8 september, 2017 08:50

En av anledningarna till att debatten blivit så polariserad är att många vägrar att se utanför sin bekvämlighetszon, kanske för att man är rädd för hur verkligheten ser ut. Av någon anledning är detta något som framför allt vänsteranhängare många gånger saknar insikt om. Men att avfärda allt annat än det man själv blint tror på är att blunda för upplysningar som bidrar till ett vidare perspektiv. Gör man så är man bara en dåligt påläst och simpel ryktesspridare, skriver Eva-Lisa Dezmin i dagens krönika på Katerina Magasin.

Jag börjar bli riktigt trött på de allvetande besserwissrarna och de självutnämnda förståsigpåarna som florerar både på sociala medier men även i verkliga livet. De anser sig veta med absolut säkerhet vad som är fakta och vad som inte är det, trots att mycket av påståendena de kommer med, inte ens stämmer. De gapar om källkritik, men tillämpar den inte själva när de hänvisar till sitt eget ”faktaunderlag”.

Om man ska lyckas göra en nyanserad bedömning av en händelse, eller hitta sakliga argument kring densamma, måste man ta del av all information, det säger sig självt. Av någon anledning är detta något som framför allt vänsteranhängare många gånger saknar insikt om. Man slänger ur sig saker som: ”Det där är ren lögn det vet jag, det där handlar bara om främlingsfientlighet”, istället för att peka ut exakt vad som inte stämmer. Jag får uppfattningen av att de inte är intresserade av att ta reda på fakta innan de börjar argumentera. Alternativt är det så illa att de inte kan hantera verkligheten.
Jag vet inte hur många gånger jag sett inlägg på Facebook där det t ex står: ”De här sidorna ska ni inte dela eller länka till, tänk på att vara källkritiska, en tumregel är att etablerad media alltid håller sig till källkoll och fakta, det gör inte de här sidorna.”
Det ironiska är att om någon opponerar sig och frågar om den som skrivit inlägget ens läst de sidor som åsyftas, får denne nästan alltid samma svar: ”Det behöver jag inte göra, etablerad media har sagt att det är så här.” Eller: ”Nej och jag är inte intresserad av att göra det heller, för jag vet redan allt jag behöver veta.”
Jag har dessutom själv deltagit i diskussioner där rollerna varit omvända och där jag till och med bett att få länkar (om en sådan saknas) till varifrån informationen hämtats, men i åtta fall av tio ignoreras mina önskemål. Då köper jag heller inte deras argument eftersom jag saknar möjlighet att själv bilda mig en uppfattning om sanningshalten i påståendet.
Jag tror att det här är en av anledningarna till att debatten blivit så polariserad. Man vägrar att se utanför sin bekvämlighetszon, kanske för att man är orolig för vad som ska hända om man gör det. Att avfärda allt annat än det man själv läser som fake news, utan att själv göra en bedömning, är att blunda för upplysningar som kanske bidragit till ett vidare perspektiv.
Föreställ er en rättegång där hälften av vittnena aldrig hörs för att de anses ha fel uppfattning om händelsen. Inte ens om de funnits på plats och bevittnat brottet, är de intressanta i sammanhanget. Räck upp handen den som tycker att det hade varit en rättvis rättegång.
Det fungerar på ett liknande sätt om man ska bilda sig en nykter uppfattning kring vad som sker ute i samhället. Då måste man klara av att ta till sig information, även om den är av sådan karaktär att man inte tycker om den. Först när man tagit del av alla sidor av händelsen, kan man börja dra egna slutsatser.
Jag har på senare tid börjat undra varför en del är så rädda för information som motsäger deras verklighetsbild. Vad tror de ska hända? Är de oroliga för att deras ”värdegrund” ska vändas upp och ner om de råkar läsa på ”fel” nyhetssida? Givetvis ska man inte köpa allt man läser rakt av, det gäller alla nyhetssidor (inkluderat etablerad media), men vinklingen blir väldigt ensidig om man bara håller sig till en sorts informationskanal och just därför varierar åtminstone jag min läsning.
Det här förhållningssättet till informationsmaterial som en del väljer att helt förkasta, är väldigt likt samma inställning som en bedragen fru, som inte vill se sanningen, har till sin otrogne make. Det spelar ingen roll om alla hennes väninnor har sett honom med älskarinnan, eller om de konfronterar henne med foton som bevisar hans affär. Han har ju bedyrat för henne att han är trogen och han är minsann en tillförlitlig källa, allt annat är rena oförskämdheterna. Sanningen svider för mycket och hon fortsätter hellre att leva i en lögn.
Att vara den bedragna frun, förskonad från alla insikter som får henne att lida, kan säkert vara skönt för stunden, men i slutändan kommer hon då att fortsätta vara bedragen och hennes make förblir otrogen.
Litar man på sin egen bedömnings- och urskillningsförmåga räds man inte information, oavsett varifrån den kommer. Lägger man istället energi på att läxa upp sin omgivning kring vad som är ”fakta”, relevanta nyhetssidor och inte, är det en förutsättning att man själv läst de sidor man varnar för, annars är man bara en dåligt påläst och simpel ryktesspridare.

Eva-Lisa Dezmin

 

Eva-Lisa Dezmin, 46, är författare och bor med sin man och två hundar i Lycksele. Hon är delägare i det nystartade förlaget DareMe Publishing och regelbunden krönikör i Katerina Magasin.

(Det här är en debattartikel innehållande opinionsmaterial, publicerad på Katerina Magasin. Åsikterna i artikeln står skribenten för.)

********

 

Stötta mig gärna genom att köpa min senaste bok Vapendragerskan! Det är den tionde delen i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund, utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta då Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Katerina Janouch
info@katerinamagasin.se