9 oktober, 2017 13:52

Jag får ett meddelande via sociala medier, någon av alla de kanaler som vi numera kommunicerar genom, jag minns inte längre vilken av dem det är. Vederbörande skriver att h*n sett att det skrivits nedsättande, osakliga påhopp på mig och att ingenting är mer förargligt är alla dessa hugg och slag under bältet. Vi kommunicerar en tid och jag blir allt mer fascinerad. Vederbörande visar sig vara en trolljägare som håller efter dem som i förklädnad av att vara rättrådiga i själva verket trakasserar individer online. Till slut ber jag om en intervju.

Innan jag skriver den här texten funderar jag en del på yttrandefrihet. På hur villkoren i Sverige förändrats och spelplanen byggts om och att en motståndsrörelse faktiskt tvingas växa fram. Att det finns de som tror att vi som värnar yttrandefriheten i själva verket bara vill släppa fram våra egna åsikter. Så är det inte för mig i alla fall. Jag kan inte tala för alla, vet bara vad jag själv tycker. För det första är det skruvat att fakta idag av vissa ens kallas ”åsikter” och att känslor samtidigt får passera som sakargument. Att en viss ideologi är förhärskande och att de som inte erkänner sig till den gärna pekas ut som onda, hatiska och framför allt högerextrema. Helt vanliga människor som ogillar hur Sverige tillåts förfalla i allt snabbare tempo hånas, förtalas och förnedras gärna offentligt genom att kallas rasister, nazister, fascister, populister, främlingsfientliga och ibland även galna.
För mig är yttrandefrihet möjligheten att tänka och tala fritt, att yttra avvikande åsikter utan att bli smutskastad, förminskad och misstänkliggjord, samt att mötas som jämlikar i ett sansat samtal. Jag är inte emot satir och drift, jag är tvärtom anhängare av att allt och alla kan skrattas åt. Så har min familj hanterat motgångar och det är också ett välkänt vapen mot förtryckare och överhet. Däremot gillar jag inte mobbning och jag har väldigt svårt för flockmentalitet där man bara okritiskt sväljer än det ena, än det andra och flyter med strömmen för att det är bekvämt. Självklart dras likasinnade till varandra, men även inom grupper som sympatiserar med varandras tankar och idéer måste det finnas utrymme för kritiskt tänkande. Alla kan inte älska allt och meningsskiljaktigheter får oss att utvecklas.

Problemet med vänsterdiktaturer, ja diktaturer överlag, är att endast en åsikt är tillåten. Dessvärre är det den utvecklingen vi sett de senaste åren i Sverige. Opinionsbildare som offentligt tvingas ta avstånd, som ständigt måste reservera sig, som blir utfrysa och jagade. Akta dig om du trampar fel! Jag ser människor som vid minsta felsteg döms hårt, ofta av sina egna. Intoleransen tycks störst åt vänster, och bland dem som betraktar sig som goda, toleranta medmänniskor som anser sig ha rätt att klandra dem som inte rättar in sig i ledet. Måhända är det ett känsligt konstaterande att socialism aldrig fungerat i praktiken, utan i stället varit en förödelse för de samhällen där den likt en farsot slagit rot.

Här är i alla fall mitt samtal med trolljägaren. Det är ett fenomen i tiden och just därför så intressant att skildra. Först tänkte jag avslöja vilket kön min trolljägare har, men sen bestämde jag mig för att låta bli. Ju färre detaljer, desto bättre.

 Hej, du kallar dig för ”trolljägare” – vad innebär det?

– Det innebär att jag surfar runt på olika sociala medier där sanningssägare – som du själv – håller till. Men det är också ett stort flängande i olika grupper och trådar på bland annat Facebook. Jag iakttar och läser kommentarer från olika personer och märker jag att någon kommenterar förnedrande, elakt eller kränkande så kollar jag upp den personen. Alldeles för ofta ser man ett mönster och personen i fråga är lätt att hitta igen på flera andra sociala medier. En trolljägare för mig är en som försvarar yttrandefriheten och åsiktsfriheten.

I mina öron låter du lite som en god kraft som värnar det fria ordet, men somliga betraktar dig kanske mer som en mörkervarelse. Hur skulle du vilja beskriva dig själv?
– Själv så ser jag mig som en liten del, en pusselbit av en motståndsrörelse vars uppgift är att på bästa sätt skydda sanningssägarna, yttrandefriheten och åsiktsfriheten – ja, demokratin, som snart är helt borta i Sverige. Jag arbetar för en grupp och dess medlemmar, för att tryggt kunna vädra sina åsikter i gruppen utan att riskera anmälningar på grund av oliktänkande. Observera att den grupp jag arbetar för tar helt avstånd från rasism och alla former av extremism. Utöver det försöker jag hjälpa sanningssägare. Det är inte alltid lätt att nå fram till dem, då många är rikskända och har av naturliga orsaker en misstänksamhet mot en helt okänd person som kontaktar dem med information som de skulle kunna ha nytta av. Det gäller att hitta ett tillvägagångssätt så man inte framstår som suspekt.

Hur kom det sig att du började med detta?
– Lite kort om min bakgrund, jag hade en anhörig med missbruksproblematik som dessutom var en kvinnomisshandlare och utifrån det uppstod behovet att kämpa för kvinnor och barn. Och det är i samband med att jag hjälpt och stöttat misshandlade kvinnor, våldtagna kvinnor och trasiga barn som jag noterade att förövarna i många fall var utrikesfödda män. Så kallade ”ensamkommande” som kallar sig barn. Där föddes mitt politiska intresse och engagemang för vad som sker i vårt samhälle. Jag har slukat artiklar, berättelser, vittnesmål och mött så många utsatta att jag till en början mest bara kände hat för trollen, ”förnekarna” som vägrade se verkligheten. Jag dömde dessa förnekare rakt av i början, precis som de själva ofta beskyller sanningssägare för att vara rasister, sverigedemokrater, SD-svans och så vidare.  Många av dessa personer återfinns i den stora gruppen ”Jag är här” (hädanefter benämt JÄH i texten, min anmärkning.)
– Jag upptäckte att flera medlemmar i JÄH var riktigt elaka i sina kommentarer. Det var faktiskt förvånande. Jag menar, grundtanken med hela JÄH är egentligen sund, att motverka trakasserier på nätet, men när man attackerar enskilda personer, mobbar och hånar dem rent av, då är det allt annat än bra. Då bestämde jag mig för att det var dags att göra något.


Hur länge har du hållit på?
– Jag har ingen tidsuppfattning när jag satte igång på allvar att ta reda på vilka som är troll, däremot så har det blivit som ett regelbundet arbete sedan jag började arbeta för den tidigare nämnda gruppen på Facebook. Så idag går det tid till det här dagligen, till skillnad mot hur det var i början.

Har du något mål med din verksamhet?
– Jag har inte satt upp något riktigt mål med detta, utan jag hjälper så länge jag har möjlighet och så länge det finns sanningssägare som i mina ögon behöver den här typen av hjälp. Det är lite ett sätt att göra en god gärning också, ett samhälle där mobbarmentalitet härskar vill jag inte lämna mina barn i, när det väl är dags för mig att somna in.

Vad anser du om samtalstonen och klimatet generellt på nätet?
– Jag tycker samtalstonen och klimatet är fruktansvärt i alla typer av sociala medier. Som jag skrev, så var jag själv hatisk till en början, men insåg snart att hatet äter upp mig. Men det är detta hat jag upplever dominerar på nätet idag, häxjakten på sanningssägare är fruktansvärd! Hur man i grupp går in och anmäler privatpersoner på Facebook så att folk blir avstängda. Eller hur man attackerar sidor eller grupper som inte delar trollens åsikter. Hur man tar skärmdumpar och skickar till privatpersoners arbeten för att få dem avskedade. Hur man målmedvetet går in för att förstöra människors liv.

Vad har du för tankar kring yttrandefrihet och åsiktskontroll?
– Att yttrandefriheten är så gott som borta idag vet vi ju alla som har åsikter som är kritiska mot till exempel den förda migrationspolitiken. Det jag ser som den stora faran i det är att i tystnaden får hatet bubbla och slå rot och den stora frågan är: Var kommer det att sluta? Vi är kända för att gå med knutna nävar i fickorna men hur länge orkar den stora massan det? Hur mycket polarisering klarar vårt samhälle av?
­– Jag försöker idag att bemöta oliktänkande med ödmjukhet och hade önskat att fler kunde försöka med detsamma men dessa godhetsapostlar rapar ur sig som ett mantra: Rasist! SD-are! SD-svans! Främlingsfientlig! Nazist! Populist!
– Åsiktskontrollen är begränsande, jag känner av den hela tiden. Både i min egen familj och på mitt arbete. Människor vågar inte vidröra vissa ämnen. Efter terrordådet i Stockholm sa ingen på min arbetsplats ett ljud om det. Jag frågade till slut en person mellan fyra ögon och det var nog det bästa jag kunnat göra. Tack vare det så har jag idag en på arbetet som jag kan diskutera med, annars så har jag enbart mina vänner via nätet som också kämpar för yttrande- och åsiktsfrihet.
– Vad gäller familjen så kommer jag från en socialdemokratisk uppfostran och att ens överväga att rösta på något annat kommer inte på tal, trots att det ibland sipprar fram en frustration över samhällets utveckling. Det sorgliga är att jag tror att allt handlar om rädslor, vi har judar i släkten, vi vet vad andra världskriget innebar för för dem, flykten från Tyskland och nazisterna…

Kan du berätta lite om hur du jobbar?
– Oftast börjar dagen med att jag får en personuppgift från gruppen jag är med i, någon har skrivit något elakt, kränkande eller liknande i någon kommentar. Jag sätter därefter att genom alla mina kanaler undersöka vad denna person är för en och om det är så att personen infiltrerat sig i gruppen för att anmäla kommenterar som inte överensstämmer med personens åsikter. Får jag fram något som avslöjar att individen är ett troll brukar jag kolla upp om vissa sanningssägare är förföljda av personen, och är det så varnar jag. Sen går jag vidare, ser vad för artiklar som släppts, hur kommentarfälten ser ut och sticker någon ut och beter sig illa kollar jag upp den personen. Jag går även igenom många av grupperna jag är med i. Och ofta blir det även Twitter en sväng då jag upptäckt att många i JÄH hänger även där, och jagar sanningssägare. Jag personligen är inte ute efter att hänga ut någon offentligt, jag är ute efter att skydda sanningssägare för utan dem skulle vi inte ha samma kraft och ork att fortsätta kampen för ett vettigare samhälle. Att till exempel du för mångas talan är ovärderligt.

Hur tror du att det närmaste året kommer att bli i sociala medier, med tanke på att det är valår 2018?
– Djup suck! Jag befarar att vi kommer få se ett av de värsta valåren någonsin. Vi kommer troligen få se sidor hos politikerna som vi aldrig sett tidigare, och jag tror inte de kommer vara positiva. Pajkastning, karaktärsmord, ärekränkningar och förtal, är ord som jag tror kommer dominera valåret.

Har du något annat du vill tillägga?
– När jag inte ägnar tiden till att jaga troll så arbetar jag med människor, och jag ser hur till exempel vård och omsorg monteras ner. Också det är en av sporrarna till att fortsätta kämpa för ett bättre samhälle. Oräkneliga gånger ligger i dag patienter inom palliativ vård och dör ensamma på sina salar. Det finns inte längre pengar till vak som kan sitta och hålla dessa människor i handen när det väl är dags. Vi behöver en förändring och det bör ske helst nu.

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]