6 oktober, 2017 10:06

Det har kommit flera reaktioner på mitt reportage om förhållandena på svenska hvb-hem. Jag publicerar i dag två av dessa mejl. Det första är från en f d anställd inom Barn- och Ungdomspsykiatrin som vittnar om hur vården för de psykiskt instabila barnen och ungdomarna blir när det finns vuxna som kräver all uppmärksamhet från personalen. Det andra är från en kvinna som misshandlades svårt på ett hvb-hem i Hässleholm för några år sedan.

Det första mejlet jag väljer att publicera är från en person som arbetar inom psykiatrin någonstans i Sverige och som ger en inblick i stämningen på Barn- och ungdomspsykiatrin. Bilden bekräftas av ytterligare två av varandra oberoende psykologer, som kontaktat mig via sociala medier, eftersom dessa är oerhört bekymrade över att verkliga barn trängs ut från psykiatrisk hjälp då platser och resurser äts upp av vuxna män med ensamkommandestatus. Att dessa grupper tydligt ställs mot varandra är i dag ett faktum. Båda psykologerna är oroliga för att ett eventuellt samtal/intervju ska gå att spåra till dem, i synnerhet med tanke på vad som just nu händer visselblåsaren Bernt Herlitz. Att det är riskabelt att avslöja sanningen i Sverige i dag är tydligt, i synnerhet de missförhållanden som upprätthålls med samhällets goda minne. Jag hoppas dock kunna återkomma med intervjuer med åtminstone en av psykologerna, då det är viktigt att problemen kommer upp i ljuset.

”Hej! Jag läser dina texter med stigande obehagskänslor. Beskrivningarna från hvb-hemmen stämmer helt och hållet med min erfarenhet, fast jag arbetade på BUP-slutenvård (Barn- och ungdomspsykiatrin, min anmärkning). Det var en salig blandning sköra emotionellt instabila flickor i tidiga tonår, barn och unga med autism och uppenbart vuxna män med självmordstankar. Inte en helt lyckad kombo. Ibland användes arbetsdagarna till att vara ”krockkudde” mellan unga flickor med självskadebeteende och män som lystet iakttog dessa. Värsta minnet från BUP var när jag blev mordhotad av ett ”barn”. Inte så där lite käckt ”du är dum, du borde dö”, utan ett reellt hot, med genomförandeplan och allt. Jag trodde pojk-mannen skulle bli utskriven från avdelningen (det normala att göra) men så blev det inte. Istället ordnade arbetsgivaren två ordningsvakter som gick med mig en hel helg för att ingripa om pojk-mannen försökte sig på någonting. Ordningsvakterna plockade bland annat av honom en kniv. Du kan ju tänka dig stämningen på avdelningen under den helgen. Och hur vården för de psykiskt instabila barnen och ungdomarna blir när det finns vuxna som kräver all uppmärksamhet från personalen.

Nu arbetar jag i vuxenpsykiatrin sedan flera år tillbaka. Även här finns problemet, men långt ifrån lika stort som på Bup. Bland annat handlar det om människor med avvisningsbeslut, som checkar in sig för att undvika utvisning.

Du får gärna publicera mitt mejl men jag måste vara anonym då jag inte kan riskera att förlora min försörjning.”

Det andra mejlet är från ”Jeanette” som blivit intervjuad tidigare och som varnat andra för den laglöshet som råder på många hvb-hem. Här återkopplar hon med sina reflektioner efter att ha läst mitt reportage om ensamkommande 5/10.

 från Hej Katerina! Tack för att du engagerar dig i hur det är på dessa hvb-hem. Jag stämmer in i kören och kan bara bekräfta att det är precis så som dina uppgiftslämnare beskriver det, och jag är så tacksam att fler vågar yttra sig om än anonymt. Jag har själv en liknande historia på ett sådant hem som anställd. Min tid inom detta yrke avslutades dock med att jag blev mordhotad, rånad och kidnappad en natt och har sedan dess varit sjukskriven pga PTSD. Jag kommer aldrig mer att arbeta med något liknande och jag kan bara konstatera att dessa hem är rena dödsfällorna för personalen. Allt detta sker med sekretessens hjälp och de styrandes goda minne. Jag kan knappt uttrycka i ord hur jävla upprörd det gör mig. Det du skriver om är superviktigt. Jag vet att du får mycket skit men ta på dig regnrocken och låt det rinna av dig, för du är en vinnare i längden.

Länkar till mitt ”fall”:

http://www.nsk.se/2014/05/29/hotade-band-och-frihetsberovade-kvinna/

Ur artikeln i Norra Skåne (20140529): ”16-åringen band kvinnans händer med buntband, satte på henne munkavel och avtvingade henne sin mobiltelefon och nycklar.
Han stal sedan bland annat pengar och bensinkort ur ett kassaskåp och tvingade kvinnan att följa med honom från platsen i en bil. I ungefär två kilometer var hon tvungen att åka med innan 16-åringen skar loss buntbanden och släppte av henne. Själv fortsatte han vidare på väg riksväg 23. Efter en kortare polisjakt körde han i diket och greps.Kvinnan har varit sjukskriven sedan händelsen.Under första rättegångsdagen berättade hon själv om hur hon blev iskall av rädsla när hon hotades av den åtalade och hur hela händelsen kändes både obehaglig och ”välregisserad”.

Det gjordes även en längre intervju i Expressen tidigare i år. 

 

 

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv.. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

 

 

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]