Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Dags för Sveriges bråkiga tanter att ta plats på scen

av | 28 feb, 2018 | Uncategorized, Debatt

Lästid: 6 minuter

Den svenska tanten seglar plötsligt upp som det fria ordets riddare och den som har modet att högljutt – om inte alltid välvårdat! – protestera mot det shithole hennes älskade Sverige håller på att förvandlas till. Med de grå lockarna under en melittahatt och systerskorna stadigt på fötterna, lyfter hon näven i en verbal protest mot det som just nu sker i samhället. Hon sätter sig vid sin dator och låter kritiken flöda. Hon vägrar hålla tyst. Möt vår bråkiga pensionär, den senaste i raden av politiska offer.

Precis som alla andra dissidenter som ryter ifrån kommer nu straffet. Den socialdemokratiska kommunistregimens utsända agenter finkammar sociala medier efter varje ”felaktig” bokstav. Sen blir det förhör, åtal. Brottspåföljd. Kaxiga, frispråkiga äldre damer – sådana kan väl inte bara få gå lösa hur som helst? Ja, hon skriver. Argt, bittert, kanske späckat med svordomar och hetsigt mot den religion som absolut inte tål minsta ifrågasättande. Hon har alltid tidigare i sitt liv fått kritisera förtryck, både det som skett i Sverige men också det som pågått i andra länder. I sin ungdom har hon gått med plakat och demonstrerat och skanderat. Mot diktaturer, mot övergrepp. Så varför skulle hon inte få göra det nu, i sitt eget land, 2018? Nu, när allt verkligen håller på att bli riktigt mycket sämre för just henne och hennes barn och barnbarn. Nej, hon är fostrad i Grupp 8-anda och med principer om jämlikhet och rättvisa. Klart hon vill säga ifrån. Och hårda ord är också ord.

Hon är less på att se fram emot en usel pensionärstillvaro där hon inte får den vård hon hela sitt liv betalat in skatt för.

Hon vill inte bli rånad när hon ska köpa kakor på ICA.

Hon avskyr tanken på att hennes barnbarn blir sexuellt ofredade på festivaler.

Hon vägrar bli bestulen i sin egen lägenhet av dem som utger sig vara hemtjänst.

Eller mördad då hon går ut med soporna.

Eller bli uppeldad vid en återvinningsstation.

Eller våldtagen.

Eller bara att få ligga och kissa och bajsa på sig och dö utan att hjälp kommer.

Jag läste om de ”galna” argentinska mammorna, ”las madres locas”, på Plaza de Mayo, när jag var barn. Jag minns svenska Dagmar Hagelins försvinnande i Argentina och jag minns mammorna som vägrade acceptera att militärjuntan stulit deras barn. Jag läste med andan i halsen om all dessa kvinnors fantastiska mod! De vägrade ge upp sina barn. De vägrade skrämmas till tystnad. De protesterade utanför presidentens boning, trots att de själva riskerade livet.

Klart som fasen de blev galna, deras älskade barn hade ju stulits från dem!

De var förtvivlade, tokiga, vägrade hålla tyst, svor säkert fult både för sig själva och högt så andra kunde höra. Varje torsdag samlades de på Plaza de Mayo i Buenos Aires och gick motsols runt obelisken framför presidentpalatset Casa Rosada. Föreningen bildades av mammor som mötte varandra under sökandet efter sina söner och döttrar, som förts bort av agenter till Argentinas dåvarande militärregim under de år som kallas Guerra Sucia, ”Det smutsiga kriget” (1976–1983). De här mammornas barn, deras söner och döttrar, torterades och dödades. Under sina protester bar de vita sjalar till sina barns minne. Enligt officiella källor (militären) rörde det sig om 9000 försvunna – enligt mödrarna om 30000… Unga människor som dödades för sina politiska åsikters skull.

Det är svårt att inte associera så smått till mammorna på Plaza del Mayo när jag läser om angiveriorganet Näthatsgranskaren som anmäler olämpliga uttryck på nätet, och som pekar ut gruppen 65-åriga kvinnor som man anser härbärgerar individer som uttrycker sig grovt på sociala medier. Näthatsgranskaren har sett till att 77 fall av ”näthat” lett till åtal, och fler lär det bli. Nej, det försvinner inte unga människor i Sverige, nej, vi har inte militär diktatur – men nog har det börjat likna ett slags ”smutsigt informationskrig” i fråga om vad som får och inte får sägas offentligt? Hur det får sägas, och av vem?

Klart som fasen tanten blir galen, hennes älskade land håller ju på att stjälas från henne!

Klart som fasen den lilla damen drar igång ett korståg från sin datorskärm. Att bara publicera bilder på smörgåstårta och bridgekvällar duger inte längre. Hon är så besviken. Bara motstånd återstår, inget mer finns att förlora. Hon trodde hon levde i ett schysst samhälle som värnar sina gamla och svaga. Hon trodde att alla hennes insatser under ett långt arbetsliv, då hon pusslat och gnetat, vårdat, tjänat, betalat in skatt varje månad, skulle ge henne något tillbaka. Hon som fött barn åt sitt land, som varit sjuksköterska, barnmorska, kontorist, biträde, servitris, banktjänsteman, eller akademiker, lärare, förskolepedagog, hon som varit kurator, socialsekreterare, tjänsteman, kanslist, hon, som engagerat sig i facket, i föreningslivet, hon, som samarbetat och hållt sin del av samhällskontraktet! Hon, som tagit hand om både små och gamla, hon, som burit samhället på sina axlar. Kvinnokraften. Hon, flickan, dottern, vännen, hustrun, mamman, sedan mormodern eller farmodern, eller bådadera. Hon, nu lämnad, sviken. Bespottad. Hon, som knappt kan äta sig mätt. Hon, som nu gråter ensam i mörkret, lämnad på livets soptipp som ett oönskat skräp ingen vill kännas vid. Cancerdiagnos, diabetes, depression, stroke, en kropp som behöver hjälp, ett psyke som vacklar. Just hon.

Kanske är kommentarsfältet på Facebook det enda som återstår.

Hon struntar högaktningsfullt i någon viktigpetter til jurist eller stasigranne som angett henne. Ok, stäm mig då! Ilskan får henne att formulera sig mindre snyggt. Kanske rentav HATISKT. Ja, hatet gror i henne, hon orkar inte ens dölja det längre. Hon har inte tillgång till vapen – det skrivna ordet är hennes enda revolver, och hon skjuter från höften så länge hon kan. För nu ska även detta lilla nöje, att säga sitt hjärtas innersta mening i kommentarsfälten tas ifrån henne. Nu ska hon tvingas hålla tyst, fast hennes missnöje och bitterhet växer. Eller så blir hon satt på anstalt? Jamen så bra då, då kanske hon får en dammsugare till kaffet och vård när hon behöver! Låt mig få någon av de 4000 fängelseplatserna som Sverige har att erbjuda, tänker hon trotsigt. Så kan en mördare eller våldtäktsman slippa befolka den cellen.

Utanför hennes fönster blir polisstationen beskjuten, kvinnor våldtas, bilar brinner, en flicka könsstympas, en annan mördas genom att bli kastad från en balkong. Utanför hennes fönster hasar skatteboskapen med grå ansikten och ser sina pengar gå till bidragslögnare och terrorister. Utanför hennes fönster kvider det våldtagna folket tyst, utan förmåga att resa sig och säga ifrån mot det maktmissbrukande etablissemanget som tappt all kontakt med verkligheten. Utanför hennes fönster knivhuggs en tonåring till döds.

Men det är hennes dörr de ringer på. Det är henne de hämtar till förhör.

Det är hon som begått det grövsta brottet.

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Min nya bok heter ”Bilden av Sverige” och släpps 28/2. Bevaka den gärna på Bokus eller på Adlibris

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer