25 april, 2017 11:41

Jag har varit i Prag i ett par dagar och det är alltid lika roligt att komma tillbaka till min gamla hemstad.

Mamma och jag satt och diskuterade vad som skulle ha hänt om vi INTE lämnat landet 1973 och bott kvar här?

Vi spekulerade: Mamma och pappa arbetslösa. Pappa kanske i fängelse. Inga studier för mig. Inget jobb. Ingen framtid. Lillebrorsan också utanför studier/arbetsmarknad. Fömodligen massa illegala svartjobb. Jag tror jag skulle skrivit i alla fall men kanske blivit en undergroundpoet? Skulle väl ha rymt till väst vid 20. Men kanske inte till Sverige då…? Ev USA. Eller Frankrike. Eller, mina drömmars land, Australien. Fast Sverige blev det ju och Sverige har alltid varit fantastiskt och jag är tacksam för att vi var välkomna här, först var vi ju i Danmark i ett år men sen blev det Stockholm och här har jag stannat, här är mina barn, mina nya rötter.

“Vi kämpade ju för att överleva” sa mamma. Ja, vilka tider vi genomlevt… Flytta från lilla trånga trerummaren på stans skitigaste gata kom ju inte på fråga. “I Sverige flyttar alla hela tiden, det är en livsstil” säger mamma, “men vi hade inte ens en tanke på nåt sånt, vi var glada att vi hade nånstans att bo…”

Och sen då? Efter 1989? Troligtvis något slags politisk karriär för pappa. Den tappre som klamrade sig kvar. Ja, vad vet man?

Bilden ovan föreställer utsikt från pappas lägenhet. Utsikt i regn. Nedanför finns en polisstation, men det har jag redan berättat en gång tror jag. Vid gatans slut ser man Vaclav-platsen. Det är bara ett stenkast till statyn och hela den där platsen som är så laddad med dramatik. Prags hjärta. Tycker så mycket om de gamla husen. För alltid en symbol för mitt förflutna, en del av mig…

Katerina Janouch
[email protected]