14 september, 2017 10:27

Jag röstade på FI det första valet de ställde upp till riksdagsval. Det var 2006, för många en lång evighet sedan. För mig känns det nästan som igår. Stolt, självsäker och absolut övertygad om att nu, nu kommer det att hända saker! Äntligen var vi på gång mot ett jämställt samhälle där kvinnors rättigheter sågs som en självklarhet, där varje angrepp mot kvinnors rättigheter skulle försvaras av, om inte av de etablerade partierna, så absolut av FI. Elva år senare undrar jag – vad hände med min stora idol, min förebild? Vad hände med Gudrun Schyman och hennes feministiska parti? Det skriver en besviken Kerstin Hofman Ingasdotter.

Jag röstade på FI, trots allt motstånd bland vänner och bekanta. ”En röst på FI är en bortkastad röst” var den vanligaste kommentaren jag fick när jag stolt deklarerade vilken valsedel jag tagit. Äntligen skulle Gudrun, den stora retorikern, politikern med en skarpaste av hjärnor komma in riksdagen som representant för FI och driva jämställdhetsarbetet till en ny och högre nivå. Vad som hände sedan är historia. Mina och andra feministers drömmar och förhoppningar landade i en ”det bidde en tumme”.

Det jag nu ser och hör av FI är så långt ifrån en feministisk politik som man kan komma. Ett feministiskt parti som tar ställning för hijab. Hijab/slöja/burka som är ett patriarkaliskt, islamistiskt och rasistiskt sätt att hålla kvinnor utanför det offentliga rummet. Ett fenomen som härrör från en religion 600 år efter Kristus. Där samma regler och synsätt som rådde där, för flera tusen år sedan, ska råda här i Sverige år 2017. Ett feministiskt parti som heller lägger sin energi och sitt engagemang för så kallade ensamkommande flyktingbarn (läs män, företrädesvis i åldern 20-40 år) än att höja sin röst för bättre rättssäkerhet för våldtagna kvinnor. Det hörs inte ett ord, inte så mycket som en viskning från Gudrun Schyman och FI när det gäller den våldsvåg mot icke-täckta, svenska kvinnor som nu sker i samhället. Det är tyst, och om någon frågar Gudrun så säger hon: ”Det är en del av det patriarkala samhället, det är ingen skillnad nu från förr”. Nej, Gudrun Schyman, du har fel, det är faktiskt en stor skillnad.

Ingen kvinna som är född och/eller uppvuxen i Sverige, med svensk demokrati, svensk kultur, svenska/västerländska normer och värderingar håller med om att det som nu sker är normalt i en västerländsk patriarkalisk kultur. Jag ser mycket väl att vi i Sverige fortfarande har en patriarkal kultur där kvinnor ses på annorlunda än män. Det gäller i privatlivet, kulturlivet såväl som i arbetslivet. Men det finns en mycket stor skillnad. Och den skillnaden tycker jag du, Gudrun Schyman ska lyssna på nu: Varken du eller jag, eller någon av våra systrar eller väninnor skulle acceptera en livspartner/man som hävdade sin rätt att begränsa vår rörelsefrihet eller vår rätt att klä oss som vi vill. Ingen av oss, varken du eller jag, har uppfostrat våra söner i en anda av att de är mer värda än våra döttrar. Ingen av oss har uppfostrat våra söner att tycka att deras systrar ska ha en låg profil, inte sticka ut eller att de ska täcka sitt hår och sina kroppar.

Både du och jag, Gudrun Schyman, har uppfostrat våra söner och döttrar att de är jämlika, att de är lika mycket värda. Ingen står över den andra. Vi har gjort det, både du och jag. För både min dotter och min son är det självklart att de är lika mycket värda, har lika mycket att säga till om, och ingen, säger ingen, ska tala om för dem att vad som ska göra eller inte göra, eller hur de ska klä sig (läs: hur våra döttrar ska klä sig).

Mitt yngsta barnbarn, en flicka, är i ”Varför” åldern. På varje svar jag ger, svarar hon; Varför.

Varför är hon klädd så där? (refererar till en dagisfröken, läs; pedagog på förskolan) som är klädd i hijab.

  • För att hon tror på en Gud som säger att hon ska vara klädd så.
  • Varför?
  • För att kvinnor ska täcka sitt hår.
  • Varför?
  • För att Gud har sagt så.
  • Varför?
  • För att kvinnor inte ska visa sitt hår, eller sin kropp.
  • Varför?
  • Eehhh…..

Hur förklarar man för en treåring varför flickor och kvinnor ska täcka sitt hår men inte män? Hur förklarar man på ett trovärdigt sätt att flickor och pojkar är lika mycket värda, men flickor och kvinnor ska täcka sin kropp. Varför? Det hela faller på sin orimlighet. Jag trodde i min enfald att jämställdhet och jämlikhet var en självklarhet i vårt svenska, västerländska samhälle. Men som vi alla konstaterat så är det inte så. Jag vill i alla fall tacka dig, Gudrun Schyman, för att du gjort mig uppmärksam på att vi har långt, långt kvar till ett samhälle där flickor och pojkar, kvinnor och män är lika mycket värda. Det som vi tyckte var en självklarhet på 80- och 90-talet har du och dina partikamrater i FI nu visat att så inte alls är fallet.

Kampen för ett jämställt Sverige måste gå vidare, tyvärr utan FI och Gudrun Schyman.

KERSTIN HOFGREN INGASDOTTER

Kerstin Hofgren Ingasdotter, 60, är en f d organisations- och ledarskapskonsult som varit verksam både som anställd och som egen företagare. Idag sysslar Kerstin främst med finansiella investeringar.  Det politiska engagemanget har varit starkt sedan ungdomsåren. Hon har hela sitt liv varit engagerad i frågan om kvinnors rättigheter och jämlikhet mellan könen, något som ånyo väckt hennes engagemang i samband med dagens aktuella politik.

(Det här är en debattartikel innehållande opinionsmaterial, publicerad på Katerina Magasin. Åsikterna i artikeln står skribenten för.)

********

Stötta mig gärna genom att köpa min senaste bok Vapendragerskan! Det är den tionde delen i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund, utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta då Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

 

 

Katerina Janouch
[email protected]