Att integrationen inte fungerat något vidare i Sverige är knappast någon hemlighet. Inte ens de mest inbitna förnekarna kan längre rycka på axlarna och avfärda kritiken som alarmism. Att rättsamhället samtidigt håller på att haverera och kriminaliteten exploderar är också ett sorgligt faktum. Men att bara peka på problemen utan att presentera någon lösning tar oss inte vidare. Därför har jag några förslag som jag hoppas svenska politiker ska beakta. Jag önskar bland annat följande: Att Sverige inspireras av lagstiftningen i Danmark, Finland och Norge. Vi borde även ta rent handgriplig hjälp av våra nordiska grannar.

Vi är en avkrok i världen, vi skandinaviska länder som kurar ihop oss här i det solfattiga Skandinavien. Tätt ihop, likt en övergiven syskonskara, lutar vi oss mot varandra långt bortom ekvatorn. Men den geografiska närheten innebär inte att våra länder fungerar likadant. De senaste åren har Sverige allt mer valt en egen, inte helt lyckad väg – trots att man är en pusselbit i mitten av den geografiska konstellationen. Främst är det den trånga åsiktskorridoren som omöjliggjort sund debatt, den ängsliga konsensusmentaliteten som skapat en tystandskultur vilket gynnar uselt ledarskap och kontraproduktiva politiska beslut, och sist men inte minst den skeva självbilden av landet som en humanitär stormakt med obegränsade resurser vilket lett till att man låtit invandringen skena.

Låt oss ta en snabbtitt på Migrationsverkets statistik: Under 2017 fick totalt 135.459 personer uppehållstillstånd i Sverige. Samtidigt sökte 25.666 personer asyl i Sverige under året. Den första januari 2018 fanns 76.640 personer i mottagningssystemet varav 64.602 som väntar på ett första beslut om UT. Om vi jämför Sverige med övriga Norden ser vi att Sverige sticker ut rejält.

Övriga Norden tar tillsammans bara emot en fjärdedel asylsökande jämfört med vad vi gör. Det är en siffra som förmodligen kommer att fördubblas med den påföljande anhöriginvandringen.

Prognosen för asylsökande de kommande åren ser nämligen ut så här:

* 2018 beräknas det komma 19.000 till 33 000

* 2019 till 2021 antas 20.000 till 46.000 per år

* Planeringsantagande (viktat): 30.000 för 2019 och 33.000 för 2020 och 2021 per år

Prognosen för asyl totalt för 2018-2021 är 80.000 till runt 180.000. Migrationsverket reserverar sig för att åren 2019-2021 är mycket osäkra då vi har val i september 2018.

Anknytningsärenden (anhöriginvandring):

* 2018 beräknas 47.000 till 51.000

* 2019 till 2021 beräknas runt 40.000 per år

Anhöringinvandring totalt för 2018-2021 beräknas alltså till ca 220.000 nyanlända i ett redan ansträngt Sverige. Detta samtidigt som problemen med våld och sexualbrott ökar. BRÅ publicerar ny statistik över brott under 2017 och det är ingen upplyftande läsning. Antalet anmälda våldtäkter har gått upp med 10% sedan föregående år. Fem gånger så många sköts ihjäl under 2017 jämfört med för 12 år sedan.

* 7.230 våldtäkter anmäldes, upp 10% från 2016, i snitt 20 anmälningar – varje dag! Det betyder att var åttonde svensk kvinna troligen kan räkna med att bli våldtagen under sin livstid…

* Vi vet från en medborgarundersökning att utlänningar är kraftigt överrepresenterade vad gäller grova sexualbrott: utlänningar och sexualbrott

* Sexuellt tvång och utnyttjande ökade med 7% till 1.330 brott.

* Sexuellt ofredande ökade med 3% till 10.800 brott

* Vi har haft 320 skjutning i Sverige under 2017 (skadade och traumatiserade människor är många fler, många av dessa syns inte i statistiken).

* Dödsskjutningar har ökat dramatiskt; 2017 sköts 43 personer ihjäl i Sverige, jämfört med ”bara” 8 personer år 2006

Tunga vapen florerar bland invandrade kriminella och så sent som igår publicerades artikeln där en bosnisk åklagare konstaterar att ”Sverige är Bosniens största vapenmarknad” – samtidigt som drygt 900 poliser slutade sin anställning 2017. Polisens våldskapital är försvagat, medan de kriminellas resurser stärks.

Ja, allt sammantaget så är det tydligt att det krävs radikala åtgärder för att få oss på rätt köl. Mitt förslag för Sveriges framtid är följande: Vad sägs om ett Nordiskt krisråd där alla kloka huvuden läggs ihop och drar upp riktlinjer som ska hjälpa Sverige – och därigenom Skandinavien, som ju påverkas mycket av det svenska tillståndet – för att få kontroll över situationen?

Vi plockar russinen ur kakan. Jag börjar med Norge, vars nytillträdda regering nyligen presenterade en rad förslag för att skärpa landets invandringspolitik. Dessa norska jordnära förslag skulle Sverige också kunna införa per omgående, för att visa att Sverige är mån om sina medborgare och därför ställer krav på dem som vill bli en del av vårt land:

* Språktest för samtliga invandrare – höjda krav för att bli norsk medborgare. Man ska man ha bott i landet i åtta år innan man får bli medborgare, för att man vill göra medborgarskapet ”integrationsfrämjande”.

* DNA-test för anhöriginvandrare – för att helt kunna försäkra sig om att det verkligen råder ett släktskap mellan personerna i fråga (eftersom detta är ett område där det förisggår en hel del bedrägerier, detta rapporteras inte minst av de anställda på Migrationsverket som jag talat med). Helt enkelt en åtstramning av familjeinvandringen.

* Burka och niqab-förbud inom polisen, domstolarna och kriminalvården.

Sedan går vi raskt över till Finland, som i augusti 2017 drabbades av ett vedervärdigt terrordåd i Åbo, utfört av en marockansk medborgare, där två personer mördades och ett flertal skadades (attacken var riktad mot kvinnor). Därefter har förslag om ”korrigering av Finlands flyktingpolitik” kommit upp. Ordföranden för Centerns riksdagsgrupp Antti Kaikkonen hade i augusti 2017 flera bra tankar som Sverige borde kopiera omgående. Här är sammanfattningen:

* Man vill påskynda utvisningarna av dem som har fått avslag på sina asylansökningar.

* Förslag om att fler ska låsas in i förvaringscenter i väntan på utvisning. Myndigheterna måste veta var papperslösa och de som har fått avslag på sina asylansökningar befinner sig och vad de gör.

* Att alla följer lagarna. Att västerländska värderingar följs; demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter och rättsstaten måste accepteras (som värdegrund).

Dessutom har finsk polis, gränsbevakningsväsendet och Skyddspolisen fått större resurser.

Sedan har vi då Danmark. Härifrån borde Sverige inspireras av hårdhandskar mot kriminella. Köpenhamn har dubbelt så många invånare som Malmö och närheten till kontinenten gör det lätt att få tag på vapen. Trots det har man hälften så många mord. Det beror helt uppenbart på den danska lagstiftningen, som skiljer sig från den svenska. I september 2016 efterfrågade Malmös områdeschef Stefan Sintéus just inspiration av Danmark, då han också konstaterade att ” bilbränder inte handlar om social oro utan om ”motreaktioner från kriminella individer som inte accepterar svensk lagstiftning”. Han tyckte då att Sverige borde ta intryck av danska lagar mot den här typen av kriminalitet, för att få en effktivare brottsbekämpning. I Danmark har man infört en ny och enligt Malmöpolisen effektiv lagstiftning som gör det möjligt för den danska polisen att arbeta med bland annat hemliga tvångsmedel på ett annat sätt. Dansk polis kan även förbjuda kriminella individer och gäng att vistas i vissa områden i staden.

– Den här typen av lagstiftning önskar jag att våra politiker tittar närmre på och arbetar för att vi i Sverige kan införa. Detta och annan lagstiftning som kan effektivisera polisens arbete, säger Stefan Sintéus i artikeln.

Frågan är nu, i början av 2018, om så har skett – och om inte, varför? Att hela tiden bemöta problem med att lova att man ska ”titta närmare på det” fungerar inte längre. Sverige har inte längre tid att pyssla med tidsödande utredningar. Vi behöver inga fler myndigheter, betänkanden och remissinstanser, vi behöver inte uppgivna miner från Dan Eliasson, utan nu krävs poltisk vilja, handlingskraft och action. Svensk polis bör ha en nollvison angående handgranater och gängvåldtäkter. Det är det minsta man kan begära. Då känns den danska modellen som en effektiv väg framåt.

Om det inte räcker med inspiration från de nordiska länderna har vi också en bra lagstiftning i Schweiz. Där kan flyktingar som åker tillbaka till sina hemländer riskera att utvisas. 2016 förlorade nästan 200 asylsökande sina uppehållstillstånd i Schweiz då de åkte på besök i sina hemländer. De schweiziska lagarna är till för att förstärka integrationen och skapa utrymme för snabbare utvisningar. Den som inte sköter sig eller respekterar landets lagar riskerar att åka ut. De flyktingar som kommer från krigsdrabbade områden och som söker asyl i Schweiz får i regel ett utreseförbud, vilket innebär att de inte får åka hem till sina hemländer. Ibland kan reseförbudet gälla upp till 10 år eller längre. Även detta bör Sverige kopiera, då det generösa bidragssystemet som utnyttjas här hemmavid används för att ”flyktingar” åker till hemländerna på till exempel semester eller släktträffar. Eller, gud förbjude, för att gifta bort en dotter mot hennes vilja med någon mycket äldre kusin. Med tanke på att vi har 250.000 ungdomar som lever under hedersförtryck är detta scenario tyvärr alltför tänkbart. Sådant bör svenska skattebetalares pengar definitivt aldrig finansiera.

Jag kan lägga till några fler punkter ur min egen tankesmedja på Katerina Magasin, förslag jag presenterat förut men som tydligen behövs ältas om och om igen tills de blir verklighet:

* Utvisning av kriminella flyktingar och asylsökanden bör bli verklighet omgående. Sexualbrott men även andra brott bör leda till förlorat uppehållstillstånd. Jag anser att man bör se över möjligheter att utvisa även anhöriga till kriminella.

* Ett svenskt samhällskontrakt där man förbinder sig följa svensk lag och svenska värderingar. Sverige är ett sekulärt samhälle och en hållbar utveckling av landets värdegrund bör vara att man med kraft förebygger framväxt av utanförskapssamhällen.

* Omedelbart stopp för religiös särbehandling inom offentliga sektorn, inom skola, omsorg och vård. Förbud mot religiös klädsel.

* Förbud mot religiösa symboler i skolan, samt nolltolerans mot våldsamt oh respektlöst uppförande för elever. Mycket av kriminaliteten grundläggs i skolmiljön, och därför måste det till skärpta regler redan för de yngsta eleverna för att få bukt med stöket som påverkar hela samhället negativt.

* I särskilt utsatta områden bör utegångsförbud för ungdomar under 18 år möjliggöras.

* Utökade befogenheter för polis.

* En generellt restriktivare flyktingpolitik med försörjningskrav och krav på att de som söker sig till Sverige kan identifiera sig samt motivera varför just Sverige är det land man sökt sig till. En översyn av asylsystemet bör ske skyndsamt, enligt detta förslag.

 Det finns mycket mer att säga, men jag stoppar här för idag. Jag tror vi skulle kunna reda ut många problem om åtminstone några av förslagen här ovan började tillämpas. Hur svårt ska det vara?

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.