15 september, 2017 05:20

Det talas inte särskilt öppet om den brottslighet som många gånger ligger bakom tiggeriet. Det figurerar brott, tvång och påtvingad utsatthet i väldigt många fall. Hjälpen till de här människorna måste ske på annat sätt. Det finns inget värdigt i tiggeri. I dag skriver polisen Anders Sydbom om sina erfarenheter av hur tiggeriet organiseras och hur kriminella ligor styr. Hans slutsats är att ett förbud är enda sättet att stävja utnyttjandet av fattiga och svaga.

Jag brukar säga att jag i min roll som polis ute i ”smutsen” ser vart samhället är på väg ungefär ett till tre år innan resten av Sverige vaknar. Så även vad det gäller migrationen m.m. Har haft mina duster på sociala medier, kallats än det ena, än det andra. Mer eller mindre hånats när jag redan 2015 lyfte fram problem med hederskultur, migration, ”gatubarn” men även behov av åldersbedömningar. Men nu är det tystare bland belackarna, dock lite sent.

Den senaste tiden har det åter blivit debatt kring ett eventuellt tiggeriförbud. Tiggeri är ett känsligt och faktiskt svårlöst problem – ej utmaning – som handlar om utsatt människor, fattigdom och så vidare. Ett komplext ämne. Dock talas det inte särskilt öppet om den brottslighet som många gånger ligger bakom tiggeriet. Det figurerar nämligen brott, tvång och påtvingad utsatthet i väldigt många fall. Helt klart. Jag vet, mestadels från min arbetsroll som polis, men även från det jag ser och upplever privat. Låter kaxigt för den som tycker annorlunda men i över 28 år har mitt yrkesliv bestått av att hjälpa människor, ”läsa av” dem för att därefter fatta beslut om åtgärd, förenklat uttryckt. Man blir bra på människor då. Onda, goda, vanliga. Och jag ser det jag ser.
Tiggare finns i alla orter men koncentrationen är troligtvis högre centralt i Stockholm, där jag själv arbetat de senaste åren. Tunnelbanemiljön, centrala delarna, parker, Sergels torg, T-centralen, under broar, P-hus, gallerior. Är man i de här miljöerna över tid, dagligen, så ser man saker. Och min bestämda uppfattning är att tiggeriet måste förbjudas. Punkt. Det betyder dock inte att den humana sidan brister, men hjälpen till de här människorna måste ske på annat sätt. Det finns inget värdigt i tiggeri.

Jag har dagligen bevittnat tiggarnas ”utsättning/genomgång” inför passet. Något vi poliser log lite åt då det liknade våra egna. Du gör det, på den platsen. Ordergivning från en eller flera ”arbetsledare/förtryckare (välj själv). Detta skedde på många olika ställen. Frivilliga? Ja, det är nog tveksamt, även om en polisutredning angående brott högst troligt slutat med tystnad, rädsla, korta förhör och nedläggning av ärendet.
Jag har dagligen sett hur män, alltid män, med precision ”riktar in” den underställde/nedtryckte tiggaren så att denne satt ”rätt” på sin plats. Lite mer vänster. Rättade till attributen, drog ett halsbloss och sen vidare. Värdigt?
Jag har dagligen sett hur män, alltid män, anlände i bil. Ibland risiga, ibland dyra, för att därefter på ett allt annat än familjärt/vänskapligt sätt rafsa lite direkt i tiggarens kopp alternativt ”utbyta sedlar” med mannen i exemplet ovan.
Jag har dagligen sett ståhejet och tumulten kring direktbussarna mot Rumänien (oftast). Påsar, väskor och gods bokstavligen trycktes in, så mycket det gick. Cyklar, säckar, allt. Här försvann inte bara skänkta grejer enligt information. Därefter placerades passagerarna i bussen efter olika regler, högst troligt baserat på kön, klan, ursprung. Romerna satt alltid längst bak. Förtryck i förtrycket.
Jag har dagligen mötts av polisiärt/auktoritärt förakt då vanliga (nåja) människor la sig i vårt arbete när vi hade ett, hur ska jag säga, tiggarrelaterat ärende. Det gick så långt att tiggarna ”lärde sig”, att om de skrek och härjade, oaktat att vårt exempelvis stöld-signalement var klockrent, fick till följd att flera oinsatta svenskar direkt la sig i och ifrågasatte (väldigt snällt beskrivet) allt. Trist arbetsmiljö, men manus till en film.
Och nu tänker jag inte ens beröra följdproblemen med boendeplatser, nedskräpningen, sanitära olägenheter, intrång på privat mark osv.
Men! Jag har även dagligen mött jäkligt härliga tiggare. Inget konstigt med det för de är ju människor! Sköna personer med stora hjärtan och många gånger trasiga liv. Som kämpar på trots dåliga odds och förutsättningar i livet. De som inte ”styrs” av ligor osv. Klart de finns också, givetvis! Och ja, det finns även svenska medborgare som tigger. Även dessa måste vårt samhälle hantera, och kanske även prioritera?
Men de ovan beskrivna problem överväger, och slutsatsen blir åter, förbjud tiggeriet och öka hjälp/givande på annat sätt. Det kommer att öka möjligheter till bättre kontroll av dem som ligger bakom ligorna.
Två länder i Europa är utan förbud eller sanktioner mot tiggeri. Två. Alla andra har inte alltid fel. 

ANDERS SYDBOM

Anders Sydbom har arbetat som polis i 28 år, varav åtta år som chef. Han är hemflyttad till Linköping igen efter åtta år i Stockholm, där han senaste åren jobbade på tunnelbanepolisen i kombination med idrottsrelaterad brottslighet (huliganism). Han är även pappa till tre barn samt har ett stort samhällsintresse. ”Jag står upp för mina åsikter med namn. Verkar ovanligt”, konstaterar han även, något krasst och avslutar med ” om vi tillsammans hjälps åt att hantera de problem vi faktiskt har i vårt land,  på ett sakligt objektivt sätt, utan personliga påhopp och oberoende av politiskt ståndpunkt, så löser vi det. Tillsammans. Klart slut”. 

(Det här är en debattartikel innehållande opinionsmaterial, publicerad på Katerina Magasin. Åsikterna i artikeln står skribenten för.)

********

Stötta mig gärna genom att köpa min senaste bok Vapendragerskan! Det är den tionde delen i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund, utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta då Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Katerina Janouch
[email protected]