Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Annika blev vittne till attacken i Sala: ”Knivmannen släpptes fri efter 23 timmar”

av | 31 okt, 2017 | Samhälle

Lästid: 5 minuter

Som vanligt är det numera bara små notiser om våld, om ens det, och dessa försvinner snabbt i flödet av större nyheter. ”80-årig kvinna fick sten i huvudet”. Dagen efter har omvärlden glömt, men den drabbade får leva med traumat för alltid. ”Knivhögg kund i ryggen”. Ändå låter man gärningsmannen gå. I Sala växer otryggheten och missnöjet. Jag pratade med konstnären Annika Kihlmark, som blev vittne till en av den senaste tidens våldsamheter, om hur hennes liv på den tidigare trygga orten förändrats.

Det ramlar in vittnesmål från folk bosatta på lite olika större och mindre orter runtom i Sverige. Små sömniga städer där det tidigare varit lugnt, nästintill tråkigt, har på sina håll förändrats radikalt. I mejl, direktmeddelanden på Facebook och på Twitter får jag ta del av hur miljön förändrats för många invånare i Sverige. Alla slags personer kontaktar mig och beskriver förändringar i sin vardag. En av dem är konstnären Annika Kihlmark, 48 år, som jag fått kontakt med via Facebook. Hon har bott i Sala i 12 år och berättar om hur hennes ort förändrats sedan ett större antal flyktingar kom.

– Det är speciellt de ensamkommande som gjort att det blivit stökigt, berättar hon. Nu ser vi en ökning av våld, brott och droger… Pratet här i Sala är väldigt hätskt. Folk är frustrerade.

På en mindre ort är det så att ”alla känner alla”. Men dessa ”bysamtal” når sällan de rikstäckande tidningarnas nyhetssidor. Det blir i bästa fall en notis. Resten landar möjligen i den egna landsortstidningen. På så sätt når inte informationen om den förvandlade orten ut till allmänhetens kännedom. För vem bryr sig om de små människorna, de som tvingas anpassa sig till omständigheter de aldrig tidigare mött? Svaret har du redan: Ingen. Ingen bryr sig, ingen tar ansvar, trots stora ord från politiker och makthavare i Rosenbad.

Söndagen den 22 oktober rapporterar dock Aftonbladet följande: ”En 81-årig kvinna cyklade i centrala Sala när hon helt plötsligt fick en sten kastad i huvudet.

– Då svimmar hon av och ramlar av cykeln, säger Magnus Wall vid polisen. Polisen utreder händelsen som grov misshandel.”

Annika fyller i med detaljerna:

Kvinnan fick stenen i huvudet av en invandrarkille, kanske 10-12 år gammal, utanför Åkraskolan. Nu vågar hon inte cykla eller gå förbi skolan mer. Det verkar som om de här pojkarna, eller männen, står över alla lagar och kan göra vad de vill? Jag får en känsla av att de inte har någon respekt alls.

Annika har hittills alltid trivts bra i Sala. Hon har tidigare känt sig trygg. Men nu upplever hon en oro, våldet kommer allt närmare.

– Det är en fin och vacker stad, här finns mycket kultur och konst som jag finner inspirerande… Tyvärr är lugnet borta, drogerna flödar och polisen har ingen kontroll på det som sker. Jag går aldrig ut själv på kvällen ensam längre. Jag har hund och så har jag köpt försvarsspray.

Så sent som i fredags blev Annika vittne till en våldsamt incident.

– Jag skulle handla på City Tobak som ligger i närheten av min bostad. Medan jag väntade på min tur kommer det in en stirrig mörk person och går fram till kassan och vill ha cigaretter. Det är då fullt med folk och personal. Han har inga pengar och nekas. Då blir han arg och börjar riva och slita i saker. Plötsligt tar han också fram en kniv och börjar veva med. Just när han ska hugga och är nära att träffa en person så kastar sig en stor man över honom. Han får hjälp av en yngre man. De hjälps åt att hålla fast mannen med kniven tills polisen kommer.

Annika blir skärrad och chockad av det hon bevittnar. Sedan får hon veta att mannen med kniven släppts på fri fot.

– Det tog 22 timmar, så var han ute.

Annika har pratat med ägaren till tobaksaffären, som konstaterade att rättssamhället inte längre finns.

– Killen var drogpåverkad, berättar hon. Och honom släpper man fri… Det gick illa. Han skulle hämnas för det som hände inne på tobaksaffären, så han låg och väntade i bakhåll och när han såg killen från affären som stoppat honom så hoppade han fram och högg honom.

Det blev rubrik i tidningen också av det. I Sala Allehanda får vi veta att ”Efter tumultet på City tobak – 16-åring låg i bakhåll och knivhögg kund i ryggen”.

– Den här killen som blev överfallen kunde ha dött, säger Annika Kihlmark. Vad jag hört kommer gärningsmannen att dömas för misshandel trots att han låg i bakhåll och hade kniv och höll på att punktera lungan på den han anföll.

– Andra gången hölls kvar i 23 timmar. Sedan släpptes han igen.

Annika är skeptisk till tidningens uppgifter om gärningsmannens ålder.

– Han ska gå i skola i Sala och bo i familjehem. Men av vad jag sett så är denna afrikanska kille inte en ung tonåring, jag skulle snarare säga att han är mellan 20 och 30… Dock finns inga resurser här att ta hand om detta. Socialen går på knäna och det finns inte personal så att det räcker så att man kan utreda alla ensamkommande.

Nu är en gärningsman på fri fot i Sala. Annika försöker att inte tänka på det, samtidigt som hon är upprörd. Ändå försöker hon leva som vanligt. Hon målar sina tavlor, går ut med sin hund och engagerar sig i föreningen ”Suicide Zero”, eftersom hon är mamma till en son som tagit sitt liv. Den tilltagande rädslan och otryggheten tvingas hon och andra invånare i Sala lära sig att leva med.

– Jag har trivts bra här i Sala, säger hon. Men jag vet inte hur framtiden kommer att bli.

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer