Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

För de nigerianska sexslavarna utanför Riche finns inget #metoo

av | 25 nov, 2017 | Uncategorized, Samhälle

Lästid: 7 minuter

Det är en sak att läsa om trafficking i avhandlingar och broschyrer, något helt annat att se det med egna ögon en sen fredagskväll utanför Riche. Det gör ont att se de unga tjejerna och tänka på deras livssituation. Och det gör mig förbannad att Sverige möjliggör denna verksamhet. Att den får pågå ogenerat och ostört. Tjejerna är givetvis förlorare och offer. Extra smärtsamt känns det idag, när vi samtidigt pratar om #metoo i var och varannan tidning. Här står sexslavarna mitt bland oss utanför krogar där medel- och överklassen smörjer kråset. Bara någon meter därifrån är verkligheten nattsvart, och det är inte det kommersiella ”Black Friday” som avses.

Vi slår oss ner vid ett av fönsterborden på Riche. Det är sent, jag och min väninna har varit på en gala på Skeppsholmen, och ska nu avrunda kvällen med ett kortare besök på den lika stimmiga som anrika Stureplanskrogen. Runt omkring oss pågår det vanliga spelet med alla slags samtal, flört, uppvaktning, skratt, människor som köar för att komma in, berusade gäster som avvisas. Det kanske är en timme kvar tills stängning… och det är då jag ser dem, tjejerna som plötsligt dyker upp på gatan utanför och placerar sig strategiskt vid övergångsstället, intill korsningen Birger Jarlsgatan och Ingemar Bergmans gata, tätt intill den ambulerande korvförsäljaren, mitt i strömmen av kroggäster varav de flesta är på väg hem. Det som är iögonfallande är att de är så lika, ser nästan ut som syskon. Jag och min väninna räknar, vi får dem till sju, åtta stycken, klädda i något som nästan skulle kunna liknas vid en uniform. Mönstrade tajts, kängor, täckjackor. Jag är ingen expert på afrikanska länder eller stammar men kanske skulle de kunna komma från samma stad eller by i till exempel Nigeria? Ja, det är afrikanska tjejer eller kvinnor, deras ålder är svår att avgöra, men de är unga, några av dem skulle kunna vara tonåringar.

Kortare efterforskning bekräftar att det troligen är just Nigeria tjejerna kommer från, och då inte omöjligt delstaten Edo. Benin City är den stad som kommit att förknippas starkast med trafficking i landet, enligt svenska ambassaden i Nigeria. Av de nigerianska trafficking-offer som kom tillbaka till Nigeria från Italien mellan 1999-2001, kom hela 86 % från Edo. Förutom att många av dess egna kvinnor och flickor handlas, har man också blivit en sorts traffickingcentral. Kvinnor från andra delar av Nigeria som vill (eller tvingas) till Europa åker dit.

Genom Riches fönster kan den som vill studera det som pågår, handeln är så uppenbar. Tjejerna står där, några meter från varandra. Väntar in kunderna. Och kunderna låter inte vänta på sig, först till kvarn en medelålders svensk man som precis lämnat någon av krogarna, han går fram till en av flickorna och börjar dividera med henne och efter en stund är de överens. Han får med sig henne, men det räcker inte. Ytterligare en av tjejerna ansluter. Två till priset av en? De lämnar Birger Jarlsgatan till fots, han går i sällskap med den första och den andra följer efter, på några meter avstånd.Vi ser dem försvinna bort mot Norrmalmstorg.

Kommersen fortsätter. Två killkompisar i 30-årsåldern som inte ser helt nyktra ut ramlar ut på gatan. De stannar upp vid övergångsstället och börjar nästan direkt förhandla med två av tjejerna. Det slutar med att en av männen verkar få kalla fötter, han ger sin kamrat en broderlig kram och beger sig ensam iväg. Men hans vän fullföljer det som påbörjats, han plockar med sig flickorna och de går över gatan för att fixa en taxi söderut. Snart stannar en bil och sällskapet om tre hoppar in för att försvinna mot okänd destination.

Jag pratar med en av vakterna som jobbar på en av Stureplans krogar. Han bekräftar, och säger att det är fruktansvärt synd om dessa utsatta tjejer, att han till och med pratat med gatuprostitutionsgruppen om detta. Han beskriver dem som slavar, offer för trafficking. Han säger att det hela är välorganiserat. Men Birger Jarlsgatan är allmän plats, de får stå här… ”Berövade sitt människovärde förvandlas de till handelsvaror, inslagna i glänsande material likt mänsklig konfekt, utströdd längs vägkanten för att plockas upp och utnyttjas av män. Dagspriset för nigerianska flickor i Italien ligger kring 10–15 euro per ”tjänst”, går att läsa i SvD i ett reportage på temat att hela byar i Nigeria töms på kvinnor. Just de här tjejerna på Birger Jarlsgatan är mer praktiskt klädda. De ser ut att vara på väg att vandra i skog och mark. Jackorna de bär ser varma ut, men så måste de också stå ute i nordisk kyla medan de raggar kunder.

Enligt en annan artikel i Svenska Dagbladet från 24 maj 2016 utgörs prostitutionen i Sverige till största delen av kvinnor från utlandet. Enligt en kartläggning från Länsstyrelsen i Stockholm är rumänska och nigerianska kvinnor överrepresenterade bland kvinnor i gatuprostitution. Polisen som arbetar med prostitution i Stockholm ser att en tydlig majoritet är offer för organiserad prostitution eller människohandel.

– Offer från just Nigeria följer ett mönster, där de rekryteras av andra kvinnor i hemlandet. Sedan flyttas de runt i Europa, säger Kajsa Törnqvist Netz, Migrationsverkets centrala samordnare av arbetet mot människohandel, i SvD.

Jag har tidigare intervjuat en av poliserna som arbetar med just traffickingfrågor, och fick mycket material. Men det är en sak att läsa om det i avhandlingar och broschyrer, och något helt annat att se det med egna ögon en sen fredagskväll när man själv går på krogen. Det gör ont att se de unga tjejerna och tänka på deras livssituation. Och det gör mig förbannad att Sverige möjliggör denna verksamhet. Att den får pågå ogenerat och ostört. Tjejerna är givetvis förlorare och offer. Extra smärtsamt känns det idag, när vi samtidigt pratar om #metoo i var och varannan tidning. Här står sexslavarna mitt bland oss utanför krogar där medel- och överklassen smörjer kråset. Bara någon meter därifrån är verkligheten nattsvart, och det är inte det kommersiella ”Black Friday” som avses.

Trafficking av personer eller människohandel beräknas idag vara den tredje största illegala affärsverksamheten i världen, strax efter illegal handel med vapen och narkotika. Det totala värdet av trafficking överstiga 10 miljarder USD om året. Det rör sig om miljontals personer som med inslag av tvång och i syfte att utnyttja dem, blir offer och föremål för denna nutida form av slavhandel. Ungefär 80 % av offren är kvinnor och 50 % är ungdomar och barn. Det vanligast förekommande syftet för vilket de handlas är utnyttjande för kommersiell sex, enligt svenska ambassaden i Nigeria.

Så här går det till när nigerianska flickor blir livegna sexarbetare: Processen börjar oftast hos familjen och samhället eller byn. Fattigdom är ett stort problem och den flicka som drabbas är i de flesta fall det äldsta barnet eller dottern. Hon känner stark familjelojalitet och social press att ta ansvar för familjen och vill hjälpa sina närmaste till ett bättre liv. En person i familjens närhet och i byn brukar agera som kontaktförmedlare till en nigeriansk ”madam”. Det är inte ovanligt, förklarar de Cataldo från IOM Nigeria, att den kontaktförmedlaren är hustru till byäldsten eller högsta hövdingen. Efter en ”övertalningskampanj” med kontaktförmedlaren i huvudrollen tar de mera ceremoniella och praktiska detaljerna vid. Huruvida flickorna vid detta stadium känner till att de förväntas arbeta som prostituerade varierar. Även om de känner till det, så kan knappt någon av dem föreställa sig att förhållandena kommer att vara så svåra som de är. Deras unga ålder och normalt sett låga utbildningsnivå bidrar till detta. Det är inte heller säkert att föräldrarna förstår vad som ska hända – eller ens kontaktförmedlaren.

Flickorna avlägger ofta en frivillig ed innan de reser, kallad juju, som svärs inför religiösa ledare i tempel. Pakten med den som ”köpt” flickan, kallad trafficker, är efter detta stark. Den uppfattas ha ingåtts inte bara för familjens, utan också för byns och samhällets skull. Bryter man pakten drar man skam över byn. Det psykologiska övertaget är ofta nog för att kontrollera nigerianska sexarbetare. I samband med att flickan ingår ed, brukar familjen dra på sig en skuld gentemot traffickern. Denna avser ”omkostnader” i samband med resan in i Europa och är ofta uppblåst till mellan femtio och hundra tusen USD. Flickans uppgift blir att betala av denna skuld genom sexarbete, för att därefter börja samla pengar till familjen. Ju yngre tjej, desto mer tjänar hon. I takt med en växande efterfrågan på unga sexarbetare har därför genomsnittsåldern på nigerianska prostituerade i Europa gått ner, enligt IOM.

Själva vägen från Nigeria till Europa skiftar. Till huvudrutterna hör smuggling land- och sjövägen över Sahara, Marocko och Spanien, alternativt flygvägen direkt in till Amsterdam, Rom, Paris eller Frankfurt. Begagnas flygvägen sker inträdet genom en form av lagbedrägeri, alltså genom missbruk av antingen turist-, student- eller annat visum, eller missbruk av adoptions- och asylinstituten. Sålunda har enligt UNCHR unga nigerianska kvinnor en förhållandevis hög avvikningsfrekvens från flyktingförläggningar i Europa.

Migrationsverket i Sverige har ändrat sitt arbetssätt för att kunna identifiera fler som utsätts för människohandel. Arbetet har varit framgångsrikt, enligt utsago. I slutet av april 2016 fanns 111 identifierade personer som misstänks ha utsatts för människohandel. 2015 var den totala siffran 195 personer. Men det är endast de personer som aktivt söker sig till Migrationsverket som syns i Migrationsverkets statistik, enligt Svd.

Väl på plats bryts flickorna snart ner av det hårda livet de tvingas till. Deras ”madam” i Europa, inte sällan en annan nigerianska som själv varit sexarbetare, tar emot dem genom att inhysa dem i trångbodda lägenheter och kräva att de dagligen avverkar ett högt kundantal. Därmed utövas kontrollen av två ”madamer”: den i Europa över flickan och den i Nigeria över familjen. I bakgrunden finns ibland, men inte alltid, ett större brottssyndikat. Flickan är nu i praktiken livegen, åtminstone till dess att hon betalat av skulden vilket kan ta upp till tre-fyra år.

Så, facit finns. Några av dessa flickor står på Birger Jarlsgatan, utanför krogarna, där det flödar enorma mängder människor som också nyss fått in lönen på kontot. Och vissa av de manliga krogbesökarna väljer att förgylla sin afton med sällskap av nigerianska sexslavar. Allt med den feministiska och humanitära stormaktens goda minne.

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer