28 april, 2017 06:15

Research i Paris!

För kvinnor handlar stress väldigt mkt om att ha problem i nära relationer. För män är stressen mer prestationsinriktad. Nåväl. Alla ni vet att jag skriver böcker om barnmorskan Cecilia Lund och att dessa böcker trivs väldigt bra att bli skrivna i just Paris. Häng med på en kort roadtrip i Maraiskvarteren och lite runtomkring, i denna min absoluta favoritstad. Tur att det bara är 2 timmar hit…

Paris i början av december är sällan lika snöigt som Stockholm, men kan vara väldigt kallt. Typ någon plusgrad max… ett slags fuktig/bitande kyla som kryper innanför märg o ben! Men likväl SÅ vackert. En vän sa “trots att jag bott här i så många år tröttnar jag aldrig på Paris skönhet” och det är sant. Man blir alltid golvad. Paris är som den tjusigaste fotomodellen, går att plåta ur alla vinklar. Alltid lika bedårande. Alltid lika vacker. Visar alltid nya ansikten. Oavsett vilken sketen gatstump man än avbildar…

Här ovan utsikt från mitt frukostcafé Boulangerie Heurtier. Place Bourg-Tibourg. (adressen är 2, rue de Verrerie). Verkligen supergott och de har så bra mat – omelett om man vill för några euro… varning för njutchock av croissanterna och pain du chocolat….


Älskar utsikten över rue Bourg Tibourg!

Vi pratar Marais-kvarteren och här ytterligare en liten gata i närheten, precis invid rue du Rosiers, bodde på rue des Ecouffes när jag som 17-åring fick låna en liten vindsvåning av en vän till min pappa…. det var tider det, med långa nätter på Baines-Douches och strosande i Luxemburg-trädgården. Paris för två 17-åriga brudar på 80-talet var en aldrig upphörande fest, om jag säger så.

 


Öppet fönster och dagsljus är det enda som funkar som sminkbord i Paris.


Behövde förstås avlägga en traditionsenlig visit på Café Flore på bvd St Germain. Åt en mozzzarellasallad och sen en millefeuille, tusenbladstårta. Servisen är snäll men trög, fast bäst är ju publiken. Gubbar o plastikopererade tanter o ungdomar o turister. I Paris blir “turistfällorna” sällan särskilt turistiga, exakt som i Prag. I Prag går man på café Slavia o blandar sig med gamla tjecker och turistande japaner, samma på Flore, här sitter parisgubbar som äter en croque monsieur o dricker en espresso och så finns här svenska mammor med sina döttrar som är här över helgen…. mfl, mfl. Älskar det. Dyrt är det dock, bara så du vet.

Vill du äta äkta couscous-middag så gör det på legendariska Chez Omar, 47 rue de Bretagne, 3:e arr. Man kan ej boka bord utan får vackert vänta på sin tur om det är fullt, vilket det ofta är. De är underbara här och jag rekommenderar att man beställer antingen couscous Royale eller skippar allt kött o koncentrerar sig på Merguez.den grymma lammkorven!

Om jag får något jobb gjort? Jodå, det får jag alltid. Kort men intensivt och blå himmel! Bara det var värt resan.

 

Katerina Janouch
[email protected]