Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Den svenska tystnadskulturen hindrar verklig politisk förändring

av | 28 mar, 2019 | Samhälle

Lästid: 4 minuter

Det finns en kultur som vi är världsmästare att omhulda och det är tystnadskulturen. Josefin Nilssons tragiska öde är bara ett av många andra, liknande öden avlöser varandra dagligen, just för att vi blivit experter på att tiga. Alla på Dramaten visste ju om det men teg, och jag tror knappast att Josefin var den första av skådespelarens kvinnor som föll offer för hans våld. Men det här är ingenting som stannar vid Dramaten, eller andra kulturutövande arbetsplatser, problemet genomsyrar hela vårt samhälle. En svensk tiger, det är bara så det är. Och svensken vill tydligen ha ett samhälle som det ser ut idag, eftersom man röstat fram de politiker som cementerar en negativ utveckling. Det skriver författaren Eva-Lisa Dezmin i dagens krönika.

Vi tiger när våldtäkterna ökar, vi tiger när samhället blir otryggare, vi tiger när antalet fattigpensionärer växer, vi tiger när barn far illa, vi tiger när IS-terrorister får återvända, vi tiger när sjukvården går på knäna, vi tiger när skolorna blir otryggare, vi tiger när skottlossningarna avlöser varandra och vi tiger när yttrandefriheten kvävs. Okej, alla tiger inte, men det fåtal som vågar öppna munnen om vansinnet som pågår, blir genast stämplade som obekväma lögnare som helst ska berövas möjligheterna att försörja sig. Märk väl, samma straff som man anser att Josefins ex ska få, vill man även ge dem som försöker lyfta andra problem i samhället som inte anses vara lika politiskt korrekta som vålds- och sextrakasserade kvinnor i kulturens finrum. Var är logiken i det?

Istället för att ta tag i problemen vi har i samhället, ägnar vi oss åt en rad manifestationer. Inget ont i manifestationer, men sedan då? Nu har vi ett problem som uppmärksammas, hur löser vi det? Vi kan inte lösa det genom att endast belysa det, vi måste göra något konkret åt det för att förändra det. Ungefär där stannar det och sedan återgår allt till det vanliga, tills ett nytt problem uppmärksammas (som ingalunda är nytt, bara att det av olika anledningar är en bra tid att ta upp det) och nya manifestationer startas.

Kvinnomisshandel har funnits länge. Ändå läggs kvinnojourer ner eftersom det inte finns några pengar. Resurserna måste ju fördelas och då vi nu vill vara en humanitär stormakt, får vi helt enkelt låta annat stryka på foten. Det kallas för prioriteringar.
Det är vida känt att kvinnor inte känner sig trygga ute i samhället, vad har vi gjort åt det? Ingenting.
Är det någon som på allvar tror att ett land som inte ens kan hålla sina medborgare trygga, ska lyckas göra något åt våldet i nära relationer? Ett land som välkomnar mördare efter deras terrorresor, är samma land som slår sig för bröstet och kräver att nu får det minsann vara nog med kvinnomisshandeln. Tanken är givetvis god, men ack så naiv.
Vi vill ju inte ha någon förändring, för hade vi på riktigt velat ha en sådan hade vi röstat fram politiker som har en plan för vilka förändringar som måste genomföras. Politiker som skärpt straffen för våldsbrott (oavsett var dessa begås), utvisat utländska våldsverkare och sist, men inte minst, infört en gränsbevakning och avvisat alla som åkt på IS-resor.

Vad gör vi istället? Som vi alltid gjort. Vi uppmärksammar ett problem, manifesterar mot det, kanske fäller vi en tår eller två över den ondska som ständigt finns närvarande, men sedan blir det tyst igen. Vi ”botar” terrorbrott med betonglejon och otrygghet med armband. Så varför inte lösa våldet i hemmet med en scarf?

Jag efterlyser handlingskraft, för utan den kommer vi ingen vart. Vi måste ta hårdare tag mot alla former av grov brottslighet och de enda som kan ge polisen och rättsväsendet det verktyget, är politikerna. Tyvärr verkar regeringen inte ta några samhällsproblem på allvar, annat än möjligtvis den ”hemska högerrörelsen” och yttrandefriheten, vilka de upplever som ett hot mot dem själva. Enda gången hot tas på riktigt allvar är således när ”hoten” riktar sig mot makten. Då går man minsann från ord till handling.

Att lyfta problemen är bara första steget, slutar det med att det lämnas utan åtgärd när det inte längre är på ”modet”, betyder det faktiskt ingenting. Då kan vi lika gärna fortsätta tiga.

EVA-LISA DEZMIN

Eva-Lisa Dezmin, 48, är författare och bor med sin man och två hundar i Lycksele. Hon är även delägare i förlaget DareMe Publishing. Hennes senaste bok, Gärningsspelarna, köper du här.

******

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig påinfo@katerinamagasin.se– dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122

Paypal: info@katerinamagasin.se

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok heter ”Bilden av Verkligheten” och finns nu att köpa här:

https://www.vulkanmedia.se/bilden-av-verkligheten/

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund heter ”Budbärarinnan” och kan köpas här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer