21 september, 2017 09:58

Jag skulle sannerligen behöva ta något bara för att en enda dag i mitt liv slippa vakna upp till fler oroväckande tendenser i landet, som om det inte vore nog med de redan existerande. Det hade varit enormt befriande att lyckligt ovetandes om vad som försiggår förstrött peta sig i naveln och filosofera över huruvida friktionerna som stundtals ändå hemsöker tillvaron, möjligen kan kopplas till mängden navelludd. I dag skriver författaren Eva-Lisa Dezmin om godhetsknarkare och frågar vad de egentligen går på.

Hej hycklare! Vi måste prata om det där godhetsknarket och var ni får tag på det. Jag kan nämligen inte tro annat än att det finns ett uppåttjack där ute som jag gått miste om. Drogen tycks endast tillåta den påverkade att se ”rasister”, vilka ni kan jaga och peka ut som onda, men jag läser t ex inte ett ord från er på Facebook om den senaste trenden kring månggifte. Hur en kommun köpt bostadsrätter för 305 miljoner kronor sedan 2016, varav tre för 14 miljoner till en man, hans tre fruar och 16 barn (bara för att ta det senaste exemplet av pulsförhöjande vansinne). Detta är sannolikt bara toppen av ett isberg, fler fall dyker säkert upp inom kort, varför mitt behov av att komma i kontakt med drogen växer för varje dag. Det måste vara magiskt att helt förlora synen för hur galenskaperna avlöser varandra.

Inget av den samhällsutveckling som borde oroa varje självständigt tänkande individ, ser jag hos er godhetsknarkpåverkade. Ni ojar er förvisso över orättvisor som nästan uteslutande har med välfärden att göra, men saknar helt förmåga att dra paralleller mellan den sviktande tryggheten och den snabba befolkningsökningen, som naturligtvis också behöver läkarvård, olika bidrag, etc. Alla ska få komma hit och det är regeringens ansvar att lösa löjliga dilemman som kostnader m m. Däremot är det skam på torra land att ni ska tvingas köa i ett halvår för en tandläkartid och vänta i evigheter på akutmottagningarna för att få träffa en läkare, samt inte få vara sjukskrivna tills ni blivit friska nog att jobba igen. För att inte tala om bostadsbristen, hur kan det komma sig att det ska vara så svårt att skaka fram en lägenhet när barnen vill flytta ut? I alla fall om de vill bosätta sig i de större städerna.
Så, vad heter drogen? Kläm fram det nu, för jag skulle sannerligen behöva ta den bara för att en enda dag i mitt liv, slippa vakna upp till fler oroväckande tendenser i landet, som om det inte vore nog med de redan existerande. Det hade varit enormt befriande att lyckligt ovetandes om vad som försiggår, förstrött peta sig i naveln och filosofera över huruvida friktionerna som stundtals ändå hemsöker tillvaron, möjligen kan kopplas till mängden navelludd.
Därför följer nedan några följdfrågor till er i min jakt på det förnuftsnedsättande preparatet.

När är bästa tidpunkten att ta drogen?
Jag blir lite osäker på hur regelbundet man bör droga sig, för majoriteten av er som använder den, är märkligt nog nyktra när vi pratar privat. Då säger ni något helt annat än det ni skrivit på sociala medier. Drogen tycks åtminstone inte vara förenad med minnesluckor, för ni brukar alltid avsluta dessa förtroliga konversationer med: ”Men det här måste stanna mellan oss, för jag väntar på en möjlig befordran/har sökt en tjänst jag gärna vill ha/vill behålla jobbet.” Eller: ”Jag har slitit hårt för min produkt/mitt företag/mitt varumärke, kommer det ut att jag egentligen tycker så här får det förödande konsekvenser.”
Det sägs ju att man ska undvika att skriva på sociala medier när man är påverkad, kanske bör ni överväga om det är så lyckosamt att uppdatera statusen under drogens inflytande? Hade det inte varit bättre att låta bli att skriva? Speciellt som ni är väl medvetna om att åsikterna som ert drogpåverkade jag har, inte delas med ert nyktra jag. När jag frågat svarar ni att ni gör det för att det ser bra ut, eller kan gynna er i längden. Det är följaktligen den första drogen jag känner till där man inte bara blir hög i sinnet, utan bokstavligt talat svävar vidare på karriärstegen.

Hur tar man drogen?
Injicerar man den, sniffar man, röker man, eller dricker man den?
Ska jag utgå ifrån den blixtsnabba verkningsgraden, gissar jag att man injicerar den då vissa av er knappt hinner avsluta telefonsamtalet vi haft, innan ni uppdaterar statusen med nya ”onyktra” åsikter.

Går den att blanda med vin?
Är det möjligt att blanda drogen med alkoholhaltiga drycker? Eller riskerar den ena substansen ta effekt från den andra? Min erfarenhet är i alla fall att under alkoholens inflytande tappar godhetsdrogen sin kraft. Skulle dock vilja ha det bekräftat så jag på förhand kan anpassa rätt berusningsmetod till rätt sällskap/dårskap. Dessutom vore det fantastiskt att kunna säga en sak offentligt och tycka en helt annan mellan skål och vägg, utan att ha några som helst problem att se sig själv i spegeln efteråt. Jag förutsätter att drogen inte är förenad med någon baksmälla heller eftersom den uppenbarligen lämnar själen ångestfri när ruset klingat av.

Vad kostar drogen och vem betalar?
Kan man be langaren om krita på obestämd framtid, kanske så länge att nästa generation, eller generationen efter den, får ta konsumtionsnotan? Avslutningsvis bör också understrykas att jag inte förespråkar användandet av droger, men då både sittande regering (och regeringen före den) också tycks nyttja detta stimulantia, måste det vara lagligt att inneha den och de höga beroenderiskerna får antas vara försumbara. Nu inväntar jag snabba svar från er så även jag kan ge mig ut på en rosa tripp långt bort från verkligheten. Det ska bli riktigt skönt.

EVA-LISA DEZMIN
Eva-Lisa Dezmin, 46, är författare och bor med sin man och två hundar i Lycksele. Hon är även delägare i det nystartade förlaget DareMe Publishing samt regelbunden krönikör på Katerina Magasin. Just nu är hon aktuell med romanen ”Wicked game” som du kan beställa här.

(Det här är en debattartikel innehållande opinionsmaterial, publicerad på Katerina Magasin. Åsikterna i artikeln står skribenten för.)

********

Stötta mig gärna genom att köpa min senaste bok Vapendragerskan! Det är den tionde delen i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund, utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta då Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]