Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Almedalen 2018: Politisk feghet ett växande demokratiproblem

av | 3 jul, 2018 | Uncategorized, Politik

Lästid: 8 minuter

Nej, det är inte fråga om någon påverkansoperation eller om ondsinta krafter som vill förstöra den mysiga stämningen. Anledningen till att förtroendet för våra institutioner sjunker är helt enkelt för att de fallerar. De fungerar allt sämre, trots att vi tvingas betala skyhöga skatter. Det är märkligt att politiker, som ska föreställa vuxna människor, inte ser de enkla logiska sambanden. Inkompetensen och förljugenheten blir därför mer och mer tydlig. Det är politikernas svek vi är arga på. Och ilskan är i allra högsta grad motiverad. Mainstreammedierna spelar en stor roll i att demokratin hotas. Man straffar oliktänkande och släpper inte fram dem vars åsikter man anser vara ”orätt”. Till och med politikerna är rädd för att säga något som kan leda till ett drev. På så sätt raseras möjligheterna till ett sunt samtal och missnöjet och utanförskapet cementeras allt mer.

Alice Bah Kunke intervjuades nyligen i Ekot om regeringens åtgärdsplan för hot mot demokratin i Sverige. Bah Kunke uttryckte oro för att ”vi har grupper i vårt samhälle som inte känner tillit, vare sig till andra människor och inte till våra institutioner. Som inte deltar i demokratiska processer, som inte röstar”.

Det man föraktfullt kallar ”populism” är folkets vrede över odugliga politikerTror jag det att det finns grupper som inte känner tillit! Jag kan berätta att jag träffar representanter för dessa ”grupper” dagligen. På gatan, i kön till ICA-kassan, i trapphuset, inte minst i sociala medier. Från Ystad till Haparanda kokar det. Människor lider, de sviks, de förnedras, de hånas. De kallas fula saker, de smutskastas, de misstänkliggörs. De straffas dubbelt. Först genom att samhället river sitt kontrakt, sedan, när man påtalar skadan, genom att kallas rasist och nazist. Regeringen menar dessutom att antidemokratiska krafter som skapar polarisering nu påverkar demokratin. Liksom bristerna i det demokratiska samtalet, där hat och hot tar allt större plats. Men det som påverkar demokratin är att människor förtrycks och misshandlas av staten de hittills haft förtroende för. DET skadar demokratin. Att orättvisorna växer, och att de som tillhör den så kallade majoritetsbefolkningen behandlas sämre än silverfiskar på ett badrumsgolv.

Tidigare samma vecka beskrev statsminister Stefan Löfven den hårda tonen i digitala medier som något som tystar, som kan leda till en döende demokrati. Underförstått: När folkets raseri tar sig uttryck i ilskna texter, så är det inte bra. Nej du svenne lilla, tig still och tugga i dig allt elände vi politiker lägger på dig! Hur har du mage att klaga?

Good idea, bad application, som amerikanerna brukar säga. Problemet med att allt fler tappar förtroendet för våra institutioner beror helt enkelt på att de fallerar. Inte konstigare än så. En polis i kris, en obefintlig försvarsmakt och statliga medier som duktigt slirar på fakta och objektivitet i sin rapportering. Man skulle rentav kunna säga att de i flera fall står för rena desinformationen, fake news. Det gör knappast folkets ilska mindre.

Slentrianmässigt kastar man ur sig klichén om ”hat och hot” som blivit ett effektivt sätt att friskriva sig från kritik. Jo, det finns absolut de som uttrycker sig olämplig, grovt och kränkande, och som går så långt att de till och med hotar. Men frågan är komplex och angrips enkelspårigt av sådana som Bah Kuhnke. För det rör sig inte om en envägskommunikation där avgrundshöger alltid står som avsändare mot de demokratiska krafterna. Uttalanden som Bah Kugnkes och Löfvens ökar snarare misstron polariseringen. Folk vet att nazisterna är våldsamma och står för något avskyvärt men de utgör knappast ett systemhot som den autonoma vänstern eller våldsbejakande islamister, vilket slås fast av SÄPO. Ett första steg i att vinna trovärdighet är att erkänna de problem som finns och politiken som har lett oss dit om det nu funnits någon. Istället för att förneka gångna synder och sticka huvudet i sanden behöver vi nu komma framåt. Det finns inga nyanser av sanningen. Bara varierande grad av lögn för att dölja den.

Vare sig Jan Björklund eller Peter Hultqvist tillhör partier jag själv hyser några varmare känslor för, men båda förtjänar respekt för att de sagt att den historiska försvarspolitiken med närmast total nedrustning var ett fiasko. Ingen av dem fick uppenbarligen sparken och himlen föll inte ner så det är bevisligen möjligt att erkänna att tidigare fel har begåtts inom politiken. Försvaret är förvisso ingen valfråga i Sverige men bara det faktum att etablerade politiker vågar kalla en spade för en spade är ett stort steg. För att reparera ett skadat förtroende så måste man även visa att man menar vad man säger genom att så snabbt som möjligt komma tillrätta med ett begånget misstag och inte bara stanna vid löften.

Så som debattklimatet ser ut i Sverige just nu är det defintivt inte gynnsamt för demokratin. Men orsaken är inte individers elakhet eller högervridning eller någon utländs makt som vill lägga sig i våra angelägenheter. Anledningen kan bland annat sökas i samspelet mellan media och politiken. Ett exempel är hur Medborgerlig samling bemöts av mainstreammedia. Ett stort antal av MED:s företrädare har fått svaret från åtskilliga medier att man inte antar deras debattartiklar då MED inte är ett riksdagsparti. Beteendet är särskilt intressant då medierna på detta sätt menar att det endast är de etablerade partierna som har legitimitet och tydligen de enda väljarna behöver informera sig om. Rena Pravda-fasoner således, ett sätt för mainstreammedierna att samarbeta med den sittande politiska makten. Nyligen fick MED nobben av en etablerad facktidning med argumentet ovan som motiv för att några dagar senare se hur samma tidning inte hade några problem med att recensera ett av Feministiskt initiativs politiska program. För den nyfikne kan jag berätta att artikeln avhandlade det föga kontroversiella området miljöpolitik.

Både jag själv och MED ser hur medier, politiker och ickestatliga organisationer försöker tiga ihjäl vår existens. När taktiken inte riktigt fungerar börjar man istället smutskasta oss. Efter att jag själv ställde upp som oberoende kandidat så kände sig Lena Mellin i Aftonbladet tvungen att omnämna mig som den ”kontroversiella debattören och författaren” som nu hade befattat mig med det ”invandrarfientliga” partiet. Notera särskilt ”invandrarfientlig”, inte invandringsfientligt eller invandringskritiskt. Rubriken vill alltså säga att Medborgerlig Samling hyser agg mot varenda enskild invandrare i Sverige, vilket naturligtvis är rent nonsens då jag själv är en av dessa. Däremot är Medborgerlig Samling starkt kritiskt till den migrationspolitik som de etablerade partierna ägnat sig åt med katastrofala konsekvenser till följd. Att vara systemkritisk anses tydligen oerhört farligt i dagens Sverige. Och även etablerade politiker är rädda för kritik och mobbning. Är det kanske därför de så ängsligt positionerar sig mot SD? För att vara de stora medierna till lags? Likt en strykrädd hustru i ett äktenskap där hon blir misshandlad tror de att de kan bete sig på ett sätt som får medierna dem att klappa dem medhårs.

Tysta, smutskasta, frys ut, är annars mainstreammediernas melodi. Misstänkliggörandet av alla som inte vill omfamna den ”rätta” värdegrunden och ifrågasättandet av deras lojalitet mot det demokratiska systemet förgiftar debattklimatet och bidrar till en allt snabbare polarisering. Väldigt få etablerade politiker eller medier erkänner att detta pågår över tid. Politiken sätter samtalsnivån och journalister som ger fel opinionsbildare uppmärksamhet kan helt plötsligt ha svårt att få intervjuer med tidigare tillgängliga makthavare. Den absurda föreställningen att man själv kan misstänkas hysa obekväma åsikter om man låter talespersoner för dessa komma till tals är väl spridd. Budskap ska värderas efter avsändaren och inte efter innehåll. Lojala journalister kan omvänt belönas med titlar och karriär och odemokratiska övertramp i historien glöms snabbt bort. Retoriken till trots så handlar det inte om att upprätthålla en respekt för demokratin utan att värna de rätta åsikterna. Detta har nu pågått så länge att vi kan se en förskjutning i definitionen av själva ordet demokrati som numera likställs med att ha de ”rätta” åsikterna, inte att låta oliktänkande komma till tals och ärligt värdera vad de faktiskt har att säga.

I bemötandet av människor med felaktig värdegrund är nästan inget otillåtet. Att vägra bjuda in företrädare för Sverigedemokraterna till Nobelfesten på grund av deras värdegrund eller utesluta deras företrädare ur fackföreningar har ansetts som fullt rimliga åtgärder. Protesterna mot det odemokratiska och barnsliga i beteendet har lyst med sin frånvaro från de etablerade partierna och medierna. Jag betvivlar att medierna hade låtit detta passera lika stillsamt om det hade rört företrädare från Vänsterpartiet vars historia är minst lika tveksam som Sverigedemokraternas om man ska se till den bristande lojaliteten till det demokratiska systemet. För inte särskilt många årtionden sedan var Vänsterpartiet en tacksam mottagare av finansiellt stöd från Sovjetunionen och flera av rörelsens medlemmar avslöjades för sitt deltagande i krigsförberedelser mot Sverige. Partiets ledare drog sig inte ens för att för att låta DDR betala alkoholen till hans födelsedagar via landets ambassad.

Vill Löfven och Bah Kunke verkligen se en förbättring av samhällsklimatet så borde man börja med en ärlig uppmaning att tillåta att det fria ordet ska gälla för alla utan repressalier och samma principiella förutsättningar råder för att delta i debatten. De etablerade partierna bör erkänna tidigare felsteg och inbjuda till en fri debatt där olika alternativ tillåts ställas mot varandra och bedömas utifrån sina sakargument. Motsatsen signalerar både rädsla och en bristande tilltro till styrkan i den egna politiken. Alice Bah Kunke hade möjligheten att vara först ut med att sätta denna nya nivån själv genom att anta erbjudandet från Ilan Sadé om en debatt i Almedalen mellan henne och partiledaren för Medborgerlig Samling.

Syftet med att undvika debatt kring vissa ämnen har påståtts vara att inte ge Sverigedemokraterna uppmärksamhet i onödan. De flesta fritt tänkande människor insåg tidigt att taktiken enbart skulle leda till en martyrstatus samtidigt som partiets tilläts växa till landets tredje största. Detta utan att behöva få sin sakpolitik granskad då man bjudit partiet på en gräddfil där de, sin oprövade politik till trots, kunde växa sig starka. Bemötandet av Medborgerlig Samling har varit snarlikt det som tillämpades mot SD. Bortsett från det oetiska i denna tysta överenskommelse så är den dessutom djupt kontraproduktiv. Hade medierna gett MED samma uppmärksamhet som Feministiskt initiativ återkommande fått genom deltagande i debatter på bästa sändningstid så hade fler väljare fått möjligheten att informera sig om existensen av ett borgerligt parti som kunde ha utgjort ett alternativ till en missnöjesröst på SD. Nu talar mycket istället för att partiet kan bli det största efter valet.

De statliga medierna bör ta sig en ordentlig titt i spegeln och fundera på hur de kan försvara beslutet att ge Gudrun Schyman bästa sändningstid i en debatt på Almedalens första dag men samtidigt utestänga övriga partier som inte heller sitter i riksdagen. Varför har just Feministiskt initiativ förtjänat denna ynnest i valrörelse efter valrörelse? I synnerhet eftersom partiet åter igen endast återupprepade sitt gamla vanliga relativiserande i den för dem lika obekväma som för oss andra nödvändiga debatten om hedersvåld mot kvinnor. Jag är fullkomligt övertygad om att de representanter som är på plats i Almedalen för Medborgerlig Samling räkning inte kommer att ges samma möjlighet att berätta om sin politik i samma forum. Problemet, Alice Bah Kunke, är inte viljan att delta i den demokratiska debatten. Det är snarare tillträdet som är starkt begränsat.

********

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min nya bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min kommande bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund. Planerad utgivning är 25/6. Bevaka den gärna här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer