14 september, 2017 07:21

Om varje enskild polis är utmattad, dränerad på energi, inte kan känna sig trygg över sin arbetssituation och dessutom har svårt att se någon glädje med uppdraget när de som har makt ständigt slår undan fötterna på oss, då har vi snart inga polisanställda poliser kvar. Det skriver i dag polisen och författaren Kerstin Dejemyr i sin debattartikel på Katerina Magasin.

Det finns ett otal anledningar till det utbredda och massmedialt uppmärksammade missnöjet inom polisen. Det är ingen tvekan om att läget är akut, situationen klandervärd och att stämningen på många håll är bedrövlig. Förklaringarna och ursäkterna avlöser varandra, men innebörden är i princip densamma. Allt är alltid någon annans fel, oftast är denne någon annan Dan Eliasson (som att han skulle kunna vara ensam ansvarig för att systemet rasar…) eller den stora omorganisationen som sägs vara orsaken till att ingen trivs och att inget fungerar. Problemet är nog mer komplext än så. Det är sällan någon framgångsfaktor att utlysa syndabockar, men om man vill ägna sig åt att leta är tipset att söka bland alla återanvända chefer, nedärvda kulturer och strukturer som hänger sig kvar. Tilliten inom organisationen är svag, på gränsen till obefintlig och många känner att tillvaron på många sätt är hotad. Jag tror inte att lösningen är enkel, men det är dags att börja agera och inte bli förlamad av allt som inte fungerar. Sveriges poliser är inga spelbrickor i ett myndighetsspel och det är dumt och förödande att inte vara angelägen om hur den enskilde polisens situation ser ut. Det är inte fel att be om lite uppskattning och det är inte slöseri med tid att fråga om hur någon mår.

Det är verkligen skrämmande att så många väljer att lämna polisyrket. Vad som är än mer skrämmande är att det är lika många poliser som varje dag längtar efter en förändring och att det enda alternativet tycks vara att leta efter ett annat yrke. Den brinnande lågan slocknar sakta och snart finns det bara aska kvar. Polismyndigheten har att förhålla sig till att poliser lämnar yrket, sjukskriver sig med stress- och utmattningssymtom eller stannar kvar med en motivation och en drivkraft som fullständigt är körd i botten. Det är ett dåligt utgångsläge för att bygga fungerande team, starka lag och en verksamhet som hållbart, över tid presterar på hög nivå.

I princip varje vecka är det någon i min närhet som aktivt söker sig utanför polisen, men det besked och dess orsak som nådde mig i dagarna måste ändå vara unikt i sitt slag. En polis med femton års erfarenhet vikarierar som verksamhetsutvecklare på Polisens nationella operativa avdelning (NOA) och har gjort det i nästan ett år. Hon har sin grundplacering på Brott i nära relation (BINR) och sökte vikariatet på strategisk nivå för att utvecklas, men även för att bidra med sin kompetens. När det är dags att tillsätta tjänsten som hon vikarierar på uppmanas hon att söka och det ligger i linje med vad hon själv vill. Polismyndigheten annonserar i början av sommaren 2017 om den lediga tjänsten såväl internt som externt och över tjugo personer skickar in sin ansökan. Polisen är en av fyra som genomgår ett rekryteringsförfarande med intervjuer och referenstagningar och till sist står valet mellan henne och en som är civilanställd inom polisen. Polisen får besked om att tjänsten har gått till den som är civil trots att de bedömdes likvärdiga, med förvisso lite olika kompetens. Anledningen till varför hon inte fick tjänsten uppges vara den att hon är polis. Polis får alltså inte tjänst på högre nivå inom polisen för att hon är just polis? Mycket tidigt i rekryteringsprocessen diskuterades öppet denna omständighet, att det troligen inte skulle godkännas att tillsätta tjänsten med en polis men ingen trodde nog att någon annan än den vikarierande polisen skulle få ”sin” tjänst. Det hade varit det mest logiska eftersom hon utfört sitt arbete utan anmärkning, hanterat några stora uppdrag med framgång samt bidragit med nyfikenhet och engagemang vilket brukar räcka för att inte behöva lämna över till någon annan. Informationen om dilemmat att anställa en polis på tjänsten har lämnats både skriftligt och muntligt till nämnda polis och oss medarbetare, men har dessvärre omformulerats över tid. Den senaste versionen är att den civilanställda troligen hade fått tjänsten ändå, även om polisen hade varit civil. Det är högst troligt en anpassad efterkonstruktion för att inte skapa onödig frustration – FÖR SENT! Polismyndigheten har även stängt alla möjligheter att överklaga beslutet då anställningsförfarandet har degraderats från en rekrytering till en intresseanmälan och en tillsättning med arbetsledningsbeslut, trots att annonsen riktade sig till såväl interna som externa sökanden.

På sätt och vis fattar jag och delar strävan att behålla erfarna poliser i kärnverksamheten, men ett strategiskt utvecklingsarbete kräver en viss sakkunskap och det måste finnas möjlighet att göra karriär utan att välja chefsspåret. Ett mycket roligt och högst välkommet regeringsuppdrag har nått Polismyndigheten Ju 2017/06645/PO Uppdrag till Polismyndigheten angående förbättrad arbetsmiljö och fler karriärvägar för polisanställda och jag hoppas att det kommer mycket gott ur det arbetet.

Jag förlorar inom kort ett nära samarbete med en fantastisk kollega som har gedigen kunskap och erfarenhet inom verksamhetsområdet och som med glädje bidrar till utveckling av svensk polis med fokus på barn och unga och svensk polis tappar samtidigt en medarbetare. Nämnda polis står nu till förfogande att ta anställning utanför polisen. Hon är för tillfället lite vingklippt och dyster, sorgsen över sin situation men repar sig med kärlek och respekt.

Polismyndigheten drivs av att poliser generellt sett är lösningsfokuserade och hängivna sitt uppdrag. Därför är det möjligt att gång efter annan totalt ”misshandla” medarbetare och missbruka förtroenden, men i princip varje dag är gränsen nådd för någon enskild polisanställd i landet. Sjukskrivning, jobb på den privata marknaden eller ett missnöje som påverkar alla negativt är resultatet och det händer varje dag. Det finns lite att jobba med… Tillit och förtroende är en bra start, polisens uppdrag är en annan. Chefstillsättningar och arbetsbelastning är ytterligare områden som faktiskt inte fungerar. Det behövs starka och modiga ledare som lyfter och bekräftar sina medarbetare, de som på alla nivåer arbetar för att upprätthålla lag och ordning. Ett operativt och strategiskt arbete måste ske parallellt och hela tiden för att verksamhetens ska löpa på.

Polisen ska alltid svara i telefon om någon ringer och polisen ska alltid ha resurser att komma om något som kräver det har hänt. Resursbrist är ett uselt skäl att utebli, men svensk polis har resursbrist och än är inte botten nådd. Om varje enskild polis är utmattad, dränerad på energi, inte kan känna sig trygg över sin arbetssituation och dessutom har svårt att se någon glädje med uppdraget när de som har makt ständigt slår undan fötterna på oss, då har vi snart inga polisanställda poliser kvar.

 

KERSTIN DEJEMYR

 

Kerstin Dejemyr, 47, är polis och författare. Hon bor med sin man, tre döttrar och en chihuaha-valp i Täby och har skrivit den uppmärksammade romanen ”Kärlek till döds”, om Lene som inleder en passionerad kärleksaffär med den gifte polischefen Anders… 

(Det här är en debattartikel innehållande opinionsmaterial, publicerad på Katerina Magasin. Åsikterna i artikeln står skribenten för.)

********

Stötta mig gärna genom att köpa min senaste bok Vapendragerskan! Det är den tionde delen i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund, utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta då Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

 

 

Katerina Janouch
info@katerinamagasin.se