Lästid: 6 minuter

Det är så klart framför allt för barnens skull jag gör allt det här. För de små, de som än så länge saknar en röst, de som inte förstår, men som är utlämnade åt oss vuxna. Det är för barnens skull, för dem som ska växa upp och ta över ett samhälle vi lämnar efter oss. Det är för de små och de lite större, de unga, de som är framtiden. Det finns inga andra motiv än att landet de och deras barn ska leva i ska hålla ihop, vara funktionellt, fritt och tryggt att leva i. Så är det inte nu. Medan Sveriges vettlösa politiker förbereder en underskrift av FN:s migrationsramverk Global Compact, går polisen ut och säger att det nu är ”allvar” i landet eftersom kriminaliteten spårat ur.

Jag får så många mejl, och de flesta är så snälla att jag vill gråta. Tack för allt stöd, alla ni. Vanligaste frågan jag får är, ”var får du energi ifrån”? ”Hur orkar du?” och inför frågan stannar jag liksom upp, för jag vet ofta inte vad jag ska svara. Men, nu har jag tagit mig igenom också den här dagen och nu vet jag exakt, nu när jag skriver detta inlägg. Nu inser jag det. Svaret är tydligt för mig efter att jag pratat med två barn då vi demonstrerade på Mynttorget lördagen den 8 december, två små barn och deras mamma, två små syskon på 9 och 10 år som stod med handskrivna lappar på en bänk, en tyst protest som kan sammanfatta hur fel det blivit i Sverige i dag, vilket riksknas det håller på att bli i landet som tills för bara nyligen kunde stoltsera med att det var demokratiskt, jämställt och feministiskt. Flickans handskrivna lapp löd, ”skolan tvingar mig att gå till en moské och ha sjal på mig och jag vill inte”. Jag frågade, vilken skola? Det var en skola söder om Stockholm. Jag frågade mamman, måste små flickor ha sjal på sig? Mamman sa att det var rektorn som bestämt detta, trots föräldrarnas protester. Jag tog mammans nummer. Hon har en massa dokumentation. Jag kommer att skriva mer om detta framöver.

Så, det är för den här lilla tjejen och hennes brorsa jag gör det här. Demonstrerar. Förr skrev jag barnböcker för de här ungarna, för jag älskar barn och bryr mig om dem, nu försöker jag rätta till det som är fel i samhället så gott jag kan, också det en verksamhet för barnens skull. För uppenbarligen finns det inte så många andra i min position som står upp för de här ungarna, för den lilla tjejen och tusentals andra små tjejer som inte ska behöva sexualiseras och täcka sitt hår i ett land som säger sig ha religionsfrihet. Om det så är ett enda besök i en moské så ska detta inte tvingas på dem! Små tjejer ska inte behöva växa upp i ett land i Skandinavien där de från späd ålder ska lära sig att de måste täcka sitt hår så de inte väcker vuxna mäns begär. Och den lilla grabben, ska han få signalen från vuxenvärlden att hans syster är mindre värd än han? De kan inte gå i samma skola på grund av platsbrist. På grund av att resurser saknas då man inte har planerat för ett enormt mottagande av människor till ett land som varit anpassat till färre. För dem kämpar jag. För att de ska slippa bli rånade, våldtagna, misshandlade. För att de ska få en vettig barndom, precis som jag själv hade. För det är inga pompösa manliga krönikörer på kvällstidningarna som gör det, nej, de bryr sig bara om sina egon, trots att de själva har barn så verkar de helt lost, jag undrar hur de funkar som pappor?

Här på bilden nedan är det tappra skåningar som samlades i Svågertorp söndagen den 9 december, nästa vecka blir det fler demonstrationer i Malmö, håll utkik! Mer info kommer!

Och jag kämpar för Izabella, en 15-årig tjej som söndagen den 9 december stod i Brunnsparken i Göteborg och talade till folket, en ung vacker tjej som vill leva i ett land som värnar sina medborgare, som kämapr för Sverige och för att Sverige ska ta ansvar för sin migrationspolitik, en tjej som är orolig för sin framtid. En tjej som bor i en stad där narkotikan flödar och potentiella terrorister går på gatorna, allt som en följd av en vanvettig invandringspolitik som de förslappade maktmissbrukande politikerna tillåtit.

Det är för dessa unga själar jag går upp på morgonen, det är tanken på att de är värda ett bättre liv än att riskera religiöst förtryck och i värsta fall gruppvåldtäkt som ger mig energi. Det är för dem jag står upp. Jag går ingens ärenden, bara det svenska folkets, alla de som försöker höja rösterna mot de orättvisor och brott som begås, men som ständigt mobbas, förminskas och bespottas av politiker och makthavare. Kanske är de 1,1 miljoner, kanske är de fler, jag vet inte, men så länge det finns små tjejer och killar och tonåringar i Sverige som far illa, så kan jag inte hålla tyst.

Jag är själv mamma till fem barn, de flesta av dem är idag vuxna, självklart kämpar jag också för dem, för att de ska ha kvar ett land de kan kalla sitt eget. Jag har fått så mycket av Sverige, så jag kan gott ge lite tillbaka. Om det är att stå upp mot orättvisor och maktmissbruk, så kan jag göra det. Jag har haft ett bekvämt liv som författare, nu är det mer stormigt, men vem har sagt att det alltid ska vara enkelt? Det är värt det alla dagar i veckan, när jag tänker på att det jag säger och skriver kanske kan göra skillnad för de två syskonen på Mynttorget och Izabella, 15 år. Jag är så stolt över er, ni som är unga men som redan slåss för rättvisa och frihet. Ni är de verkliga hjältarna här. Men ni behöver också se att det finns modiga vuxna som står upp för er. Jag skulle inte kunna se mig själv i spegeln om jag svek er.

Vi kommer fortsätta demonstrera. Lita på det.

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer