Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Demokrati är din rätt att tycka som vi

av | 14 jul, 2017 | Uncategorized, Debatt

Lästid: 11 minuter

Vid en genomläsning av regeringens nya 32-sidiga handlingsplan mot ”hat och hot mot journalister, förtroendevalda och konstnärer” växer obehaget. Det visar sig att Sveriges regering faktiskt hyllar och premierar grupper som gör exakt det man säger sig vilja motverka: som bidrar till ökad polarisering samt aktivism mot oliktänkande. En av dem som lyfts som en god kraft i handlingsplanen är aktivistgruppen #jagärhär. Det är skrämmande att just denna grupp används som positivt exempel, när den i själva verket mer än många andra gärna använder just hatretorik och rasistiska kränkningar för att försöka tysta dem som ”tycker olika”.

Det är många vackra ord och pressreleasen om handlingsplanen inleds med följande stycke:

”Samhälldebatten är luften i demokratins lungor. Hot och hat mot personer som deltar i den offentliga debatten är därför extra allvarligt eftersom det kan leda till att röster och perspektiv tystnar. Handlingsplanen kommer inte att lösa alla de problem som finns, men det är ett viktigt steg som tas. Nu har vi för första gången ett systematiskt arbete på plats, som specifikt riktar sig till grupper som är avgörande för att öka syremängden i debatten, säger kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.”

Bakgrunden är enligt handlingsplanen att var tredje journalist utsatts för hot det senaste året (Göteborgs universitets Journalistpanel, 2016). Nästan tre av tio förtroendevalda har utsatts för trakasserier, hot eller våld (Brottsförebyggande rådet, Politikernas trygghetsundersökning för valåret 2014). Var sjätte författare och bildkonstnär har varit utsatta för hot, trakasserier, stöld, våld eller skadegörelse det senaste året (Myndigheten för kulturanalys, 2016)

Låt oss läsa vidare ur handlingsplanen:

”Fri och öppen åsiktsbildning är en avgörande faktor för att demokratin ska fungera. Ett öppet samtal, där många olika röster och perspektiv ges plats och möts, bygger tillit mellan människor. När röster i det offentliga rummet tystas och tystnar kan det bidra till att undergräva demokratin. I brist på en mångfald av röster som fritt uttrycker åsikter och debatterar samhällets utveckling, riskerar vi sakta men säkert att urholka vår demokratis legitimitet. Vi riskerar att lägga en grogrund för sämre förankrade beslut om hur vårt samhälle ska utvecklas. Regeringen menar att alla har ansvar för att respektera sina meningsmotståndare. Vårt offentliga samtal är allas samtal. Därför kraftsamlar vi till det fria ordets försvar.”

Och:

”Det är därför av stor betydelse att det demokratiska samtalet är öppet för en mångfald av röster och att olika uppfattningar kommer till tals.”

Och även detta:

”Det levande demokratiska samtalet är nära sammankopplat med yttrandefrihetens villkor. Som utgångspunkt har alla frihet att yttra vad de vill, men ingen har rätt att stå oemotsagd. Kritik och ifrågasättande är en del av samtalet. Att säga emot och tycka annorlunda måste vara tillåtet och åsikter måste kunna brytas mot varandra. Var och en bör dock bidra till en respektfull samtalston, fri från det hot och hat som får till följd att människor tystnar. Respekt för sin meningsmotståndare är centralt i en demokrati.”

Understrykningen är min och jag har strukit under för att lyfta just denna mening, som är jag anser vara problematisk. Det är viktigt att här analysera vad som faktiskt ÄR hat och hot, något jag saknar i regeringens handlingsplan. Är det hatiskt att argumentera mot en individ, påpeka det ologiska i personens resonemang, kanske utmana? Är det hatiskt att säga ifrån och med sakliga argument slå sönder felaktiga, missvisande påståenden? Är det hatiskt att skoja, raljera och ironisera? Det är inte alls fastslaget i regeringens handlingsplan var gränserna går, men enligt min uppfattning är påhopp på en persons utseende och tankeförmåga ett klart fall av både hatisk retorik och samtidigt ett försök att förlöjliga, misskreditera och i förlängningen avskräcka individen från att yttra sig offentligt, då ju obehaget att bli mobbad för många blir ett högt pris att betala för att säga vad man tycker. Enligt mig är det kränkande att till exempel bli jämförd med en disktrasa, som jag blev nyligen av den folkvalde politikern Fredrik Olsson, som företräder socialdemokraterna i Södertälje. Istället för att bjuda in till en diskussion om vad jag tycker, valde han att gå till barnsliga personangrepp där han dessutom anklagade mig för att normalisera nazism.

(markeringen med rött är min).

Vidare står det att läsa följande i regeringens handlingsplan:

”Fler än någonsin har möjlighet att uttrycka, sprida och ta del av olika åsikter, idéer och information, men också kommentera, debattera och bilda opinion. Det egna skapandet av en text eller en film är bara några knapptryck bort. Det är positivt, men samtidigt för utvecklingen med sig utmaningar.”

I klartext: Det är jättebra att du vill säga vad du tycker, lilla vän, men det blir besvärligt när du tycker något som vi ogillar. Det blir en utmaning att hantera ditt oliktänkande. Vi tycker olika, men olika ska vara på våra villkor. Somliga åsikter är mer jämlika än andra. Att släppa tyckandet fritt innebär en risk. Demokrati är din rätt att tycka som vi.

 Handlingsplanens mässande fortsätter:

”Människors medievanor har gått mot en mer fragmenterad nyhets- och medieanvändning. Sociala medier har möjliggjort nyhetsflöden som är anpassade efter individuella preferenser baserade på vad användaren tidigare har läst eller tittat på. När många får anpassade flöden och skräddarsydda nyheter kan det innebära att människor får allt mer ensidig information som bekräftar de egna åsikterna. Dessa så kallade filterbubblor kan bidra till ökad polarisering i samhället. Denna utveckling riskerar att motverka de ökade möjligheter som den digitala utvecklingen ger för den fria åsiktsbildningen.”

Eller om man skulle vilja tolka det på annat sätt: Människor har slutat lyssna blint på vad statligt godkänd media dikterar och väljer att rapportera om. När man undanhåller korrekt fakta, söker sig människor till andra källor. Det är inte nödvändigtvis så att dessa källor heller har korrekt och neutral information, men kanske får man en större, mindre beskuren bild. Framför allt kan vi fråga oss varifrån känslan kommer, att så många upplever att de inte får alla fakta på bordet? Människor är inte dumma, och det förändrade medielanskapet har bidragit till att allt fler tänker kritiskt. Detta sätt att tänka var inte riktigt lika vanligt förr, då man inte hade samma anledning att ifrågasätta de bilder som förmedlades i till exempel radio och tv, trots att det vinklades även då.

 Sedan kommer en redogörelse för regeringens fyra viktigaste åtgärder för att motverka utsatthet, hat och hot i det offentliga rummet. Det är mycket fikonspråk och upprepningar, handlingsplanen hade kunnat kokas ner till en tredjedel, men jag har försökt lyfta det viktigaste, och framför allt det som oroar mig enormt. Punkt 1 går ut på att man tänker motverka sexism, rasism och våldsbejakande extremism, samt motarbeta ”destruktiva maskulinitetsnormer i fysiska och digitala miljöer, i syfte att motverka hat och hot som är sexistiskt och könsrelaterat”. Som punkt 2 vill man lära folk bli mer källkritiska (gissar detta gäller även kanaler som public service och regeringen själva?) samt öka läsförståelsen och stötta biblioteken, vilket i mina öron låter bra, då jag hoppas man ska få bukt med ”stöket” som gör att folk i allt högre utsträckning drar sig för att söka kunskap just på bibliotek. Som punkt 4 anför man dialog med globala nätföretag och det doftar svagt av censur, jag citerar (den källkritiske kan dra sina egna slutsatser) ”det pågår en dialog med företrädare för globala internetföretag på internationell nivå om möjligheter till självreglering, det vill säga system för frivillig kontroll och moderering. EU-kommissionen presenterade förra året en överenskommelse med Google, Facebook, Microsoft och Twitter som innebär att företagen åtar sig att bygga ut sin verksamhet för att ta bort olaglig hatpropaganda från sina plattformar”… och åter kan man fråga sig vad exakt ”olaglig hatpropaganda” exakt innebär?

Men värst är ändå punkt 3, som jag lyfter ur och sparar till sist. Det är denna punkt som får mig att undra hur hela handlingsplanen kommit till och hur objektiv och opartisk den är. Punkt 3 handlar om ”stöd till det civila samhället” och det är nu jag blir mörkrädd när jag får en vision av regeringsunderstötta, frivilliga arméer av angivare och medlöpare, hobbyspioner och nätaktivister som av ideologiska skäl arbetar för att ”städa bort” misshagliga åsikter och individer ur det offentliga samtalet:

”Det civila samhällets organisationer är centrala i vårt demokratiska samhälle liksom i arbetet mot hot, hat och kränkningar. Inom det civila samhället finns många etablerade verksamheter och nya initiativ som motverkar hot och hat. Bland de nybildade initiativen som har fått genomslag i sociala medier finns t.ex. #jagärhär, som använder positiva budskap mot hat, hot och kränkningar på internet.

Regeringen lyfter alltså upp aktivisterna i #jagärhär som enligt skrivelsen är en central organisation i civilsamhället” och som ”använder positiva budskap” mot hat, hot och kränkningar på internet, som ett led i att det ska bli högre i tak i debatten. Jag kan avslöja att minst en av aktivisterna i #jagärhär har mejlat mig privat och föreslagit att jag ska återvända hem om jag anser Sverige vara otryggt. Jag har otaliga exempel på Facebooktrådar där #jagärhär-gänget gått in för att förstöra, förvilla, avleda fokus från sakfrågor som debatteras, för att genom olika taktiker utmatta dem som vill ha en fri debatt och för att opinionsbilda på ett trollbetonat sätt (aktivisterna använder sig ofta av fejkade konton och mångdubbla identiteter), något som bidrar till att vissa röster givetvis både kränks och tystnar. Jag anser att en hel del av dessa taktiker handlar om rent näthat. Själv fick jag i juni till exempel följande mejl, av en aktivist jag väl känner till sedan tidigare och som även ingår i nätverket #jagärhär:

 (Jag är ingen hatare och har därför anonymiserat avsändaren, är inte intresserad av att starta drev mot enskilda, jag vill hellre lyfta sakfrågorna än ägna mig åt häxjakt mot individer.)

Som regeringen själv skriver om ett hårdare samtals- och debattklimat och dess konsekvenser:

”Näthatet omfattar allt från nedsättande kommentarer och trakasserier, till brott som ofredande och olaga hot. Kränkningarna tenderar att vara både grövre och mer omfattande jämfört med kränkningar utanför nätet. Hot och hat på internet och i sociala medier kan uppstå plötsligt, i stor omfattning och riskera att följa oss under en lång tid. Alla människor är lika viktiga i det demokratiska samtalet. Hot och hat drabbar personer som engagerar sig och debatterar olika samhällsfrågor. För många är hot och hat något att förhålla sig till i vardagen. Vissa behöver vidta omfattande säkerhetsåtgärder. Hatet kan få allvarliga konsekvenser för enskilda personers liv, men också göra oss människor passiva i ord och handling. Självcensur, anpassning och tendenser till en normalisering av hot och hat är något som ett demokratiskt samhälle måste se allvarligt på.”

Exakt så arbetar aktivisterna i #jagärhär. Ja, ”hot och hat på internet och i sociala medier kan uppstå plötsligt, i stor omfattning och riskera att följa oss under en lång tid.”

Men regeringen påpekar också att man vill ”Värna centrala aktörer i det demokratiska samtalet” och det är faktiskt lite skrattretande, detta. Jag har personligen fått smaka på hur det känns. Läs gärna följande, som står i regeringens handlingsplan:

”Det är allvarligt när aktörer som har centrala funktioner i det demokratiska samtalet utsätts för hot och hat. Förtroendevalda, journalister och konstnärer bidrar i sina roller till att bära upp det demokratiska samtalets infrastruktur. Utöver att drabba den enskilda personen utgör hot och hat därför också ett angrepp på rollen som förtroendevald, journalist eller konstnär, samt på funktionen som viktig röstbärande aktör i det demokratiska samtalet. ”

Och kanske viktigast av allt:

”Även enskilda opinionsbildare och representanter för det civila samhällets organisationer, t.ex. intresseorganisationer eller fackförbund, som på olika sätt använder sin yttrandefrihet genom att kommentera samhället och samtiden vittnar om hot, hat och kränkningar i olika omfattning. De ger röst åt olika gruppers behov, värderingar och intressen och kan agera påtryckare som kritiserar den offentliga maktutövningen. För ett levande demokratiskt samtal måste dessa aktörer särskilt värnas. Journalister som syns, är profilerade och har framträdande roller är särskilt utsatta.”

Tillåt mig att le snett. Nej, jag är inte bitter, men måste lyfta frågan, nu när den står och skrattar mig rätt i ansiktet: På vilket sätt värnade man om mig, när själva statsminister Stefan Löfven trädde fram och kritiserade mina observationer om Sverige? På vilket sätt värnade man om mig, när landets största tidningar samt public service-tv ägnade sig åt slakt av min person, trots att jag är just den man säger sig vilja värna, en journalist, författare/konstnär, och fri opinionsbildare? Någon ursäkt har inte framförts, trots att i princip allt jag sa var med verkligheten överensstämmande, långt mer sanningsenligt än till exempel det ogranskade påståendet om Netflix och pizza. Ursäkta, men för mig förlorar regeringens fina handlingsplan all relevans när det är möjligt att behandla enskilda privatpersoner och aktörer på det sätt som jag blev behandlad. Så länge man inte städat upp framför sin egen dörr är handlingsrapporten enbart en tom tunna som försöker skramla vackert.

 

Jag ska inte bli långrandig, men har några saker till jag vill lyfta här, bland annat detta:

”Var fjärde utsatt konstnär uppger att förövaren var en företrädare för en politisk organisation eller en enskild person med politiska motiv, ofta i form av en högerextrem eller rasistisk gruppering.”

Som vanligt lyfts det högerextrema och rasistiska upp som om detta är det enda problemet vi har i Sverige i dag. Det är mycket bra att detta synliggörs och det är viktigt att man arbetar för att stävja högerextremismen, det är jag först av alla att skriva under på! Men jag saknar en rättvisande helhetsbild av problematiken där även andra sidor av myntet, hatet som kommer från vänstern och från islamistiska extremister, synliggörs. Det som ibland kallas ”det fina hatet” eftersom det accepteras från etablissemanget, till exempel vänsterextrema grupperingar som till exempel AFA som driver hatkampanjer mot många fria och samhällskritiska opinionsbildare, konstnärer, journalister och författare, som härigenom inte bara tystas och misskrediteras utan även utmålas som högerextrema, fascister, nazister och rasister helt utan att någonsin framför andra åsikter än liberala, kanske konservativa, i samtliga fall kritiska mot den förda politiken.

 

Här kopplas jag samman på bild och i text med två representanter för högerextremt våld av tidningen ETC. På vilket sätt stärker man skyddet mot enskilda journalister, opinionsbildare och konstnärer från att bli attackerade i medier som anser sig i sin fulla rätt att hänga ut individer med enligt deras syn, ”fel” åsikter? Även Dagens Nyheter har ägnat sig åt tendentiös förföljelse av mig, enkom baserat på de fakta och kritik jag framfört i en tjeckisk webb-tv-intervju. Möjligen är detta redan ett passerat kapitel då det skedde i januari 2017, men jag vill ändå passa på och lyfta upp häxjakten och personangreppen (jag anklagades falskelingen bland annat för att vara rysk desinformatör) som ett målande exempel på hur illa individer far i ett samhälle där bara en åsikt är tillåten att råda.

 Till slut då. Regeringen har, för att komma fram till sin handlingsplan, tydligen ägnat sig åt så kallade ”rundabordssamtal”

Citerar åter handlingsplanen:

”Åtgärderna som regeringen genomför bygger på den kunskap som idag finns om utsatthet hos aktörer i det demokratiska samtalet (avsnitt 2.1). Regeringskansliet har också haft kontakter med berörda aktörer inför framtagandet av denna handlingsplan. Under 2016 genomförde regeringen ett antal rundabordssamtal – Samling mot hot och hat – för att samla in erfarenheter om utsatthet för hot och hat och för att få en bild av behovet av insatser. Denna dialog kommer att fortsätta.”

Jag skulle gärna vilja veta vilka som bjudits in, och vill för framtiden inkomma med följande förslag: Bjud gärna in mig när det blir dags att samtala nästa gång. Som kuriosa kan jag berätta att jag faktiskt för några år sen engagerades i liknande arbete av just Alice Bah Kunke, nämligen som en av medlemmarna i Sektor3, som var en svensk tankesmedja verksam mellan 2008 och 2013 (jag hoppade dock av efter något år då jag inte riktigt förstod syftet och effekterna av våra möten). Sektor 3 var en ”tankesmedjan för det civila samhället”. Verksamhetens mål var att synliggöra, granska och väcka debatt om förutsättningarna för och betydelsen av civila samhällets organisationer.”

Kanske vore det en god idé att återuppta ambitionerna att framställa handlingsplaner utifrån en större mångfald av åsikter, idéer, individer och tankar. Det är mitt bästa råd till de sittande politikerna och i synnerhet till vår kultur- och demokratiminister Alice Bah Kunke.

********

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnumret). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer