Katerina Janouch

Jag utmanar er, etablissemangsjournalister – vågar ni ta en saklig debatt om er del i den…

Alla etablerade journalister borde tvingas provarbeta enligt swish-modell

av | 10 okt, 2018 | Media

Lästid: 6 minuter

Jag skrev tidigare idag om hur public service-programmet Medierna i P1 (som tidigare åtnjutit visst ansende och därför fått för sig att de kan bete sig hur överlägset de vill mot alla och envar) approcherat mig för att förhöra mig om min privatekonomi i allmänhet och det som kallas swish-journalistik i synnerhet. Givetvis avböjde jag medverkan, precis som Joakim Lamotte och opinionsbildaren Rebecka Weidmo Uvell gjorde. Det är långtifrån självklart att jag vill figurera i program som bara vill utnyttja mitt namn och varumärke för att därigenom få klick, lyssnare och publicitet. No way, joséy, som det heter. Public service får börja finna sig i att det kan vara svårt för dem att flörta till sig gäster – för det är verkligen ingen naturlag att alla vill figurera i dessa vänstervridna sammanhang där allt fulvinklas och läggs till rätta för att passa statlig propaganda. Dock är det bra att de intresserar sig för verklighetsbaserad, äkta journalistik. De borde nämligen själva smaka på hur det är att arbeta hårt för sin brödföda och tjäna folket istället för makten.

Frågan om finansiering och ekonomi är faktiskt intressant och tål att tas en närmare titt på, men inte ur det perspektivet som Medierna i P1 troligen tänkt sig. Så här ligger det nämligen till: Swish- och crowdfundjournalister lever på att erbjuda en produkt som är så pass intressant och håller så hög kvalitet att människor är villiga att betala för den. Som ett slags pay-per-view. Människor är nämligen mer less än vad etablissemanget tror på statliga lögner och översminkad bild av den trasiga svenska verkligheten. De vill veta hur landet ligger och de törstar efter att läsa sanningen oavsett vem eller vilka dessa fakta kan ”spela i händerna”. De vill helt enkelt få veta vad som händer och hur det faktiskt ser ut, även om sanningen många gånger är ful och smärtsam i det nya Sverige. De uppskattar och värdesätter den rapportering och det grävande arbete vi gör för att få fram fakta och därför donerar de gåvor för att medborgarjournalisterna ska överleva. Ja, de inser att det kan vara ohyggligt att bli smutskastad och misskrediterad och de vill genom swishdonationer stötta medborgarjournalisterna som på köpet ofta fått offra både uppdrag, anseende samt trygghet för att de brinner för sitt arbete genom vilket de hoppas påverka så att åtgärder kan vidtas, opinion bildas och situationen härigenom på sikt förbättras.

Nej, jag har inte bett om att bli utfryst och förlora möjligheten att skriva hos de stora mediedrakarna. Jag tror inte att någon vill det. Men eftersom mediala drev går ut på att krossa människor ekonomiskt och ta ifrån dem de plattformar som tidigare varit deras försörjning som något slags straff för att de vågat gå emot konsensus, så tvingas åsiktskorridorens dissidenter bli kreativa för att få mat på bordet. Som jag själv. Jag har inte gjort något fel, inte begått något brott, inte varit medlem i något extremistiskt parti eller stått och heilat under ett hakkors. Det enda jag har gjort är att utan krusiduller vittna om Sveriges ansvarslösa migrationspolitik i utländsk teve och varit kritisk till att det misslyckade och galna multikulturexperimentet som pågår skadar tusentals människor och orsakar lidande för många fler än vad det hjälper. Dessa åsikter är jag i min fulla rätt att ha och yttra offentligt, för det är tankar som man i ett normalt samhälle borde ha kunnat prata om i lugn och ro istället för att bränna mig på ett digital bål likt en laglös häxa. På grund av att jag inte tramsat med i de politiskt korrekta lögnerna har jag således behandlats som om jag vore en dömd kriminell och mäktiga mediehus, som Dagens Nyheter, har sett till att förstöra min yrkesverksamhet som etablerad författare. Det har därmed inte återstått så mycket annat för mig än att klara mig själv. Trots att jag 2017 är den 39:e mest utlånade författaren på svenska bibliotek så blir jag inte inbjuden som tidigare att hålla författaraftnar för mina läsare (som uppenbart uppskattar mina böcker så pass mycket att de förra året lånat dem 253.694 gånger) utan det råder isande tystnad (med undantag för att jag blev inbjuden att prata om skrivande för tre grupper sjätteklassare i skånska Perstorp i mars i år, ett underbart uppdrag jag älskade, det var så fint att möta de nyfikna och bokälskande barnen och deras lärare!). Så, när mina förlag tack vare Dagens Nyheter ”tog avstånd” från mig valde jag att ta avstånd från dem, och därför ger jag numera ut mina böcker själv, föreläser på de få frihetliga evenemang som bjuder in mig och driver mitt eget webbmagasin. Jag står fri mot etablissemanget, mitt uppdrag är att skriva för folket. Det är fint och jag känner mig hedrad. (Men jag hoppas samtidigt fortfarande att jag åter ska bli inbjuden till biblioteken! För att jag älskar landets alla bibblor, och jag tycker så mycket om att möta mina läsare, och för att jag tror på samtal, på dialog, på förnuft och intellekt hellre än hysteri och mobbning av oliktänkande, sånt som man fördömer när det sker i andra länder men uppenbart utan vidare accepterar i det man påstår är demokratiska Sverige.) 

Public service-journalisterna och de som arbetar i etablerad media får sina löner dels via skattefinansiering, då deras arbetsgivare ofta uppbär presstöd, samt genom reklamintäkter som tidningarna går runt på. Uppenbart tycker läsarna inte att de journalistiska produkterna är tillräckligt intressanta eftersom de inte är beredda att betala så pass mycket att detta räcker till löner för alla dessa reportrar och andra anställda som arbetar på de stora mediehusen. Jag leker med tanken att dessa skribenter plötsligt skulle tvingas bli sina egna, och börja producera material de tvingades sälja enligt individuell swish-modell. Skulle de klara av det tempo som vi fristående medborgarjournalister håller? En tillvaro utan skyddsnät, utan någon trygg fadersgestalt som håller i handen, utan redaktioner, utan fackförbund och löneavtal och alla de parametrar som det innebär att vara en kugge i ett redaktionellt system? Skulle de klara av att arbeta i princip dygnet runt och leverera sådant som folk verkligen tyckte så mycket om att läsa, lyssna och se på, att de var beredda att betala per artikel, per lyssning, per filmklipp? Materialet skulle förstås produceras under slitsamma former, och med utrustning de själva bekostat och ordnat. Skulle de klara av att vara såväl skribent, redaktör, sociala medier-strateg, PR-ansvarig, korrekturläsare, fotograf, redigerare, formgivare, webbmaster, chef och samtidigt administratör, ekonomiassistent plus sekreterare? Ja, för alla dessa roller tvingas en fristående medborgarjournalist iklä sig. (Jag nämner inte att man kanske också vill ha och behöver tid med relationer, familj, barn, gamla och sjuka släktingar, städning, matlagning, tvätt, bilbesiktning, och allt annat som ingår i konceptet livet, sånt som vi inte ens behöver tala om).

Jag tänker på hur skönt och tryggt det måste vara att ha allt ordnat och fixat och samtidigt inte ha överdrivet högt ställda krav på motprestation för de saftiga summorna man regelbundet uppbär. Jag tänker till exempel på alla de tusen och åter tusen som arbetar på SVT och Sveriges Radio, på all deras fritid på arbetstiden, på alla fikapauser, allt slösurfande de kan ägna sig åt och ändå finns deras anställning kvar dagen efter, och dagen efter det… Fast anställning, lön in på kontot, kollektivavtal, facklig representant, lagstadgad semester, sjukpenning, friskvårdsbidrag, och massa kollegor man kan delegera tråkiga uppgifter till. Jag tänker också på vissa krönikörer som producerar kanske en halvkass text i veckan och för det får en saftig lön. Vad gör de ens resten av tiden? Vet de hur bra de har det?Kanske vet de inte och därför välkomnar jag dem ut i min verklighet.

På uppsidan är att jag är fri (även om det också heter, ”freedom’s just another word for nothing left to lose”). Och när de stora mediehusen kraschar så kommer det inte röra mig i ryggen, jag kommer inte drabbas av panik. Jag har redan hört om folk som fått gå på dagen från flotta tidningar då man skär ner och omstrukturerar, som det så fint heter när man ger folk sparken. Som den berömda frysboxen på just Dagens Nyheter…

Ett stålbad väntar fler feta katter.

Återstår att se om någon kommer vilja intervjua dem i Medierna i P1 om deras avgångsvederlag.

********

Vill du gå med i 1,1 miljonersklubben? Välkommen!

Vill du gå med i Stå upp för Katerina Janouch? Välkommen.

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Du som vill får otroligt gärna stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk.

Swish: 0733289122 

Konto SE-Banken: 5206-0000114 (de första fyra siffrorna är clearingnummer). 

Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Min bok “Bilden av Sverige” kan du köpa här:

https://www.bokus.com/bok/9789198405170/bilden-av-sverige/

https://www.adlibris.com/se/bok/bilden-av-sverige-9789198405170

Min senaste bok heter ”Budbärarinnan” och är den 11:e delen i romanserien om Cecilia Lund.

https://www.bokus.com/bok/9789198405163/budbararinnan/

 

 

 

 

 

 

Donera med Swish

Stötta Katerina i sitt arbete!

Stötta Katerina!

Donationer och gåvor:

Du som vill får otroligt gärna ge mig en gåva/donation. En gåva/donation till mig är inget köp av vara/tjänst av mig, varken historiskt utförd eller framtida, ej heller betalning för levererad tjänst/vara, eller framtida sådan, utan en ovillkorad förutsättningslös gåva som inte faller under Konsumentköplagen. Genom utförd gåva bekräftat gåvogivaren att ovanstående förutsättningar gäller.

Bitcoin: 3J2irHJYDyVLkAMe9yQ4j9JL2sxLNGwXee
Paypal: info@katerinamagasin.se
Konto SE-Banken: 5216 34 159 29 (de första fyra siffrorna är clearingnummer).
Bankgiro: 5630-6376
Patreon: https://www.patreon.com/katjanouch
International payments:
IBAN: SE8150000000052311121146,
Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker.

Största tacken på förhand!

Thank you! Dekuji! Merci. Danke.

Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen.

Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. 

Tillsammans kan vi förändra världen.

0 kommentarer