8 januari, 2018 16:16

”Den som hånar polisers oro för hot, som Dick Sundevall gör i sin krönika i Magasinet Paragraf, vet ingenting om vad det innebär att natt efter natt sova med en pistol under huvudkudden i rädsla att få huset nerbränt och familjen skadad. Efter 43 år som polis som blivit utsatt för både hot och misshandel vet jag hur det känns att leva på detta sätt. Stefan Löfven lovade 2016 att regeringen skulle se över straffsatserna för attacker mot blåljuspersonal. Dan Eliasson lovar mer i portmonnän till dem som tar jobbet i nya polishuset i Rinkeby, dock inte hur mycket. Frågan är även hur samhället tänker skydda dem som är trygghetens sista utpost?” Katerina Magasins polisskribent är bekymrad.

Dick Sundevall skrev i november 2017 en krönika om Skrämda poliser i sin webbtidning Para§raf.

Skrämda poliser

Jag råkade av en händelse få syn på krönikan häromdagen. Den handlar bland annat om det nya polishuset i Rinkeby som ska stå klart 2019. Jag kan hålla med om det mesta om inkompetenta polischefer till politiserade så kallade presskommunikatörer inom polisen. Det som gjorde mig upprörd var hånet och förminskningen av poliserna i ingripandeverksamheten när det gäller deras farhågor för framtida presumtiva hot som anställda vid den kommande polisstationen i Rinkeby .

Sundevall skriver:

”En ställföreträdande polisområdeschef (ja, det är faktiskt hans titel) förklarar att det bland annat handlar om att poliserna är rädda för att få sina privatbilar skadade eller att de måste gå ensamma till tunnelbanan efter jobbet.”

När stationen blir klar 2019 och polisnärvaron i området blir hög och intensiv, kommer det självklart innebära ett hot mot de kriminella gängens verksamhet. Polisen kommer att inkräkta på det som gängen kallar sitt ”vardagsrum”. Ingen vill ha uniformerade poliser där. Dock är det inte så troligt att gängen lägger ner verksamheten, ställer undan sin svarta Audi och tar tunnelbanan till Arbetsförmedlingen för att med en kölapp i nypan invänta på att få ett underbetalt skitjobb. Nej, konsekvensen blir givetvis att de slår tillbaka för att återta området som de anser vara deras revir, för att få fortsätta med sin kriminella verksamhet där. Det första man gör är självklart att se hur långt man kan nå med konfrontation och provokation i form av framförallt hot mot polisen.

Vem vill arbeta i det nya polishuset i Rinkeby ? Vad innebär arbetet där när det gäller hot mot poliserna själva och deras familjer? Åker man bil till sin arbetsplats i det blivande polishuset så måste man parkera och därmed exponera sina registreringsskyltar. Om inte bilarna vandaliseras eller saboteras så kan vemsomhelst ta reda på vem ägaren är. Med namn och adress till polisen som äger bilen kan man sedan hitta precis all info om polisen på sociala medier och kartlägga polisen och dennes familj. De flesta yngre ingripandepoliser blottar sig naivt och aningslöst överallt i sociala medier med foto och uppgifter om bland annat familj, krog- och semestervanor, hobbies… Även starka åsikter i sociala medier kan generera hot (men det är mer självförvållat). Genom Ratsit och FGJ.se (Föreningen Grävande Journalister) har man sedan en komplett personresearchguide till sitt förfogande där vem som helst med tillgång till internet får reda på precis allt om poliserna förutom skonummer. Aningslösheten och naiviteten i vårt ”öppna samhälle” vet inga gränser. De stackars poliser som måste åka tunnelbana kanske följs och förföljs ända till hemmet av gängen eller gängens svans. Kniv i ryggen, tegelsten i huvudet, verbala hot och trakasserier eller någon som helt enkelt bara tyst åker med till bostaden för att markera ”jag vet var du bor” . Gängen lär sig snabbt när de olika skiften börjar och slutar. Med tanke på alla skjutningar inom gänggrupperingarna, mot polisers bostäder, sprängningar av polisfordon och polishus, så kan man på goda grunder förstå att det finns gott om våldskapital hos de kriminella och att hotet är reellt.

Efter 43 år som polis och från och till utsatt för hot, hat och ibland misshandel finns en insikt om hur det känns i verkligheten att leva med sin familj på detta sätt. Dessa decennier inom polisen har även gett mig bred erfarenhet av hur andra poliser utsatts. Åtskilliga av dessa fall har slutat med tillstånd att bära vapen hemma och direktlarm till polisens ledningscentral. Hur kul tror någon att det är att kväll efter kväll att gå och lägga sig med pistolen under kudden och vakna för minsta vindpust, orolig för att någon under natten ska bränna ner huset, sabotera bilen eller skada familjen?

De hot som Dick Sundevall beskriver i sin krönika pågår varje dag året runt. Hur många skulle acceptera en sådan arbetsmiljö? Poliser kanske måste göra det? En del av effekterna av uppdraget och hur samhället ser ut idag?

Är man mindre modig om man tycker att det känns rätt obehagligt och jobbigt att ständigt leva med en hotbild och få sitt och familjens liv begränsat?

Även om Dick Sundevall för länge sedan haft kontakt med en del så kallade machopoliser genom sina böcker så ser det faktiskt inte ut så längre. Det har blivit betydligt värre. Polisernas rädsla för att arbeta på Rinkebys framtida polishus måste tas på lite större allvar än att avfärdas lättvindigt. De är ju trots allt samhällets sista utpost när ingen annan hjälp finns att få.

Rikspolischef Dan Eliasson har utlovat extrapengar till de poliser som vågar arbeta i nya polishuset i Rinkeby. Nästan ingen vill nämligen arbeta där på grund av arbetssituationen och alla hot. ”Det ska tydligt synas i portmonnän” har Dan Eliasson sagt i Aftonbladet i december. Dock inte hur mycket. Det gammaldags ordet portmonnä användes bland annat på 50- och 60-talet när man fortfarande brukade ha många mynt på sig. Är denna extra ersättning till blivande Rinkebypoliser synonymt med en mindre summa motsvarande en handfull mynt? Några kronor som lockande ersättning för att sova med pistolen under huvudkudden?

Dan Eliasson har tidigare sagt vid polisens lönerevisioner att poliser inte förstår sig på hur systemet med statlig lönesättning fungerar. Nu gäller helt plötsligt lite nya regler. Blir det mer pengar till Rosengårdspoliser, Hammarkullen eller Vivalla framöver? Så den geniala lösningen är alltså lite mer pengar för att tåla och acceptera dagliga hot? Stefan ”Oacceptabelt” Löfvens nya mantra när poliser angrips och hotas, tycks vara att det är ”helt oacceptabelt” . Är det kanske inte ”helt oacceptabelt” att han aldrig gör något åt situationen? Stefan ”Oacceptabelt” Löfven sa i Almedalen 2016 att ”regeringen ska se över straffsatserna för attacker mot blåljuspersonal”. Vad hände? Vad händer?

Dick Sundevall avslutar sin krönika med ”visa att svensk polis inte bara består av rädda lättskrämda stackare som inte borde ha blivit poliser.” Sundevall tycks tro att den nuvarande situationen är någon slags lek à la indianer och cowboys som på 50-talet. Kanske en ursäkt till ingripandepoliserna på väg mot Rinkeby vore på sin plats.

Istället för att raljera borde han visa lite medkänsla och ge åtminstone verbalt stöd åt de mest utsatta poliserna som blir trygghetens sista utpost i vårt samhälle. Jag avundas dem inte. De kommer behöva allt stöd de kan få. Frågan är hur samhället tänker skydda dem?

Fd polisanställd, anonym av säkerhetsskäl

 

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Katerina Janouch
[email protected]