4 February, 2018 10:31

Många har hört av sig och reagerat över bristen på ödmjukhet och att ingen fakta kommer fram i fallet med Özz Nujen, hans syster Debbie samt fadern Mammoste, som betalat 85000 till den man som sedermera visade sig vara en misstänkt terrorist och med fem oskyldiga människors liv på sitt samvete. Jag publicerar i dag en text på temat, som också den tar tempen på hur det står till med anständigheten hos vissa kändisar med “rätt värdegrund” i dagens Sverige. “Nu är Nujens tyvärr inte ensamma om den här attityden. Den är ett av många symptom på samhällscancern som härjar fritt i Moder Sveas kropp”, menar skribenten.

“Skattesmitande åsido, det är verkligen beklämmande att ta del av den monumentala brist på decorum som uppvisas av familjen Nujen, dels i form av Özz egna uttalanden i saken, dels av syster Debbies vägran att alls uttala sig.

En ANSTÄNDIG människa hade blivit förtvivlad vid upptäckten av sambandet mellan sig själv och terroristen. En normal reaktion hade varit att rannsaka sig själv och fråga sig om någon av mina handlingar på något sätt, direkt eller indirekt bidragit till terroristens brott. En anständig människa hade brottats med skuldkänslor, och även om man till slut kanske kommit fram till att man inte kunde ha gjort något annorlunda, så borde en sådan tankeprocess inledas med ödmjukhet inför offren för brottet och det samhälle som skakats av det.

I ett ANSTÄNDIGT samhälle hade den här formen av reaktion avkrävts en offentlig person. En Özz Nujen utan skuldkänslor och empati hade varit tvungen att fejka det, antingen med hjälp av en PR-konsult eller på egen hand, annars hade det gått illa. Men han behöver inte det. I dagens Sverige är det typiskt för de mäktiga översittarna att inte ens för formens skull be om ursäkt för sina ogärningar. Tvärtom, Özz är indignerad över att hans familj ens kritiseras för något. Han är upprörd över att någon från hans egen tidning pratat med hans tioåriga syskonbarn,men uttrycker ingen sympati för den elvaåring som dödades av terroristen som hans familj betalade svart. Och systern och fadern uttalar sig inte alls. Ett ansvar gentemot och en känsla av delaktighet i det samhällskollektiv man lever i finns inte. Dessa människor är vana vid att bara kräva rättigheter.

I ett ANSTÄNDIGT land med en anständig presskår hade inte Özz Nujen fått använda landets största morgontidning som plattform för sitt eget försvarstal, ett extremt arrogant sådant, där hans oförskämdheter i form av grovt tillyxade retoriska figurer citeras i stort format som om det vore guldkorn. De som ser ett samband mellan hans familj och terroristen är idioter, det är det underförstådda. Bortsett från att det FINNS ett samband, och det sambandet i nuläget är 85000 kronor, så är det så makalöst fräckt att bemöta detta genom raljans. Var finns respekten och medkänslan? Det är som om det vore komiskt att hans familj råkat ha samröre med en terrorist. Det är så arrogant att jag får blodstörtning.

Nu är Nujens tyvärr inte ensamma om den här attityden. Den är ett av många symptom på samhällscancern som härjar fritt i Moder Sveas kropp. Man ser gång på gång hur maktelitens öppna arrogans mot vanligt folk spränger nya gränser. Nujens sitter säkert. Rika och mäktiga, med inflytelserika kompisar överallt. Familjen Nujens hantering av den här situationen säger mycket om vilken sorts människor de är, alldeles oavsett graden av eventuell skuld i frågan om skattefiffel och annat.

Det är motbjudande.

Men får det några konsekvenser för dem? Inte som det verkar. Har media rapporterat om det? Nej, inte om man inte räknar notisen i Expressen och Özz eget försvarstal i DN. Har advokatsamfundet inlett någon granskning av Debbie Nujens affärer? Inte vad vi vet. Har polisen eller skatteverket agerat? Jag tror det när jag ser det. Samhällets kontrollorgan är ofarliga för dem. Özz och hans familj kommer dessutom att utnyttja sina mäktiga vänner så mycket det behövs för att släta över vad de än har gjort, och sedan är det business as usual i systerns och svågerns asylantkrämeri och broderns kändisliv.

De är untouchables på riktigt och kan göra precis som de vill. Våra yngre generationer har för länge sedan lärt sig att gamla dygder som hederlighet, redbarhet och solidaritet är föråldrade. Det är “every man for himself” som gäller, rikaste skurken vinner och att visa hänsyn, ödmjukhet och empati är bara patetiska tecken på svaghet. Det här gör mig så beklämd. Hur ska det gå för vårt arma land? Kanske får Özz sluta som krönikör i Expressen, kanske inte. Spelar det någon roll längre?”

“En skattebetalare som funderar på utlandsflytt”

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken “Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, “Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

Katerina Janouch
[email protected]