31 december, 2017 11:53

Som att be en grupp svetsare under utbildning omorganisera hjärtkirurgin på landets alla sjukhus. Så beskriver min erfarna poliskälla, som i många år arbetat inom NOA, omorganisationen inom polisen, som lett till katastrof och utarmning av poliskåren och drastiskt ökande kriminalitet och otrygghet i Sverige. Här skriver han om Dan Eliassons fiasko i form av en saga, inför nyåret 2018. Det enda han önskar är att man gör om och gör rätt, om man bryr sig det minsta om Sverige och dess medborgares bästa.

Att polisorganisationen och hela rättssamhället kraschlandat efter polisens stora omorganisation 2015 blottläggs allt mer. Polisen kommer inte alltid när man ringer om hjälp och uppklarningsprocenten inom nästan alla brottskategorier sjunker stadigt. Poliser lämnar yrket och platserna på polisutbildningen fylls inte. Kriminaliteten frodas och människor blir allt mer otrygga. Ändå hör man ingen självrannsakan från politiker och högt uppsatta polischefer.

Sagor brukar oftast börja med ”det var en gång för länge länge sedan”. Vi kan fortsätta denna med ”då det fanns en polisorganisation som fungerade. Det fanns specialister med djupa kunskaper som i decennier arbetat på det som då hette Fordonsroteln, Stöldroteln, Narkotikaroteln, Bedrägeriroteln, Sedlighetsroteln och andra rotlar. Allt fungerade. En stor del av brotten klarades upp, alla var nöjda och de allra flesta trivdes med sina arbetsuppgifter.

Men en dag kom det plötsligt in märkliga män och kvinnor och började styra om. De lade ner och förändrade allt som fungerade. De hittade på nya namn inom organisationen för att signalera förändring och effektivitet. Arbetsuppgifterna förändrades till det sämre. Personalen vågade inte protestera av rädsla för att deras karriär kunde stoppas. Många tappade lusten och sa upp sig för att i stället arbeta med helt andra saker utanför polisorganisationen. Löneutvecklingen kändes usel för riskerna att åka ut till utanförskapsområden och inte veta om man skulle komma hem… men ju färre åkte ut, desto fler stenar kastades. När polisen började backa, tog brottslingarna över. Den onda cirkeln var ett faktum.

Allt färre brott klarades upp och de som stannade kvar i yrket vantrivdes. Resurserna blev alldeles för små i förhållandet till uppdraget. De nya s.k ”generalistpoliserna” inom det som numera kallas Grova brott gjorde alla så gott de kunde, men hade inte alltid den riktigt djupa kunskapen om hur man skulle klara upp olika typer av brott. På grund av detta blev utredningarna ibland bristfälliga och många av de misstänkta blev inte dömda.

De märkliga männen och kvinnorna har tagit över och vägrar att flytta på sig, fast ingenting längre fungerar. De njuter av sina höga löner och älskar älskar sitt arbete, som är administration, organisation, möten och statistik, HR och Ekonomiavdelningen… allt utom det som polisen ska arbeta med. Kärnverksamheten. Att skydda och försvara landets befolkningen. Att lösa brott och lagföra gärningsmän.

De märkliga männen och kvinnorna sitter nu och undrar vad problemet är, hur blev det så här, och hur de nu ska formulera sig för att slippa eller mildra kritiken från de tre senaste åren efter den stora omorganisationen… De funderar även febrilt på hur de skulle kunna göra en ”fasadförbättring” trots att innandömet börjar bli rejält murket.

I vår saga har de märkliga männen och kvinnorna fortfarande, efter tre år, inte insett att en hög chef endast har två uppgifter:

Se till att det finns resurser – personal och material

Skapa trivsel på arbetsplatsen. (Lägg er inte i det operativa polisarbetet)

Resten blir ett självspelande piano.

Snipp snapp ”snut” så var sagan slut?

Tyvärr inte. Sagan om de märkliga männen och kvinnorna verkar fortsätta även in i 2018. I värsta fall i många år framåt. I sagan om Dan Eliasson och hans möjliggörare väntar nu alla med spänning på nästa kapitel, ”kreativa” lösningar, inövade papegojsvar (upprepningar) och andra påhitt som bara gynnar de kriminella. Dan Eliasson och de för allmänheten anonyma möjliggörarna som just nu arbetar närmast honom viskar med fasa i rösten på sina möten om hur det skulle vara om poliserna som kan jobbet fick bestämma hur arbetet borde sköas – gud förbjude! För då skulle sagan om de märkliga männen och kvinnorna faktiskt äntligen kunna få ett slut.

Anm: Polisens omorganisation utreddes o samordnades av ett kansli bestående av:

Thomas Rolén, Kammarättspresident i Stockholm

Lisbeth Johansson, Överåklagare i Göteborg

Lars- Gunnar Lundh, Domare samt teknisk direktör för SIS, Swedish Standards Institut

Björn Andersson, bitr. kansli chef Rikspolisstyrelsen

Johan Dixelius, Ämnessakkunnig vid Justitiedepartementet

Kajsa Möller, HR chef EBM, Skatteverket, Tullverket

Ann-Cathrine Wikström, Statsvetare regeringskansliet

Ingen av dessa personer har någon som helst operativ polisär erfarenhet och ingen av dem har i efterhand och med facit i hand kommenterat sin omorganisationsskapelse.

Alla duckar.

Omorganisationen blev överdrivet teoretiskt komplex med alldeles för lite input från polisen på gatan. Lite som att de höga ”teoripoliserna” som egentligen inte platsade, skulle tala om för dem som gjorde grovjobbet, hur de skulle organisera sig och hur de skulle arbeta. Lite som att be en grupp svetsare under utbildning omorganisera all hjärtkirurgi på landets alla sjukhus.

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]