5 november, 2017 17:03

I ett laglöst, destabiliserat och otryggt land där grupper ställs mot varandra går ingen man, kvinna och barn längre säker på gatorna.
Jag, liksom många andra oroliga människor undrar vem kommer att skydda mig och min familj i dessa farliga tider? Det skriver idag Katerina Magasins krönikör Bianca Muratagic.

 

Polis med vapen i händerna på T-Centralen i september 2017. Vapnen syns ej tydligt på bild.

Ibland sitter jag och iakttar människor som går på gatorna och undrar hur många av dem som verkligen vet hur illa det är i ”det trygga landet Sverige”. Hur chanslösa och oförberedda de är på det som kan hända och drabba dem. Jag undrar överhuvudtaget om de är medvetna om vad som pågår? Jag som flydde från krig och som nu börjat med självcensur i rädslan och oro för vad som kan hända.

Hur sover etablissemangsdyrkare om nätterna, nu när deras värld börjar rasa samman? Kan de titta sina barn i ögonen utan att känna en smula skam? Kan de berätta för sina barn att de växer upp i ett land där ingen kan skydda dem, men att de ändå inte ska vara rädda för verkligheten som har hunnit ikapp oss?

Vad tycker de om 13 nedlagda våldtäktsärenden per dag, våldtäktsoffer som ställs mot mordoffer eftersom polisen måste prioritera dödligt våld som ökar dramatiskt, polishus som utsätts för bombattacker, polismän och deras familjer som mordhotas och ett katastrofalt rättssystem som daltar med förövare? Att mord, dråp, mordförsök och dråpförsök har ökat med 84%? Att våldtäkterna eskalerar lavinartat?

Ska de berätta om att kyrkor, blåljusfordon, sjukhus, HVB-hem, skol-, bibliotek- och migrationsverketspersonal utsätts för attacker, förföljs, trakasseras och mordhotas? Att vuxna kriminella vårdas på ungdomshem?
Att vuxna män utan asylskäl som kallas för ensamkommande flyktingbarn placeras på samma skolor och boenden som riktiga barn?

Inser föräldrarna att polisen går på knäna och inte längre kan skydda oss från kriminalitet som ökar rekordnabbt och att det svenska försvaret bara räcker i en vecka och för ett begränsat mål i Sverige? Jag vet hur detta känns – men vet ni?

Och om de själva drabbades av terrordåd, skulle de fortfarande tycka att deras barn inte behövde vara rädda och frukta något, att de även efter det kunde känna sig trygga i Sverige?

Hur kommer de att förklara för sina barn att Sverige är betydligt värre drabbat av skjutningar än de flesta andra europeiska länder och att majoritet av dömda förövare som har begått grova brott som våldtäkt mot barn och/eller mord avtjänar milda straff och slipper utvisning?

Är de medvetna om att andras barn som vårdas på behandlingshem och studenter blir bostadslösa samt ”trängs undan” p g a att en annan grupp prioriteras? Kan de ljuga lika skickligt och oförskämt för sina barn, som de ljuger för resten världen? Kommer deras barn, liksom sina föräldrar, leva långt bort från andras verklighet och fortsätta leva i en ”allas lika värde”-förblindade bubblan”?

Vet deras barn att en och en halv miljon människor i Sverige riskerar att hamna i fattigdom? Att gamla och sjuka som byggt upp Sverige avhumaniseras och behandlas ovärdigt? Eller är det inget som angår dem, eftersom deras framtid är säkrad?
Att Sverige har de längsta vårdköerna i Europa, personalbrist och ansträngd ekonomi som pressar sjukvården, att kvinnor tvingas föda sina barn i bilar och utomlands och riskerar att förlora dem i brist på tillgängliga platser på förlossningen? Oroliga mammor som vädjar om hjälp för att deras svårt sjuka barn inte får vård och våldsutsatta kvinnor och barn som saknar bostad och sviks av kommuner och socialtjänsten?
Kommer de att nämna butiksägare och andra föräldrar som kämpar för att försörja sina barn,  men som tvingas att stänga ner sina verksamhet eftersom de är rädda och trötta på alla hot, attacker, utpressning och vandalisering och att ingen kan skydda dem eller hjälpa dem? Kommer de att berätta om de förföljda, mobbade, trakasserade, våldtagna, mordhotade och mördade flickorna och pojkarna som Sverige vänt ryggen?

Inser de politiskt korrekta och priviligierade föräldrarna att det är de kommande generationerna som kommer att drabbas hårt för deras misstag varje gång de motarbetar, förnedrar, hänger ut och tystar människor som kritiserar makteliten som vägrade ta ansvar, som öppnade gränserna, försvagade landet och utsatte sina egna medborgare för enorm fara och på så sätt ställde grupper mot varandra, stärkte extremisternas och fanatikernas makt och hjälpte dem att stärka sina positioner i samhället?
Kommer de att förstå att deras principer, ideologi och personliga övertygelse gick före deras och andra barns liv och säkerhet?

Kommer de att berätta om DDR-vindar som blåser bort och ödelägger en av demokratins grundläggande och viktigaste grundstenar: Yttrandefrihet. Och att de själva bidragit till att yttrandefriheten ströps?
Kommer de att berätta för sina barn att de var ”moraliskt överlägsna näthjältar” som ”bekämpade hat” genom att tvinga ”rätt värdegrund” på andra, samtidigt som de systematiskt och metodiskt bröt ner åsiktsfrihet och kritiskt tänkande, förstörde andra människors liv, splittrade deras familjer och hängde ut visselblåsare som vågade berätta om korruption och andra allvarliga missförhållande i vårt samhälle?

Är det viktigare att ljuga för sig själv och sina barn, än att erkänna att man haft fel? Är upprätthållandet av lögn viktigare än att erkänna sanningen och försöka rätta till problemen? Den dagen någon man älskar drabbas, kommer det att vara försent.

BIANCA MURATAGIC

Bianca Muratagic arbetar som sångpedagog, konstnärlig ledare, konsertarrangör och sångerska. Hon driver sitt eget företag, musikskolan Sångakademi Bianca i Uppsala.

(Det här är en debattartikel innehållande opinionsmaterial, publicerad på Katerina Magasin. Åsikterna i artikeln står skribenten för, men chansen är stor att de delas till 100% av webbplatsen där de publicerats.)

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto i SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Katerina Janouch
[email protected]