Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

”Att huvuddelen av FI:s väljare lämnade partiet i årets val är ett hälsotecken”

av | 21 sep, 2018 | Feminism

Lästid: 6 minuter

Extremfeminismen är döende. Nio av tio väljare lämnade Feministiskt Initiativ vid årets val. Men frågan återstår: Varför vill vissa av dem som säger sig representera kvinnor bli deras förmyndare, och varför försöker de få kvinnorna att tvivla på sin förmåga att nå samma mål som män? Och varför godtas detta av många kvinnor? Några svar är, att jantelagen är skälet eller att orsaken är egna personliga misslyckanden. Det kan kanske vara sant i enskilda fall men duger inte som en allmän förklaring.  Vi har här istället att göra med något mycket mera kraftfullt och ondskefullt. Man försöker helt enkelt förvandla naturliga intressemotsättningar mellan människor till fundamentala motsättningar, vilket också förråar inrikespolitiken och leder till polarisering. I dagens krönika vidgar författaren Dan Ahlmark perspektivet och förklarar framväxten av ”kvinnoföreträdarnas” åsikter ur ett större samhällsperspektiv.

Dagens kvinnorepresentanter argumenterar ibland på ett sätt, som kan kallas ”de låga förväntningarnas kvinnohat”, vilket författaren Eva-Lisa Dezmin tog upp i en krönika för några veckor sedan. Detta utgår från föreställningen att kvinnor är svaga, att de inte kan föra sin egen talan, att man inte kan ställa samma krav på dem som på män och så vidare. Kvinnor är därför i behov av representanter, som vet hur saker verkligen står till och därför kan företräda dem på korrekt vis. Det innebär också, att de bör anpassa sig till sina självutnämnda företrädares åsikter på olika områden (1).

Dock är ”representanterna” ofta egentligen inte intresserade av de frågor de själva finner viktiga. Och man finner dessutom det förvånande, att problem som invandrarkvinnor möter: hedersmord, månggifte, för tidiga giftermål eller giftermål pga föräldratvång osv inte alls intresserar företrädarna. Istället är dessa inriktade på att i olika avseenden kanske begränsa kvinnors frihet att till exempel välja sin egen lösning gällande familjefrågor och godtar passivt, hur deras frihet att klä och röra sig obehindrat i praktiken begränsas på grund av en ofta motiverad rädsla för övergrepp och våld. Och ”representanterna” tar i fråga efter fråga ställning för politiska lösningar, som inte alls är positiva för den individuella kvinnans självständighet eller valfrihet utan ger alltmera makt till samhället. Man styrs tydligt av vänsteråsikter.

Frågan som uppstår är varför vissa av dagens kvinnoföreträdare önskar bli en form av förmyndare, och varför de försöker få kvinnorna att tvivla på sin förmåga att nå samma mål som män. Och varför godtas detta av många kvinnor? Några svar är, att jantelagen är skälet eller att orsaken är egna personliga misslyckanden. Det kan kanske vara sant i enskilda fall men duger inte som en allmän förklaring.  Vi har här istället att göra med något mycket mera kraftfullt och ondskefullt. Jag önskar därför vidga perspektivet och förklara framväxten av ”kvinnoföreträdarnas” åsikter ur ett större samhällsperspektiv.

Man måste då inledningsvis beakta vänsterns situation, när östblocket och den klassiska marxismen i början av 90-talet brakade samman. Plötsligt stod även vänstern i väst inklusive svensk socialdemokrati, som ändå delvis vilade på marxistiska (men icke-leninistiska) föreställningar, naken utan en mera sammanhängande och trovärdig ideologi.  Men i den situationen fick alla socialistiska partier hjälp av postmodernistiska tänkare, som gav basen för en utveckling av den marxistiska grundmodellen i helt nya riktningar. Grundmodellen är ju, att en grupp på grund av sin ekonomiska ställning helt orättfärdigt förtrycker en annan samhällsgrupp. Borgare och kapitalister förtrycker majoriteten, som är arbetare – arbetarna är offer och kapitalisterna förtryckare. Det är alltså fråga om en offer-förtryckarmodell. Men denna kan man ju utveckla för att använda på andra, ej ekonomiska områden, och det är just detta de så kallade kulturmarxisterna gjorde. Kulturmarxister omvandlar postmodernistisk filosofi (se nedan) till fungerande politiska verktyg och arbetar med dessa i praktisk politik.

Om man till exempel hittar ett samhällsområde, där människor har mycket olika åsikter, och frågorna/problemen där är viktiga för många, kan man beteckna vissa berörda/en part som den svagare och ”motståndarna” som starkare. Relationen kvinnor –män anses då passa särskilt bra. Och man konstruerar en särskild offer-förtryckarmodell just för det området, enligt vilken de starkare – förtryckarna – i olika avseenden påstås hålla nere, utnyttja och skada den svaga parten, det vill säga offren. Den starkare skadar den svagare, och förtryckaren får därigenom en stor skuld till offret. De senare måste också kunna övertygas om, att de verkligen är offer, alltså att man som människa utsätts för förtryck just pga sin identitet. Man bygger på så vis en identitetspolitik, där offren behöver ledas av konstruktörerna/kulturmarxisterna.

Situationer, där väsentliga konflikter kan konstrueras eller utnyttjas, avser då frågor som kön, religion, ras, invandring och dylikt. Så det gäller att ställa kvinnor mot män, muslimer mot kristna, vita mot svarta, homosexuella mot heterosexuella osv. Enbart grupptillhörigheten påstås skapa personers väsentliga identitet, och därför betyder det inget, hur du är som individ. Det är också ointressant, ifall något gällande en fråga är rätt eller fel, gott eller ont. Enbart den grupp du tillhör är viktig. Fråga om rättvisa beror enbart på grupptillhörigheten/identiteten (=vem du är), inte vad du gjort.

Identitetspolitik (IDP) är alltså en praktisk kulturmarxistisk ansats för att vinna sympatisörer och väljare. Man försöker helt enkelt förvandla naturliga intressemotsättningar mellan människor till fundamentala motsättningar. Genom IDP skapar man medvetet missnöje, ovilja och kanske till och med hat mellan grupper på olika områden. Skapandet av obevekliga motsättningar förråar nu inrikespolitiken i många länder i väst. Ju värre fiendskap mellan parterna, desto bättre. Detta stöd används sedan av kulturmarxisterna för att vinna politisk makt. Och den är en del i ett större mål, där vänstern genom framgångar och dominans på ett eller flera identitetspolitiska områden bl a gällande kvinnofrågor tror sig kunna vinna politisk framgång genom val. Att det hat, som skapas mellan människor och grupper genom IDP, kanske är starkare och varaktigare än det klasshat, som utmärkte ekonomisk marxism, bryr man sig inte om.

I ett annat sammanhang kallade jag de olika versionerna av IDP för Aliens (varelser som i filmen), vilka nu kommit in i vårt samhälle. Metoden kompletteras sedan med Politisk Korrekthet (PK), som syftar till att stoppa kritik och framföra alternativ. Genom att kulturmarxism ofta är irrationell, finns så många angreppspunkter gällande den, att det för ideologins överlevnad är helt nödvändigt med kraftig begränsning av yttrandefriheten.

IDP bl a gällande relationen män-kvinnor och PK är alltså de konkreta samhällspolitiska konsekvenserna av filosofin postmodernism, som genom denna marxism anpassas till olika länders politiska dagsfrågor och då med en argumentering utformad också utifrån lokala omständigheter. Den postmodernistiska filosofin ger alltså den teoretiska grunden för kulturmarxismen. De utförliga politiska förslagen på olika områden avspeglar då också postmodernismens djupa misstro mot bl a förnuft, logik, vetenskaplig metodik och empiri. De präglas samtidigt av filosofins övergripande tro på kollektivism och anti-individualism och därmed förknippade samhälleliga konsekvenser t ex socialism.

Den identitetspolitiska vänsterfeminismen är också ofta styrd av medvetna kulturmarxister. Det var ingen tillfällighet att t ex partiet Feministiskt Initiativ startades av en före detta kommunistledare. Eftersom IDP även tillämpas gällande grupperna svenskar – muslimska invandrare är det självklart, att frågor härrörande från islams kvinnosyn inte kan uppmärksammas eller behandlas av extremfeministerna. Många på lägre nivå i den rörelsen är självfallet inte ideologiskt kunniga eller medvetna utan är bara vad Lenin kallade ”nyttiga idioter”. Att huvuddelen av FIs väljare lämnade partiet i årets val är nu ett hälsotecken. Försvagningen av extremfeminismen tillåter kanske en mera produktiv diskussion av relevanta kvinnofrågor.

DAN AHLMARK

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. 

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer