24 juli, 2017 09:34

Sveriges medborgare är generösa och vill hjälpa till, men var går gränsen för att hjälpen ska börja kännas som en belastning? Och kommer man kunna hjälpa, om man själv inte kan ta hand om sig och sitt? Det finns en massa bra jämförelser som visar hur korkat det är att skrika främlingsfientlighet vid varje tillstymmelse till samhällskritik. En är att du sitter på ett plan i en nödsituation. Bredvid dig sitter en främling. Vad gör du, börjar du hjälpa främlingen innan du drar på dig din egen syrgasmask? Naturligtvis inte. Gör det dig till främlingsfientlig? Tvärtom, du är en sann humanist eftersom du tar hand om dig själv så att du är stark nog att hjälpa personen i sätet bredvid dig direkt därefter. Att påpeka uppenbara brister är inte främlingsfientligt. Att tiga om dem skulle däremot kunna vara det.

På sistone har debatten inte helt oväntat polariserats ytterligare ett snäpp. Det är inte längre en kamp mellan de till vänster mot dem till höger, knappt ens käbbel mellan de så kallade onda och goda. Nu börjar attackerna hamna på förskolenivå. Är du inte med oss, är du emot oss. Och är du emot oss så är du en främlingsfientlig nazist. Du tas bort som vän på Facebook, bjuds inte till middagar och förtalas bakom ryggen, gärna på sociala medier och i vaga termer.

Jag skulle vilja diskutera ordet ”främlingsfientlig” och sätta det i kontext. Först en kort fråga, är samhällskritik av ett system som gör att människor av alla kulörer far illa, främlingsfientligt? För min del är svaret ett givet nej. För mig betyder själva begreppet främlingsfientlighet något som innebär att man de facto ÄR emot det som är främmande, att man är emot dem som man pekar ut som ”främlingar”. Främlingsfientlighet omfattar individer, att man gör skillnad på människor. Precis som rasism, där man anser att vissa hudfärger och raser är bättre än andra, överlägsna, och att andra är lägre stående. Att man dömer, exkluderar eller inkluderar individer utifrån deras hudfärg, härkomst, etnicitet.

Väldigt få i Sverige gör det idag. Inte de infödda så kallade etniska svenskarna varav en del är blonda och blåögda, inte heller de som för decennier sedan invandrat från andra länder, till exempel från Turkiet, Tjeckoslovakien, Balkan, Iran…Visst finns hat och fientlighet mellan grupper, ofta av religiösa skäl, och även hat mot människor med vit hudfärg, då dessa slentrianmässigt betraktas som härskande förtryckare, men jag skulle ändå vilja klassa åtminstone det sistnämnda till förhoppningsvis marginell företeelse. De flesta är smartare än så.

Däremot har vi en växande grupp människor som ser hur illa samhället fungerar på sina håll, däribland just de som faktiskt kommit från andra länder och hittat ett välkomnande hem i Sverige. Människor som älskar Sverige och det svenska samhället, laglydiga medborgare som betalar skatt, sköter om sina familjer och bidrar på sitt sätt till allas väl och gemenskap. Många av dessa laglydiga kvinnor och män ogillar till exempel sexuella ofredanden på festivaler. Det är människor som lider med polisen som dras med inkompetent ledning och alltför låga löner. Det är folk som ogillar att pensionärer svälter och får rota i soptunnor efter pantburkar de kan lösa in för att dryga ut sin grötmiddag med kanske lite lingonsylt. Helt enkelt alla vi som är missnöjda med att gravida kvinnor inte bjuds förlossningsplatser, som ogillar skolans förfall, stenkastning, bilbränning och en massa annat otrevligt som pågår i samhället i dag. Listan är lång på saker en växande grupp politiskt missnöjda kritiserar. Till exempel de styrande politikers inkompetens, människor som har till uppgift att ta hand om landet men som mest bara lyfter höga löner och ljuger sitt folk rätt upp i ansiktet, förutom att de utsätter oss för säkerhetsrisker och märkliga sociala experiment. Ja, migrationspolitiken som förs ifrågasätts givetvis i dessa sammanhang, då mycket av det huvudlösa hänger samman med den. Sverige, ett generöst land, har tagit sig vatten över huvudet genom att lättvindigt ta emot ett stort antal människor utan att ha en rimlig plan för hur detta ska fungera så att alla blir nöjda. Både för oss, svenskar och invandrare som redan bor i Sverige, och de som är nyanlända.

Därför behövs det förtydligas ytterligare för dem som uppenbart blandar samman begreppen: Det är INTE främlingsfientligt att måna om ett lands stabilitet och att vilja ordna bra för de flyktingar som kommer. Det är inte främlingsfientligt att bekymra sig för hur skattepengar ska fördelas så att det blir rättvist. Det är inte främlingsfientligt att undra hur man ska undvika missnöje och känslor av svek, när skattebetalare far illa på nyanländas bekostnad och grupper ställs mot varandra på grund av politisk feghet, nonchalans och vanstyre.

Svenskar är generösa och vill hjälpa till, men var går gränsen för att hjälpen ska börja kännas som en belastning? Och kommer man kunna hjälpa, om man själv inte kan ta hand om sig och sitt? Det finns en massa bra jämförelser som visar hur korkat det är att skrika främlingsfientlighet vid varje tillstymmelse till samhällskritik. Jag tar två. Den första är att du sitter på ett plan i en nödsituation. Bredvid dig sitter en främling. Vad gör du, börjar du hjälpa främlingen innan du drar på dig din egen syrgasmask? Naturligtvis inte. Gör det dig till främlingsfientlig? Tvärtom, du är en sann humanist eftersom du tar hand om dig själv så att du är stark nog att hjälpa personen i sätet bredvid dig direkt därefter.

Det andra exemplet är en familj med två barn. Man lever sitt liv tills den dagen två föräldralösa barn knackar på dörren. De släpps in och tas om hand på traditionellt svenskt generöst vis, ges vård, omsorg, mat och husrum. Men om det innebär att de egna barnen måste skickas ut att bo i garaget utan varma kläder och gott att äta? Familjen har ju inte riktigt råd med att mätta två extra munnar… Är familjen främlingsfientlig om den säg förklarar att man kan ta emot ett av de främmande barnen under en begränsad tid, men att man sedan måste hitta en lösning som passar alla? Är familjen främlingsfientlig om den inte genast gör sig av med de egna barnen och fullt ut prioriterar de små föräldralösa? Och är den främlingsfientlig om den säger nej till ytterligare fem barn, som anländer månaden efter och kräver att få bo hos familjen för alltid?

Ja, mina exempel är enkla och kalla dem gärna populistiska. Visst är det komplicerade frågor och kanske finns inte lösningar som gör alla nöjda. Men för att skapa en seriös debatt där motpoler bemöts med respekt måste vi sluta använda förgrovande vulgariserande retorik. Samhällskritiker ska inte smutskastas – de ska värnas och lyssnas på, eftersom alla tjänar på att problem löses innan de hinner växa sig så stora att landet verkligen slits isär. Att värna samhället och önska gott åt medmänniskor, att bygga trygghet och rättvisa är knappast främlingsfientligt. Att påpeka problem och vilja lösa dessa är varken omstörtande eller särskilt extremt heller. Det kallas med ett annat ord att ta ansvar.

 

********

 

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

Katerina Janouch
info@katerinamagasin.se