Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Den tomma bänken

av | 23 aug, 2017 | Samhälle

Lästid: 5 minuter

Fram till i början av juni satt hon där, precis som din dotter. Hon gjorde matteprov, tuggade på sin penna. Skickade snapchat, skrattade på rasterna, hade nya gymnastikskor. Hon var duktig i skolan, eller kanske lite okoncentrerad framåt våren.Nu är tonårstjejen borta. Det enda som finns kvar är en tom bänk och klasskamraternas outtalade frågor.

Jag blir så illa berörd när jag ser på nyheterna och läser på nätet om en relativt ny företeelse i Sverige (det fanns i alla fall inte när jag gick på mellan- och högstadiet på 70-talet). Det är ”den tomma bänken”-syndromet, nämligen att barn och ungdomar återvänder till skolan efter sommaren och så står en av bänkarna tom i klassrummet. Ingen har någon förklaring, men den tomma platsen lyser som ett tyst frågetecken, ett monument över en ung människa vars liv just den här sommaren förvandlades till något som ingen ungdom borde tvingas till, oavsett ursprungsland.

Det är jättebra att företeelsen uppmärksammas. Man uppmanar människor att slå larm. Lärare, föräldrar, elever. En kampanj har tagits fram av Länsstyrelsen Östergötland i samverkan med övriga länsstyrelser. Länsstyrelsen Östergötland har också fått regeringsuppdrag att ta fram en nationell informationskampanj om den nya lagstiftningen mot äktenskapstvång som trädde i kraft 1 juli 2014. Material finns på webbplatsen www.hedersförtryck.se.

Jag pratade faktiskt om detta med en tjeckisk vän för inte så länge sedan. På 80-talet fanns ett trauma i mitt gamla hemland som påminde om detta, fast det var egentligen en annan, mycket mindre hemsk företeelse. Från ena dagen till den andra kunde en skolkamrat försvinna och plötsligt gapade bänken tom. Läraren låtsades som ingenting och barnen vågade inte fråga. Det var ännu en familj som valt att lämna landet och emigrera och ofta skedde denna flykt i hemlighet, för att inte misstankar skulle väckas. Min väns bästa kompis försvann på detta sätt, kvar fanns bara skolböckerna och min vän fick aldrig veta vad som hände, de återfick inte kontakt i vuxen ålder. Ändå var detta en västanfläkt jämfört med vad de tomma bänkarna i dagens Sverige står för. Barnen i forna Tjeckoslovakien lämnade landet tillsammans med sina familjer, de fick ett liv i frihet i väst. De svenska barnen och ungdomarna som försvinner under sommarlovets månader berövas i stället sin frihet. Ibland skickas de till döden då de hedersmördas, ibland gifts de bort mot sin vilja.

Det vore mer rättvist om man faktiskt skrev rakt ut att detta till största del (kanske enbart) drabbar unga flickor. Tjejer i tonåren som på ytan har ett jämställt liv med andra svenska flickor, men som i själva verket har ett liv som ägs av någon annan. De kanske luras till sitt gamla hemland, tvingas, eller smugglas ut. Jag vet inte exakt hur det går till, men har hört en del berättelser från dem som lyckats bli fria, eller som känner någon som drabbats och som fått vittnesmål från flickans hemland dit hon förts. Om ångestklumpen i magen, om rädsla, om skräck. Om hot, om familjens så kallade ”heder” som den utsatta tjejen tvingas på genom sin kropp och sexualitet. Om överenskommelser med någon mycket äldre man som flickan blivit lovad till. Eller så ska hon inte alls giftas bort utan begravas levande under jord, som ett straff för att hon kysst en svensk pojke och därigenom ”vanärat” familjen. Vi har Fadime, Pela, Maria, de som vi känner till med namn, som blivit symboler för det medeltida, galna, sinnessjuka hedersförtrycket där en flicka kan betala med sitt unga liv om hon begår ett misstag som inte faller hennes totalitära familj på läppen.

Vi lever i Sverige 2017 och fortfarande finns det politiker, en del av dem som kallar sig för feminister, som förnekar dessa problems mardrömslika utbredning. Vi har Sarah Mohammad och stiftelsen GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime, bli gärna stödmedlem och bidra mot hedersförtrycket! Jag är medlem sedan många år) som outtröttligt kämpar mot dessa vedervärdiga traditioner, men trots alla dessa arbetsinsatser får vi inte bukt med denna problematik i Sverige trots vår moderna, upplysta tid. Och mitt hjärta blöder för dessa tjejer (men även killar, och hbtq-personer) som inte har någon röst, som lever i skräck i små och större svenska orter, som jag gissar skakar av vanmakt när de ser på tv och hör om att alla ska ha lika rättigheter men vet att detta inte gäller dem. Att Sverige kallar sig själv feministiskt blir som ett hån i sammanhanget. För det finns inget feministiskt i hur Sverige sviker dessa tjejer. Bortrövade, bortgifta, kanske mördade.

Den tomma bänken. Fram till i början av juni satt hon där, precis som din egen dotter. Hon gjorde matteprov, tuggade på sin penna. Skickade snapchat, skrattade på rasterna, hade nya gymnastikskor, kanske blev hon osams med en av de andra tjejerna. Hon var duktig i skolan, möjligen lite okoncentrerad framåt våren. Som om något störde henne. Din dotter såg hennes blick, hur den vandrade ut genom fönstret, blev kvar där ute i de vajande trädkronorna. Något sorgset drog förbi hennes ansiktsdrag, men hon visade aldrig att hon var rädd. Hon önskade er en mysig sommar, efter avslutningen i aulan, och din dotter svarade att de kunde höras längre fram. Hon skickade en gullig bild, en selfie med kaninöron, och ett rött hjärta. Det var det sista din dotter hörde ifrån henne. Nu står den fjortonåriga tjejens bänk tom och din dotter berättar att hon aldrig kom tillbaka efter sommarlovet. Vad som kan ha hänt vågar du inte ens tänka på… men du är skyldig henne att agera. Anmäl. Visa att hon funnits. Att vi bryr oss. Bara så kan antalet tomma bänkar minska.

 

FAKTA (från Länsstyrelsen Östergötlands webbplats)

Kampanjen är framtagen av Länsstyrelsen Östergötland i samverkan med övriga länsstyrelser. Länsstyrelsen Östergötland har även haft regeringsuppdrag att ta fram en nationell informationskampanj om den nya lagstiftningen mot äktenskapstvång som trädde i kraft 1 juli 2014. Den består av affischer, filmer och vägledning som finns för nedladdning via webbplatsen www.hedersfortryck.se 

På hedersfortryck.se hittar du även information om den nationella stödtelefonen (010-223 57 60) som är bemannad helgfria vardagar, måndag till fredag, klockan 09:00-16:00. Dit kan yrkesverksamma och frivilligorganisationer vända sig för att få råd och stöd i ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck och dess olika uttrycksformer såsom barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning.

Barn och unga kan läsa mer på webbplatsen www.dinarattigheter.se.

********

Jag är på väg till Skåne för att föreläsa och göra reportage i nästa vecka. Har du något att berätta? Mejla mig gärna! Svarar så gott jag kan. 

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer