11 januari, 2018 08:25

Frågan om obligatoriska hälsoundersökningar av asylsökande är åter på tapeten. För Sveriges del har det hittills varit nej till detta, trots att EU 2003 gav sina medlemsstater möjligheten. Lika ansvarslöst svenskt beteende som i så mycket annat, kan man konstatera med facit i hand. Den senaste tidens mässlingsutbrott, kraftig ökningen av hiv-smitta och inte minst tbc borde dock få politikerna att snabbt tänka om. Jag intervjuade en före detta anställd på hvb-hem, Roland Finser, som smittades av tbc i jobbet 2016. Ingen i kommunen har velat ta ansvar för att man utsatte personalen för hälsorisker. Med obligatoriska hälsoundersökningar hade man sluppit mycket lidande.

Roland Finser, 36, har bott i Sverige i nästan fyra år. Han kommer från Bayern i Tyskland och har bland annat arbetat som säkerhetskonsult och inom en rad olika myndigheter. I Sverige hittade han sin drömgård. Hösten 2015 sökte han jobb på Emmaboda kommun.

– Fritidschefen skickade mig till integrationsenheten där jag blev erbjuden att bli behandlingsassistent på ett hvb-hem för ensamkommande flyktingar. Jag skulle hjälpa dem i vardagen, köra dem dit de behövde, bistå med skolarbetet och så vidare. Fritidschefen gillade att jag hade arbetat med säkerhet, kanske för att det kunde behövas någon som kunde hantera sådana frågor. Hösten 2015 var det kaos. Man var inte förberedd på att det skulle komma så många flyktingar. Kommunen köpte ett nytt hus för att få plats med alla, ett vandrarhem som blev boende för de ensamkommande. De tvingades bygga upp en helt ny struktur med en ny personalgrupp för att det skulle fungera. Vissa av ungdomarna hade redan varit i Sverige en tid medan andra var helt nyanlända.

Roland minns att han och hans kollegor reflekterade en del över flyktingarnas hälsa och undrade om de hade blivit undersökta. De tog för givet att så hade skett. Som Roland beskriver det hade han  inte kunnat föreställa sig att kommunen struntade i något så viktigt.

– Efteråt har folk sagt att vi borde vaccinerat oss. Men vi litade på att samhället tog ansvaret för flyktingarnas hälsa. Det är vansinnigt att det är frivilligt att undersöka sig. Man släppte in tusentals människor utan papper och utan att veta något om de var friska eller sjuka och hoppades att de själva skulle ta ansvar för detta? Varför kunde man inte ha byggt ett enkelt karantänscentrum vid Sveriges gräns. Jag har faktiskt pratat om detta med en projektledare från Sida som sa att det hade fungerat utmärkt, men att intresse och ambitionerna inte fanns.

– I februari 2016 blev en av ungdomarna på hvb-hemmet sjuk. Vi misstänkte att han hade fått influensa, så vi gav honom Alvedon och hoppades att han skulle krya på sig. Det hjälpte inte, han fortsatte att må dåligt. Han klagade på att han hade väldigt ont i halsen och inte kunde äta. Till slut ordnade vi en tid på vårdcentralen åt honom. Där sa de bara att han var förkyld. Han fick order om att vila och skickades tillbaka till hvb-hemmet. Men han blev inte bättre. Då blev det vårdcentralen igen och han fick lämna blodprov. Sedan blev vi kallade till sjukhuset i Kalmar på röntgen. Det kom in fem läkare som tittade på röntgenbilderna. Plötsligt gick det undan.

– De hade bokat ett rum på infektionsmottagningen. Ni måste använda munskydd, sa de till oss. Vi åkte till infektion med killen och läkaren bokade en tolk så att vi kunde kommunicera. På sjukhuset konstaterade man aktiv tuberkulos, den smittsamma varianten. Det var ett svårt fall. Efter det bestämdes att alla flyktingarna måste undersökas. Vi hade 23 ungdomar på boendet. Två veckor senare upptäckte vi att ännu en kille på hemmet var sjuk. Han hostade blod… Han var också smittad med aktiv tbc. Läkaren sa att detta var den värsta tbc-stammen de sett i Kalmars läns sjukhus historia. Lyckligtvis var den inte resistent. Men det finns tbc som är det. Vi har redan flera fall i Kalmar med resistent tbc. Det finns en risk för detta, för när människor blandas i flyktinghem så blandas även tbc-stammar och kan bli resistenta. Infektionsläkaren som jag pratat med sa att svenskar är blåögda. I Malmö hade man tydligen reserverat ett gammalt hotell för att snabbt kunna göra en karantänstation, då när flyktingkrisen var som värst. Men eftersom det var Sverige skulle det vara frivilligt och utan vakter. Sen blev inte ens det av.

Roland och hans kollegor blev också undersökta. På Emmaboda hälsocentral fick han lämna blodprov. Första kontrollen sa att han var negativ, alltså inte smittad. Men det andra blodprovet avslöjade att Roland hade blivit smittad med latent tbc. Detta innebar att han tvingades påbörja en tre månader lång medicinering, som gick hårt åt kroppen.

– Det var bedrövligt, berättar han. Jag kände mig som om jag var 90 år gammal… medicineringen ger muskelsvaghet och påverkar flera av kroppens organ negativt. Njurar, levern, ögonen, för att nämna några. Dessutom är det jobbigt psykiskt. Jag hamnade i obalans och blev aggressiv.

Trots att han gick på tunga mediciner fortsatte Roland ändå att arbeta.

– Jag var timanställd, de hade personalbrist… dock ville de inte erkänna att det hade förekommit fall av tbc på boendet. Jag berättade för socialchefen att jag hade blivit smittad. Till slut kunde han inte förneka längre. Det största problemet är att man inte velat se riskerna, sa han, nästan motvilligt. Och erkände i samma veva att just Somalia och Afghanistan, där flyktingarna kom från, var högriskländer. Men ska man driva flera boenden med totalt åttio ensamkommande, så borde man varit mer klarsynt från början. Hälsokontroller hade kunnat bespara Sverige en massa problem. Jag har fått intyg att jag blev smittad på mitt jobb, men något skadestånd får jag inte. Men jag ger mig inte, jag tänker fortsätta strida med kommunen. För det ska inte gå till på det här sättet.

Det visade sig att 19 ungdomar av 23 på hvb-hemmet hade smittats med TBC. Plus Roland och två av hans kollegor.

– Nästan alla ungdomarna hade latent tuberkulos, säger Roland. Alla fick äta den tunga medicinen och alla mådde dåligt. Jag gick ut med detta i pressen, men det borde jag inte ha gjort. Resultatet blev att jag utsattes för psykologisk mobbning och utfrysning och ledningen visade tydligt att de inte skulle stötta mig. De tog bort mitt namn från skåpet och vände mig ryggen, sedan fick jag sparken. Ett typiskt svenskt förfarande när någon är obekväm. Man hade velat tysta ner tbc-utbrottet. Men varför skulle jag hålla tyst om det? Det borde inte fått gå till på det viset att man helt struntade i att kontrollera hälsostatusen hos de nyanlända. Jag skrev brev till kommunen för jag anser att de borde ha gått ut med information till oss anställda om riskerna som det kunde innebära att arbeta med nyanlända som kunde vara sjuka, men de hävdade att de inte är ansvariga.

Bråket slutade med att kommunen granskade sitt agerande i ”tbc-ärendet”. Socialchefen vägrade dock att avgå.

 

Socialchefen efter TBC-ärendet: ”Jag tänker inte sluta”

 

Roland slutade sitt arbete på hvb-hemmet i december 2016.

– Sedan startade jag en boxningsklubb, berättar han. Ungdomar har fortfarande bra förtroende för mig, trots att ledningen försökt hetsa mot mig på alla håll och kanter. De har spridit skvaller om mig och gjort allt de kan för att förstöra mitt rykte. Det är märkligt att man är mer rädd om sitt anseende än om människors hälsa.

Jag har tidigare skrivit om vårdpersonal som kommeri kontakt med till exempel MRSA och andra smittsamma sjukdomar som nu kommer in i Sverige via utlandet. Detta aktualiseras ytterligare nu när vi har att göra med utbrott av mässling i Göteborg, Borås och misstänkt fall av mässling i Trollhättan. Tack vare omfattande vaccinationsprogram har den här allvarliga smittsamma sjukdomen varit i princip utrotad i Sverige, men nu hotades nyfödda spädbarn av sjukdomen, som kan vara dödlig för just små barn och dem med nedsatt immunförsvar. Även TBC är en sjukdom som nu ökar i Sverige och det finns anledning att befara att Roland och hans kollegor inte är de sista som smittas på jobbet. 2014 tvingades Sverige öppna landets första tbc-mottagning på 50 år i Angered i Göteborg. Sedan 2015 huserar mottagningen i egna lokaler. ”När världen kommer till Göteborg sprids tuberkulosen på Hisingen och inte i Hovås”, sa överläkaren Lars-Olof Larsson i samband med en intervju i GP när mottagningen öppnade. ”Människor som bor tätt tillsammans i socialt utsatta områden löper högre risk än genomsnittet att drabbas av tuberkulos. Det gäller även papperslösa och asylsökande, inte minst ensamkommande flyktingbarn. Även om Sverige har oerhört låga siffror jämfört med övriga världen måste vi nu i högre utsträckning tampas med den här infektionssjukdomen.”

Detta var dock något som motsades av Folkhälsomyndigheten Anders Tegnell – som i oktober 2016 hävdade i tidningen Dagens medicin att det handlade om ”försumbar tbc-risk från migranter”. ”Hittills har vi inte sett ett enda fall av smittspridning av tbc i samhället på grund av flyktingsituationen, och bara enstaka fall där någon fört smittan vidare till någon annan, oftast inom den egna familjen eller boendet”, sa Tegnell. Folkhälsoinstitutet gick också ut med en pressrelease där man gick ut med att det inte förelåg några större risker för att smittsamma sjukdomar som just tuberkulos ska spridas till befolkningen. Fallet med ett 20-tal smittade i Småland som direkt berodde på just flyktingsituationen tycktes alltså inte ha varit särskilt oroväckande i Folkhälsoinstitutets ögon, och verkade ha gått Anders Tegnell förbi (eller så var det fråga om alternativa fakta). Man verkade inte heller ha noterat fallet med fyra anställda på flyktingboendet i Malmö, där det i augusti 2016 uppdagades att dessa blivit smittade med tbc efter möte med ett tuberkulossjukt barn. Arbetsmiljöverket krävde då åtgärder för att stoppa smittspridningen.

Samtidigt tilldelades Kalmarläkaren Tomas Schön i november 2016 5,5 miljoner kronor av Vetenskapsrådet till ett forskningsprojekt just om tbc och hur man kan förmildrar omständigheterna med sjukdomen…

 

Kalmarläkare får miljoner till forskningsprojekt: ”Fantastisk möjlighet”

Frågorna om smittsamma sjukdomar och vilken beredskap Sverige har åter aktualiserats, och det finns goda skäl att tro att dessa problem inte bara kommer att försvinna av sig själva. Obligatoriska hälsoundersökningar för att screena just tbc har det motionerats om senast 2015, då av Sverigedemokraterna (motion 2015/16:1632). Med tanke på att både socialdemokraterna och moderaterna numera kopierar sverigedemokraternas förslag när det kommer i synnerhet till migrationspolitiken, kanske denna gamla motion borde tas upp och aktualiseras? Fallet med tbc på flyktinghem, mässlingen på sjukhus samt den ökande hiv.smittan i Skåne, direkt kopplad till flyktingströmmarna (här uttalar sig Folkhälsoinstitutets Anders Tegnell tvärsäkert i november 2017, helt annorlunda än han gjorde hösten 2016, är värt att notera) talar definitivt för obligatoriska hälsokontroller och gör frågan ytterst relevant och angelägen ur folkhälsosynpunkt och berör i slutänden samtliga medborgare i Sverige.

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

Katerina Janouch
[email protected]