10 February, 2018 11:47

Alltför länge har människor fyllda av dogmer, men helt utan egen erfarenhet och kunskap, fått styra debatten. Dessa onda krafter försöker svartmåla dem som lyfter upp sanningen. Hatet kommer oftast från vänster och trots att de är en allt mer krympande skara, tillåts de skrika högt. Därför är det så viktigt att vi andra fortsätter mota bort orättvisor och inte tystnar när dessa personer försöker tysta oss. Glöm aldrig att de enbart gör det för att fortsatt kunna mörklägga sina egna sjuka agendor. Detta har inte minst #metoo visat, skriver i dag Lennart Matikainen.

När #metoo-rörelsen startade, var det många som kände glädje. Jag själv tyckte det var bra att locket äntligen släppte och övergreppen kom upp i dager. Tystnadskulturer är alltid farliga och ger ondskan möjligheter att agera fritt. En efter en avslöjades man efter man och mediapersonligheter fälldes som träd på rad. En och annan kvinna hamnade också ute i kylan, men löpande var det majoriteten män som avslöjades.

Det som var tydligt, var att det oftast var män som var uttalade antirasister och feminister, som stod där med gylfen nere. Kapten klänning klonades i massor. Sedan började det gå snett och även jag fick en chans att se förfallet på nära håll.

Då jag i mitt arbete inom media också haft och har många s k kändisar som klienter, fick jag emellanåt en annan bild än den media utmålade. Att rättssäkerheten riskerade att urholkas, rådde det ingen tvekan om. Människor hängdes ut, namngavs och sparkades utan en rättslig prövning. Helt plötsligt kunde vem som helst påstå vad som helst och domen föll. Att många av dem som avslöjats är skyldiga råder det ingen tvekan om, men signaler kom om hur även oskyldiga fick följa med i den hysteri som blev. Mitt i detta skulle hela rörelsen vara opolitisk, men snart smög vänsterfeminister in och kapade debatten. Där började istället de interna diskussionerna inom de olika uppropen mer och mer handla om vem som fick vara med och leka eller inte. Fokus flyttades bort från de som verkligen skulle skyddas, till rena Stasifasoner internt. Här fick jag också smaka på hur illa det kan bli.

I december blev jag tillfrågad av polisens upprop #nödvärn att följa med de tre kvinnor som startat uppropet och med polisen Kerstin Dejemyr i spetsen, på ett möte med numera f.d. Rikspolischefen Dan Eliasson. Då jag i mer än 20 år arbetat med att vägleda poliser som en del i mitt arbete, rekommenderades jag av andra poliser in till mötet. I korta drag var min roll observatörens och jag påtog mig att både fota och spela in mötet. Jag blev även ombedd att stoppa eventuella härskartekniker från Eliassons håll. Efter 1 ½ timmes möte var tjejerna nöjda med mig och min insats. Att jag och en manlig polischef även startat ett manligt upprop var populärt.

I januari hörde polisen Kerstin Dejemyr av sig och var orolig. Det fanns enligt henne ”pk-människor” i leden som upptäckt att jag inte alls är politiskt korrekt. Dejemyr sa till mig att vi tillsammans ska hålla fanan högt ändå. Att hon satt i kläm mellan mig och de andra, blev klart. I samtalet var hon oerhört besvärad och sa själv att det nu blivit fel fokus, då det mer handlade om vem jag som observatör var, än att skydda över 4 000 utsatta kvinnor i uppropet.

När nu senaste numret av Polistidningen kom ut, skrevs det om uppropet. Kerstin Dejemyr berättar och i artikeln finns ett avsnitt om ”kontrovers med oberoende observatör”. Jag skrattade högt ihop med poliser som uppmärksammade inlägget, då jag beskrevs som ”sexistisk”. Jag har inte fått klarhet i vad detta tillmäle grundar sig på, men kanske att jag inte ryggar för att även påtala när kvinnor begår fel. Jag har varit offensiv när kvinnor på asylboenden haft sex med ensamkommande. Jag har alltid varit noggrann med att hänvisa till artiklar och domar.

Klart står att vänstern och de felriktade feministerna finns överallt och tar över agendan. Svartmålning och annat fungerar alltid som ett sätt att få fokus bort från sig själv. När det framkommit att kvinnor inom #metoo ägnat sig åt maktmissbruk med ensamkommande, är det lätt att dessa också försöker rikta ljuset bort från sig själva. Så var det med de manliga mediepersonerna och i jämställhetens namn är det nog samma mekanismer även hos de kvinnor som agerar likadant.

Det tråkiga är att detta drabbar de otal med kvinnor som blivit utsatta och som sökt en röst genom uppropen. Symboliskt överlämnades ett pärlhalsband med över 4000 pärlor till Eliasson och som han lovade ha synlig i ledningsrummet. Den hamnade istället i matsalen på Polishuset och jag ser tyvärr att polisens egna upprop hamnat i källaren.

De onda krafterna har alltid försökt svartmåla dem som lyfter upp sanningen. Hatet kommer oftast från vänster och trots att de är en allt mer krympande skara, tillåts de skrika högt. Därför är det så viktigt att vi alla fortsätter mota bort alla orättvisor och inte tystnar när dessa personer försöker tysta oss. Glöm aldrig att de enbart gör det för att fortsatt kunna mörklägga sina egna sjuka agendor. Detta har väl Metoo ändå kunnat visa för den som orkat se efter.

Många är de som fått olika -ismer på sig och Alexander Bards ord när han blev utsatt för ett klassiskt hatdrev från dessa vänsterhatare var:

”Jag viker inte en millimeter.”

Dessa ord ska alla som har sunt förnuft och ögon att se med, ta till sig. Alltför länge har människor fyllda av dogmer, men helt utan egen erfarenhet och kunskap, fått styra debatten med hat. De kallar alltid sitt hat för godhet och om de själva får någon moteld, sitter de och gråter i sina offerkoftor i media. De är helt självblinda och ser inte det egna hatet som de spyr ut. De saknar självinsikt och i många fall lever de upp till ordspråket ”Den som sa det, den var det!”

Jag kan med gott samvete säga att jag räddat ett otal kvinnor från övergrepp. Jag har suttit på skyddade boenden och tröstat de utsatta, utmanat hyckleriet från rika kändisar utan empati och så mycket mer. Jämställdhet innebär att både kvinnor och män har lika mycket gott och ont i sig. Det är faktiskt inte bara vita män som är skyldiga till allt ont. I allas lika värde behöver främst vänstern lära sig att avskilja avsändare från beteenden, att beteenden inte sitter i huden och att alla har samma skyldigheter och rättigheter.

Journalisten och författaren Jens Ganman sa häromkvällen på ett föredrag:

”Jag kan inte ta feministerna på allvar, när de gått så vilse i sig själva och ändå försöker styra debatterna.”

Att människor utan självinsikt kan klistra – ismer på andra, utan att ens ha träffat dem, lärt känna dem, är en sjuka. Samma personer som sätter etiketter skulle avsky att möta sig själv på gatan. Vi alla har två val; att låta galenskap eller friskhet styra.

Vi är så många fler som är friska och alla jag mött med sunda tankar, är människor som själva stått mitt i livets smärtor. Det är lätt att tycka till från ett café på Söder, när man själv aldrig smakat på det man anser att andra ska stå ut med. Jag vet att samma människor upplever en bruten nagel som det värsta som kan hända dem. Att dessa människor får röra sig i rum där kampen mot övergrepp ska ske, är ett tecken på ren feghet från övriga.

Priset får åter de verkligt utsatta betala.

LENNART MATIKAINEN

Författare, föreläsare och debattör

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken “Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, “Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Min kommande bok heter “Bilden av Sverige” och släpps 28/2. Bevaka den gärna på Bokus.

 

Katerina Janouch
[email protected]