Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Desperata socialdemokraters pinsamma utspel

av | 24 jul, 2018 | Val 2018

Lästid: 7 minuter

Det är rekordvarmt och Sverige brinner, men det borde inte vara någon anledning till att den högsta politiska makten i landet ska drabbas av solsting. Efter att jag twittrade sarkastiskt att folk skulle gråta av tacksamhet om vi befriades från Löfvén och hans inkompetenta regering, har dock både toppsossar, miljöpartister och avdankade TT-journalister gått man ur huse för att tillrättavisa mig. Jag förstår att sanningen svider och desperationen över sjunkande opinionssiffror avspeglar sig i fula påhopp, medvetna misstolkningar och härskartekniker. Dock är dessa utspel en intressant insyn i dessa maktmäns psyken. Herrarna tål inte en kvinna som tar bladet från munnen. Uppenbart är jag också numera en del av den yttersta politiska makteliten i Sverige och allt jag skriver måste tas på största allvar och avhandlas på regeringsnivå. Eller så har det helt enkelt brunnit fullständigt inom den sviktande socialdemokratin.

Sverige säger sig ha en feministisk regering, men det är väldigt ont om fruntimmer som tar sig ton offentligt. Desto fler självgoda män fyller det offentliga rummet, män som svävar runt i uppblåst egotripp likt heliumfyllda ballonger. Inte konstigt att de kvinnliga deltagarna i den svenska delegationen så servilt drog på sig hucklen när man besökte Iran i februari 2017.

Många år av vänstermännens psykiska och troligen sexuella dominans har lämnat ett ohälsosamt avtryck hos den socialdemokratiska, miljöpartistiska och rent ”feministiska” politikens kvinnor. Kvinnorna kallar sig gärna feminister men hukar förskrämt där männen far fram (synligt även inom andra politiska kretsar tyvärr). Feminist är medborgaren bara i teorin, mer sällan i praktiken. Därför är både damer och herrar också rejält mesiga inför kvinnoförtryck och hedersvåld. Männen bryr sig föga och kvinnorna är skräckslagna över att behöva stöta sig och få hårda ord slängda över sig. Strykrädslan i debatten lämnar arenan fri åt gossar i alla åldrar och sänder trista signaler till kommande generationer. Det visade inte minst #metoo förra hösten, då påfallande många av de mediemän som anklagades för sexuella övergrepp tillhörde ”den goda” vänstern, män som gärna tryckte till och hånade kvinnor, som trots sin påstådda feminism sällan slog tillbaka. Den socialdemokratiska tidningen Aftonbladet stod här ut lite extra, med diverse journalister och krönikörer som visade sig ha allt annat än fräsch kvinnosyn, även om inte alla dessa beteenden kunde sorteras in under lagbrott. Allt svinigt som folk gör är inte kriminellt. Men det är otrevligt för det, och håller man på och beter sig illa och buffligt tillräckligt länge så skapar man en osäkerhet och rädsla. Och det vet dessa gubbar mycket väl. De håller på så där för att de får, därför att kvinnorna tillåter det, kanske indoktrinerade av feminismen att de är offer. Kvinnor som inte kan drämma tillbaka med samma mynt. Kvinnor som snackar genus men inte kan ge en störig man svar på tal. De flesta av dessa ”jämställda” kvinnor låter detta otyg pågå. Jag frapperas varje gång av att det verkar vara just kvinnor som säger sig vara vänster som accepterar dessa kloakbeteenden? Som stillatigande ser på. Jojo, normkritik går ju, men att be en idiot fara åt helvete, den reflexen har visst genusvetenskapen fullständigt rationaliserat bort.

En av dem som tog tillfället i akt för att vädra sin unkna härskarteknik mot mig igår var Anders Eriksson, enligt sin presentation ”politiskt sakkunnig hos försvarsministern”.

På Twitter uppvisade han riktigt passiv aggressiv härskarteknik genom att först medvetet misstolka min tweet.

Sedan tyckte den politiskt sakkunnige att det var läge att kalla mig ”hen” vid upprepade tillfällen trots att jag är kvinna och tydlig med att några tvivel om min könstillhörighet finnes icke.

Notera att jag även anklagas för att ”locka mina följare” mot den stackars Eriksson, som påpekar att någon ”redan” önskat livet ur honom. Men många funderingar uppstår med anledning av Erikssons twittrande. Vilken typ av politisk sakkunskap Eriksson har han att dela med sig av till försvarsministern Peter Hultqvist?

Kanske kan en dialog två modiga socialdemokratiska män emellan, över morgonkaffet på regerinskansliet, låta så här:

Anders Eriksson:

– Jo Peter, när du vill trycka till en kvinna, kalla henne ”hen”. Det är ett effektivt sätt att avväpna en meningsmotståndare.

Peter Hultqvist:

– Ehm, men du Anders, är du säker på det? Att det är en god idé…

Anders:

– Ja för fasicken, och se till att utåt missförstå gärna vad henen säger också! Misstolka medvetet. Ja, alltså vi vet ju vad som avses men genom att klistra på henen en ondsint misstolkning får du henen att framstå som en slötänkt idiot och kanske ännu bättre, en landsförrädare och rysk agent. Detta destabiliserar motståndaren rejält.

Peter:

– Smart, Anders! Verkligen smart. Det ska jag ta med mig till nästa samtal med… (infoga valfri motdebattör).

De ler mot varandra. Så rynkar Peter panan.

– Fast förresten Anders, det här med att söka konflikt, är det verkligen något vi inom försvarsmakten ska ägna oss åt?

Anders är stadig i blicken när han svarar:

– Absolut, Peter, absolut! Samsyn är för yngryggar. Vi sossar söker alltid konflikt, i alla fall när vi sen inte behöver ta ansvar för den!

Twitter är intressant. En annan som snabbt skyndade fram, uppenbart lika svårt triggad av min tweet som politiskt sakkunnige Eriksson, var den så kallade säkerhetsexperten Patrik Oksanen, som ser en ryss i varje buske och som i åratal arbetat hårt med att försöka skrämma slag på svenskar med hjälp av Putin.

För den som missat det, så gjorde Oksanen sig ett namn i samband med den smått berömda signalspaningsaffären på UD, något som vare sig han eller Dagens Nyheter till dags dato kunnat förklara på ett hållbart och trovärdigt sätt. Det är lätt att bli politisk expert i Sverige, titta bara på Löfvens rådgivare, den nazistbesatte bågskytten och elskateboardåkaren Henrik Arnstad! Oksanen såg givetvis en kraftig påverkansoperation i min tweet och galopperade fram för att utfärda en så kallad SVA, Särskild Varning Till Allmänheten. Enligt Oksanen har vi redan främmande makt i landet och denna försöker avsätta regeringen. Man undrar om det är de polska brandmännen han syftar på, som så vänligt hjälper det svenska folket med att bekämpa bränderna?

Den komplexfyllda småkusinen Miljöpartiet vill också gärna vara med och leka med de stora grabbarna. LIten på jorden, stor i orden,kan man sammanfatta den uppsalaitiske miljöpartisten Fredrik Leijerstam med. Leijerstams grandiosa självbild är av sådan dignitet att den knappt får plats på hans twiterprofil, och därför kände han sig manad att utkräva en officiell ursäkt av mig.

Kanske kommer han se sig föranledd att sammankalla en extrainsatt MP-kongress där man avhandlar mitt olämpliga twittrande? Leijerstam, vars eget parti rent konkret bjudit in minst en främmande makt i regeringen i form av islamisten Mehmet Kaplan, kanske borde rannsaka sig innan han öppnar munnen. Miljöpartiet har tusen gånger fler skäl att be svenska folket om ursäkt, närmare sagt minst 9000. Att 9000 afghaner utan asylskäl nu ska invadera svenska gymnasier tack vare den miljöpartistiska ohållbara migrationspolitiken, av vilken Leijerstam är anhängare, är nämligen långt mer graverande för oss alla än en skämtsam tweet.

Som slutkläm ger jag er den ständigt närvarande, av kraftig skrivklåda lidande TT-journalisten Owe Nilsson. Inte utan att detta är en underlig tweet från någon som titulerar sig journalist…

Vid en enkel googling skulle Owe kunna få reda på att min familj inte flydde, utan åkte fullt legalt från mitt forna hemland Tjeckoslovakien, och att detta inte skedde i samband med ockupationen 1968 utan 8 år senare, 1974, och att mina föräldrar valde Sverige som land då min far fick en inbjudan från Svenska Vetenskapsakademin att arbeta som atomfysiker vid Manne Siegbahninstitutet å Stockholms Universitet. Dessförinnan hade vi bott ett år i Köpenhamn där pappa jobbade på Niels Bohr-institutet. Min familj hade aldrig för avsikt att söka asyl i Sverige till en början. Mina föräldrar hade dessutom jobb från dag 1 (mamma också på Stockholms Universitet, institutionen för strålningsbiologi), men då pappa blev fråntagen sitt tjeckiska medborgarskap av politiska skäl efter kort tid i Sverige, sökte han politisk asyl till sig och hela vår familj. Detta fick vi efter några månader och så blev jag svensk medborgare 1975. En journalist på TT borde kunna ta reda på dessa fakta enkelt då de står att finna på internet. Inte konstigt att förtroendet för mainstream-media sjunker likt en blyklump i Vättern. Dessutom undrar jag vad polsk brandbekämpning i Sverige 2018 har att göra med den sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien 1968? Owe Nilsson kanske kan svara på det.

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

Köp den gärna här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer