Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Den svenska verkligheten är ingen påverkansoperation

av | 6 sep, 2018 | Val 2018

Lästid: 6 minuter

Det har talats mycket om ”påverkansoperationer” i 2018 års valrörelse. MSB har varnat för att främmande makter lägger sig vinn om att förmedla bilden av Sverige som ett land i kris och kollaps. Att en del av ”påverkansoperationen” är att berätta att landet plågas av ökande kriminalitet och islamisering. Men samtidigt som dessa påverkanskoperationer beskrivs, sägs inte mycket om hur det verkligen ser ut i det svenska samhället. Hur landsortens demografi förändrats, att det gamla Sverige ersatts av ett nytt som på många håll inte alls fungerar. Att motsättningar mellan människor växer, att svensken på många håll blivit paria i sitt eget hemland. Att Sverige faktiskt på många sätt har förändrats till det sämre, trots att etablissemangets megafoner krampaktigt förskönar och med hjälp av tillrättalagd statistik fortfarande lyckas beskriva ett framgångsrikt samhälle.

Bortom mediernas och kändisarnas kampanjande finns den svenska verkligheten. Jag är ofta ute i den och därför skriver jag om den. Jag träffar och pratar nästan dagligen med dem som den kristdemokratiske partiledaren Göran Hägglund 2009 kallade för ”Verklighetens folk” (begreppet myntades egentligen av Ny Demokrati, med Ian Wachtmeister i spetsen). Verklighetens folk, alltså. De som arbetar och pluggar, de som föder barn och blir sjuka, de som förälskar sig och gör slut, de som renoverar badrum och begraver sina gamla föräldrar. De som städar och lagar mat och handlar och tvättar, de som hämtar och lämnar sina små, de som bråkar med tonåringarna och de som firar födelsedagar med att sjunga på morgonen. De som drömmer och sparar, de som dricker för mycket och slösar, de som målar om hus och planterar bärbuskar och går ut med hunden. De som ordnar tjejmiddagar och tar körkort, de som är otrogna och de som går upp i vikt. De som spelar fotboll och de som gör abort, de som tror på gud och de som inte gör det. De finns överallt, de kommer i alla färger och storlekar, en del har mer pengar, andra mindre, alla har de sina sorger och rädslor och glädjeämnen, alla kan de känna smärta, hunger, trötthet och skräck. Många av dem skriver till mig för de ser att jag faktiskt lyssnar, trots att jag inte har möjlighet att bemöta alla personligen och ge dem den tid de skulle vilja. De skickar mejl, och direktmeddelanden på Twitter, Facebook och Instagram. Jag möter dem också live när jag är ute och reser, till exempel i Ronneby, i Uppsala, I Hedemora, i Borlänge, jag träffar dem i Skurup och i Lindome, i Hallunda och i Spånga, i Örebro, i Karlskoga och i Norrköping… Någon råkar jag stöta ihop med på bensinmacken i Finspång, han kommer fram när jag tankar min bil och undrar om det är jag, och han skakar hand och säger att han tycker att jag skriver bra. En annan möter jag vid bryggan i Torekov, han känner igen mig fast jag har bikini på mig, och han berättar om sina privata problem och oron för hur Sverige blivit. Den äldre kvinnan i Uppsala berättar om sina erfarenheter. Ulricehamn och Nässjö, Kalmar och Tranås, Vetlanda och Eslöv. Östersund och Sunne, Ludvika och Alvesta, Tranemo och Kristianstad. Helsingborg. Arvidsjaur. Sverige är så stort men plötsligt uppstår gemenskap, många har slutat känna igen sig.

Det uppstår spontana samtal, frågor ställs, trots att inga svar finns att få. Jag är nyfiken och har inga problem att inleda diskussioner med främlingar jag möter. Jag pratar med sjukvårdspersonal och poliser, med lärare och ICA-kassörskor, med städare och socialsekreterare, med personal på Försäkringskassan och med föräldralediga småbarnsföräldrar, jag pratar med elever i högstadiet och med deras lärare, jag pratar med psykologer och grävmaskinister, med tandläkare och med pensionärer. Verklighetens folk är ett bra begrepp, för det är de, ja, det är vi alla.

Och verklighetens folk har problem, som inte är påhittade. Verklighetens folk lever i den svenska verkligheten, och den är inte påhittad. Den är ingen påverkansoperation. ”Kan vi inte prata om något annat än invandringen”, tycker någon på sociala medier. ”Kan vi inte prata om vården, och skolan, och pensionärernas villkor?”. Och jo, det kan vi, för det är vår verklighet, men denna verklighet har påverkats kraftigt av just invandringen, av storleken, av omfattningen, av det ansvarslösa, av det oplanerade. Därför går det inte att skära ut tårtbitar av verkligheten och bortse från resten. För migrationen, omfattningen, det ansvarslösa, det oplanerade, är en röd tråd, en nerv, som genomsyrar alla de andra områden i samhället som just nu krisar. Det är som att ta på sig ett klädesplagg som är för litet, bara för att det funkar att trä in ena ärmen kommer du inte få på dig resten, sömmarna spricker, blixtlåset går inte att dra upp, och om du ändå tråcklar på dig så kan du inte sitta ner utan att tyget brister. Verkligheten är ingen påverkansoperation. Dessa människor som blivit lidande av hur verkligheten blivit är inte hittepå. Det är inte en påverkansoperation orkestrerad av främmande makt att resurserna håller på att ta slut, att köerna i vården växer eftersom vården inte är dimensionerad för en explosionsartad tillväxt av invånare, att skolan är i fritt fall och att det finns många orter där dt inte finns någon ordningsmakt trots att där råder laglöshet och kriminalitet. Det är inget påhitt att flickor dödas för att de blir kära i fel pojke, och att andra flickor våldtas brutalt av vuxna män i grupp. Det är inget ljug att människor med svenskt utseende misshandlas och blir kallade ”svennejävlar” i sitt eget land. Det är ingen påverkansoperation att kvinnor föder i bilar och i garage för att förlossningssjukhus läggs ner eller är överbelagda. Var ska alla nya barn födas, hade ni tänkt, ni politiker? Var ska alla nysvenskar bo? De som beräknas komma de närmaste åren, över 300.000 nya invånare, över en kvarts miljon, det högsta antalet per invånare i Europa, till ett land där bilar bränns och handgranater kastas, där kriminella gäng tagit över hela områden (till exempel i Uppsala) och där man snart ser fler slöjtäckta huvuden än fritt hängande hår? Den verkligheten kan man ogilla men den är inte mindre verklig för det. Sanningen bryr sig inte om dina känslor, den bryr sig inte om vad du kallar den, den finns där, ful eller fin, härlig eller skrämmande. Det är ingen påverkansoperation att antalet utanförskapsområden blir allt fler, att det finns hundratusentals människor som inte vill bli en del av Sverige, de vill inte integreras, de tänker inte respektera svenska lagar och regler om jämställdhet och kvinnors och HBTQ-personers frihet och sexualitet. Det är ingen påverkansoperation att det finns tusentals individer med värderingar som krockar med dem som vi andra tar för givet, att de uppfostrar sina barn enligt regler som vi anser odemokratiska, förtryckande, samhällsfarliga. Det är verkligheten.

Verklighetens folk ser sin vardag påverkas till det sämre. Än så länge har inte 100% drabbats, långt därifrån, men för varje villainbrott i ett finare område, för varje uppbränd bil, kryper den där verkligheten närmare. Den står och knackar på din dörr endera dan, utrustad med vapen och buntband, den förnedrar och skadar dig och tar allt du äger och har, inte bara dina materiella tillhörigheter, din mammas gamla smycken och din dator och mobil, utan också din tillit, din trygghet, din känsla av att samhället klarar av att ta hand om dig och värna dig.

Kändisar går ut och förnekar att den här verkligheten finns, de poserar med sina självgoda flin på sociala medier, en del av dem bor inte ens i Sverige utan befinner sig någon helt annanstans där de vältrar sig i lyx men tycker sig ändå ha rätt att skriva hårt kämpande folk på näsan vad de ska känna och tycka, vänsterpolitiker försöker trösta och säger att det inte är så farligt, självaste gamle moderatledaren Reinfelt, arkitekten bakom öppna hjärtan-retoriken – som innebar en veritabel katastrof för Sverige – ler belåtet i ett stort personporträtt i Dagens Nyheter och säger att han är optimist, (det är lätt att vara det när man tjänar en miljon i månaden)… och korrupta forskare presenterar påhittade rapporter om påverkansoperationer, man skyller på högerpopulism och fejkade konton i sociala medier fan och hans moster, men verkligheten står oberörd, och fortsätter bara att pågå.

Politisk arrogans och maktmissbruk har försatt oss i denna svenska verklighet. I ett samhälle som trasats sönder av dåligt ledarskap, ansvarslös migrationspolitik och rädsla för att sakligt diskutera problem och hur dessa kan lösas. Nu återstår bara statlig skadekontroll med recept från totalitära stater: Ersätt sanning med lögn och kalla verkligheten för något den inte är. Det är val på söndag och desperationen hos dem som håller på att förlora kontrollen är avgrundsdjup. Tillsammans med en verklighetsförnekande elit försöker man nu ljuga sig kvar vid makten. Lögnerna i sig är faktiskt en riktig påverkansoperation. Den svenska verkligheten är det inte.

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min kommande bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund. Planerad utgivning är 25/6. Bevaka den gärna här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer