Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Dags att bilda 1,1-miljonersklubben för oss som Sverige vänt ryggen

av | 24 sep, 2018 | Politik

Lästid: 5 minuter

Det håller på att byggas en mur genom Sverige. En mur mellan människor, en osynlig mur mellan dem som anser sig förmer än andra och som bestämt sig för att genom maktmissbruk och mobbning fortsätta nedmonteringen av ett land. Men det är inte bara en mental mur som byggs. Även rent konkreta murar och stängsel tar form, gated communities, förstärkta dörrar och skalskydd, panic rooms, gallergrindar och fönster som får rutor av skottsäkert glas. Mitt Sverige bygger inte murar sa Stefan Löfven hösten 2015. Motsägelsefullt blir murarna nu fler och fler.

Det byggs också en allt högre mur mellan de makthungriga politikerna och runt 18% av väljarna som nu kan se sig överkörda och omyndigförklarade. Men också de som i god tro gick och röstade på sina moderater och liberaler och som trott att demokratin ska ha sin gilla gång enligt den modell som varit gängse i Sverige sedan decennier. Nästan 40% av väljarna valde att lägga sina röster på ett så kallat alliansparti, alltså politiker som utgav sig för att vara ett borgerligt alternativ, något som alltmer ser ut att betyda att de i själva verket röstade på socialism eller till och med kommunism. Att de borgerligaste blå, moderaterna, i dag släppte fram en vänsterpartist, alltså en kommunist, som vice talman, och att man ens överväger att liera sig med socialdemokratin innebär att någon sann borgerlighet inte längre finns att räkna med.

Vi har 2018 fått ett Sverige där bara vissa individer blir hörda och respekterade, medan andra får backa in i skuggorna och bli ett slags paria i sitt eget land. Alla människor är inte lika mycket värda, alla röster är inte lika. Av rädsla för att låta demokratin ha sin gång har man i stället valt att kompromissa med grundläggande värderingar och med yttrandefrihet, med den demokrati som länge varit Sveriges stolthet. 1,1 miljoner människor i Sverige har omyndigförklarats och mobbas nu ut på ett officiellt sätt. 1,1 miljoner människor stämplas som nazister, fascister eller högerextrema och främlingsfientliga. 1,1 miljoner människor i Sverige är inte välkomna på arbetsplatser, i fackligt arbete, i föreningsliv, på fester och middagar, kanske inte ens i sina familjer och relationer. Människor fortsätter att brännmärkas och pekas ut, trakasseras och stämplas som mindre värda. De kallas oanständiga och obildade av stora mediala aktörer, de anklagas för att vilja införa fascism och diktatur. De är mammor och pappor, svenskar och invandrare, unga, medelålders och gamla, farmödrar, sjuksköterskor, tandläkare, lärare, professorer, butiksbiträden, brandmän, poliser, idrottsmän, skådespelare, barnmorskor, florister, elektriker, arbetslösa, långtidssjukskrivna, förtidspensionärer, faktiskt finns de överallt i landet, de ser ut som alla andra, men de har förvandlats till en andraklassens kast som tvingas leva i ett slags utanförskap där de ofta inte vågar tala om vad de faktiskt känner och tänker, av rädsla för att förlora anseende, försörjning, gemenskap. Det sociala stigmat är smärtsamt. 1,1 miljoner lever i ett skuggsamhälle nu, där de vet att de inte riktigt räknas. För de politiker de röstade för blir utfrysta, de får inte bedriva den politik de står för. Det har de som anser sig moraliskt överlägsna bestämt.

Det är då jag kommer på att vi kanske borde bilda 1,1 miljoners-klubben, en folklig rörelse som får börja kämpa för vår rätt att finnas och tala fritt ur hjärtat utan att skämmas, för att sätta ner foten och visa att vi finns. Vi som bestämt fördömer den politik som förs av etablissemanget och som härmed tänker protestera mot att vi inte har något att säga till om. 1,1-miljonersklubben kan bli ett slags parafras på Alexandra Charles kvinnosatsning 1,6 miljonerklubben, ni vet den där organisationen för kvinnohälsa och friskvård, en förening som brukar arrangera temadagar om kvinnors hjärtan och benskörhet och annat viktigt som rör kvinnokroppen och alla dess aspekter. Men den 1,1 miljonersklubb jag tänker på att vi borde bilda är alla vi som försökt rösta för en ansvarsfull realistisk politik för Sverige, en politik som är bra för landet och som sätter medborgarna i första hand. Alla vi som är missnöjda med hur Sverige spårat ur med en sjuklig vurm för framför allt unga män utan asylskäl, ett Sverige som är fegt och ryggradslöst när det handlar om att stå upp för brottsoffer och värna de svaga och de som inte har några starka röster. Vi som är oroliga för att det går terrorister bland oss, vi som är djupt upprörda över att det skett 480.000 sexualbrott på ett år och att gamla människor behandlas sämre än djur i ett land som borde ha råd att ta hand om sina pensionärer som byggt den välfärd som nu urholkas i ett allt snabbare tempo. Vi som ogillar att det växer fram skuggsamhällen med sharialagar där flickor och kvinnor behandlas illa och får finna sig i att leva som andra klassens medborgare. Vi som inte vill att vår sekulära demokrati ska naggas i kanten av odemokratiska ideologier som utnyttjar vår välvilja och öppenhet för att i skymundan bygga förtryck och totalitarism. Vi som mår illa av att skattepengar slösas på kamelfarmer och religiösa förbund vars verksamhet i slutänden går ut på att montera ner yttrandefriheten och våra grundläggande fri- och rättigheter. Vi som kräver att det ska bli ett stopp på den gränslösa migrationsfest som skapat en djup kris i Sverige och som slitit sönder samhället med otrygghet, kriminalitet, sexuellt våld och nedmontering av samhällskontraktet som resultat. Vi som vill att de som styr nu genast ska lösa krisen med en utarmad poliskår och få ordning på de öppna gränserna med obefintlig kontroll. Vi som vill ha en upprustning av försvaret och beredskapen i landet. Vi som kräver stopp på det maktmissbruk som utgår från en av självförhärligande berusad elit i Rosenbad, människor som tror de kan hunsa och förnedra ett helt land och spotta det egna folket i ansiktet. I alla fall oss, 1,1 miljon människor som vägrar nöja oss med att det dysfunktionella samhällets sjukdom inte får vård eller medicin så att det kan börja tillfriskna.

Jag vill inte ha ett land där man ställer människor mot varandra och där politiker och media fortsätter förstärka en redan allvarlig polarisering, där mobbning blir accepterat och rumsrent och där människor är olika mycket värda. Vad hände med den heliga värdegrunden, detta märkligt tomma begrepp som kommit att bli en statsreligion och som rabblas likt ett mantra på varenda institution och myndighet? Värdegrunden som i dag predikas av dem som tror de kan ta sin makt för given är en djupt föraktfull människosyn, en förnekelse av den verklighet som pågår medan de låtsas som att allt är vid det gamla.

Jag vill inte ha de här murarna i Sverige. Men kanske har jag ingenting att sätta emot. Då ger tanken på 1,1 miljonersklubben visst hopp och tröst. En liten stunds andrum, stiltje i orkanens öga. En paus från en masspsykos som känns som en mardröm.

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer