Några månader efter gruppvåldtäkterna i Malmö är det tyst från polisens sida. I Danmark ges signalement och uppklarningsprocenten är högre än i Sverige. Att inte lämna ut signalement vid gruppvåldtäkter är inget annat än ett polisiärt självmål, skriver idag Katerina Magasins poliskälla, som har lång bakgrund på Rikskrim och polisens nationella operativa avdelning (NOA). Gruppvåldtäkter skapar ett livslångt lidande med svår trauma som begränsar, förminskar och förmörkar resten av livet. På grund av resursbrist så viktas våldtäkt mot mord rent polisiärt. Mord får då prio 1. Många gärningsmän blir aldrig dömda i våldtäktsfall. Ord står mot ord eller så ifrågasätts offret av advokaten i rättsalen – klädsel, alkoholintag etc. Offren tvingas därefter ofta konfronteras med och hånas av sina förövare, i rättssalen, i skolan, i mataffären, i den lilla staden, i förorten… Filmer från gruppvåldtäkten cirkulerar runt på mobiltelefoner och på internet som en evig påminnelse och förbannelse. En livsstilskriminell kalkylerar med att leva i ungefär 25 år. Man har då varit livsstilskriminell i ca femton år då man rekryteras till gängen redan vid tio års ålder. Ett kort liv i skyddsväst där honnörsorden är respekt, heder och hämnd. På grund av samhällets avsaknad av adekvata åtgärder, påföljder och brottsförebyggande … Fortsätt läsa ”Att inte lämna ut signalement vid gruppvåldtäkter är inget annat än ett polisiärt självmål”