8 oktober, 2017 13:44

När tänker Stefan Löfven ta bladet från munnen och erkänna att han ljög när han ”inte kände igen” den bild av Sverige jag beskrev i januari 2017? När tänker han bekräfta och erkänna den sanna bilden av Sverige?Löfven lovade att visselblåsare skulle skyddas. Istället ser vi en ökad förföljelse av oliktänkande, inte minst på sociala medier. Samtidigt brer våldet, laglösheten och otryggheten ut sig över landet. Rikspolischefen erkänner att man tappat greppet. Och som vanligt offras folket på den vansinniga politikens altare.

Jag hade inte tänkt ta det ytterligare ett varv, men det är oundvikligt. När jag googlade i jakt på en tjeckisk intervju som gjordes nyligen hittade jag flera artiklar och texter som skrevs i samband med min intervju om Sverige i januari 2017. Och det var ingen rolig läsning. Den ena anklagelsen efter den andra haglar. Jag kallas bland annat lögnerska, rasist och nynazist och påstås ha hittat på Sveriges problem. Det är främst frilansjournalisten Hynek Pallas, som brukar skriva i DN, och hans far Jiri Pallas som går till attack, men även några andra aktivister i tjeckisk vänstermedia. Ja, alla känner till hur den där falangen härjat, men det som stör mig är att allt detta ligger kvar oemotsagt, medan Sverige förfaller och situationen är långt värre än jag någonsin beskrev den i den numera smått berömda intervjun i webbtevekanalen DVTV. När tänker Stefan Löfven ta bladet från munnen och erkänna att han svamlade när han ”inte kände igen” den bild av Sverige jag beskrev? När tänker han bekräfta den sanna bilden av Sverige? När tänker självgode Carl Bildt förklara att han hade nolkoll på att det är illa och att det som rapporteras från svensk verklighet inte alls är någon propaganda, utan bara en sorglig sanning? När är det slut på det genanta officiella tillrättaläggandet?

För någon gång måste den ta slut, den här offentliga förnekelsen och lögnerna om situationen i Sverige, om hur samhället faktiskt inte fungerar. Det måste ta slut med påhoppen på oss som nyktert och öppet kallar saker för deras rätta namn. Det måste ta slut med häxjakter och smutskastning och stigmatisering och kränkande kletande av epitet som rasist, nazist och fascist på de människor som vill att lagar ska följas och bedrägerier av svenska välfärdssystemet ska stoppas. Häxjakten på dem som kritiserar svensk misslyckad migrationspolitik måste upphöra. För sanningen är att integrationen inte fungerar, att den svenska fegheten, kravlösheten och konflikrädslan skapat ett monster vi bara börjar se konsekvenserna av. Sanningen är att Sverige far illa. Att vårt tidigare väl fungerande land är i allvarlig gungning, att det går sönder mer och mer. Sverige är trasigt. Det är otryggt. Här finns så många människor som lider. Gamla utsatta som är fattiga och som rånas och misshandlas i sina hem. Tjejer och kvinnor som våldtas och hotas. Personal i det offentliga som är rädda på sina jobb. Vård, skola, socialtjänst, polis, bibliotek, you name it. Från söder till väster, från öster till norr. De små tidigare sömniga kommunerna i Skåne, Västkustens pärlor, Östergötland, Värmland, huvudstaden ska vi ens prata om, Jämtland… Från Ystad till Haparanda helt enkelt, det är demokratiskt, alla är snart lika mycket drabbade! Och bakom varje brottsoffer finns en familj, vänner. Rädsla, oro, sömnlösa nätter, kroppsligt lidande, misstänksamhet, sorg, hat. Ekonomisk ruin. Drömmar som krossas. Av dessa individer byggs ett land. Varje flicka, pojke, kvinna och man som utsätts är en enorm förlust. Varje olöst brott är ett hån. Varje slösad skattekrona är en skam.

Det är på grund av den här allt mer synliga dysfunktionen som vi blir fler och fler som protesterar. Vi vill ha en radikal förändring till det bättre, och vi ser att det är bråttom. Vi kritiserar öppet misshandeln av vårt land och oss, dess folk, och vi tänker inte hålla tyst, även om det kan innebära ett högt personligt pris i form av konflikter med förnekarna, hot och förlorade uppdrag, precis som det är i en åsiktsdiktatur. Nu senast ut är moderate politikern Hanif Bali, som avslöjar ännu ett fall av misstänkt åldersfusk, bland de asylaktivister som styrande politiker inte vet hur de ska hantera. Vi har stjärnadvokaten Elisabeth Massi-Fritz som skriver att gängvåldtäkterna utförs främst av utländska förövare och ifrågasätter varför BRÅ inte tar fram relevant statistik. Dessförinnan var det Peter Springare som höjde rösten och berättade om den verklighet han såg i sitt arbete som utredare av grova brott i Örebro. Vi har kloka Per Brinkemo som varnat om framväxt av klansamhällen i Sverige, parallella system som löper likt skuggor vid sidan av det etablerade, ”vanliga” svenska samhället (Brinkemo har givetvis också anklagats för rasism). Vi har Sara Mohammad och GAPF, Föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime, som uppmärksammar oss på att hedersförtrycket ökar. Vi har Nalin Pekgul som sitter likt en fånge i husarrest i sin förort Husby, där kvinnor många gånger inte längre vågar gå ut, eftertänksamma och kunniga Pekgul som tidigt varnat för att kvinnoförtrycket i förorterna frodas, precis som vänsterpartisten Amineh Kakabaveh, som fått ta mycket stryk för att hon höjt sin röst. Vi har terrorforskaren Magnus Rastorp med flera som i åratal varnat för radikalisering och extremism och återvädande mördare som rest för att utöva terror mot människor i Syrien och nu återvänt till svensk värmestuga för att belönas med körkort, skyddad identitet och bostäder på skattebetalarnas bekostnad. Vi har frilansjournalisten Sofie Löwenmark som på eget initiativ kartlagt fusket med statliga bidrag till organisationer där religiös extremism frodas.

Listan kan göras lång.

Det finns förstås även en massa mindre kända visselblåsare och sanningssägare som berättar om problemen. Somliga blir illa tilltygade, som Bernt Herlitz på Gotland, som i sitt yrke som tandhygienist noterade ensamkommande mäns visdomständer och slog larm till Migrationsverket, då dessa män har påstått att de är minderåriga, något som inneburit att han nu riskerar att tvingas gå från hus och hem för. Herlitz fall har kommit till allmänhetens kännedom (även om det är tyst om detta i etablerad media), men det är många som sparkas i det tysta, som stoppas i sina karriärer, som blir utfrysta och vuxenmobbade på grund av ”fel” värdegrund eller för att de kritiserat sådant som på många håll fortfarande är en helig ko, som just slöseri med skattemedel och ansvarslösa beslut. Detta trots att Stefan Löfven i juli sa, i samband med Transportstyrelseskandalen, att skyddet för visselblåsarna ska stärkas. I stället känns det som om tumskruvarna dras åt kring dem som uppmärksammar missförhållanden. Jag får dagligen meddelanden i mejl och på sociala medier om hur illa det är, hur farligt det är att vädra sin åsikt på arbetsplatsen, att man riskerar både tjänst och anseende om man protesterar. Grannar vaktar på grannar, familjemedlemmar blir osams, man anklagas för att vara främlingsfientlig om man klagar över det ickefungerande mångkulturella fiaskot som på många håll håller Sverige i ett järngrepp. Om man är missnöjd i det vansinniga hur maktlösa makthavare och avväpnad polis låter brottsligheten bre ut sig och diktera villkoren för Sveriges medborgare. Hur lamslaget samhället står, ett samhälle som tills för bara några år sedan var tryggt och tillitsfullt på de flesta håll. Där småstäderna var fredade, där landsbyggden var fridfull och opåverkad. Ja, i utanförskapsområdena kunde det gå vilt till, det har varit ett faktum i flera decennier, men dessa områden skulle bli färre, inte fler? Nu kan en medborgare bli nerslagen vilken tid som helst på dynet. Människor bakbinds och rånas i sina hem av kniv- och pistolbeväpnade rånare. Bilar, byggnader och kyrkor, även moskéer, brinner. Folk sover dåligt. Vad kostar sjukskrivningar, utbrändhet och psykisk ohälsa samhället? En brinnande bil är illa nog, men en själ som förkolnat kan bli omöjlig att återställa.

I lördagens Sveriges Radios EKOT-intervju erkänner rikspolischef Dan Eliasson att man tappat greppet, att han misslyckats. Enligt honom beror det på att polisens resurser har behövts till en massa andra saker som han inte kunde förutse. ”Att vi skulle ätas upp resursmässigt av migration, gängskjutningar, grov brottslighet och terror som vi gjorde.” säger han.

Eliasson erkänner. Sveriges resurser äts upp av grov brottslighet och migration. När det inte finns något att integreras till, blir resultatet förödande. Systemen i landet är inte byggda för de påfrestningar som sammantaget drabbar. Människor har behov, men människor har också olika bakgrund, trauman, kulturer, religioner. Jag läste en berättigad fråga, någon undrade om det nu finns någon offentlig grupp kvar i samhället som fortfarande inte behöver beskydd mot våldet? Svaret är ett nej. Vårdcentraler ska byggas om för att skydda personal från patienter. Förlossningsavdelningar hotas, liksom akutmottagningar. Bibliotek skyddas av vakter. Inte ens begravningar är numera fredade, in i döden kan vi ackompanjeras av vapenhot från laglösa element. Vi bepansrar våra dörrar, bygger stängsel, inför koder, skyddskläder, hjälmar. Kurserna i självförsvar är fulltecknade och det finns långt framskridna planer på gated communities där människor kan bo bakom skyhöga murar, precis sådana som Stefan Löfven hävdade att Sverige inte bygger. Det har till och med lagts fram förslag om RUT-avdrag för säkerhetstjänster.

Jag hade verkligen hoppats att få slippa dra allt detta ytterligare några varv. Men jag gissar det kommer bli bra mycket sämre innan det blir bättre. Dock vågar jag knappt tänka på hur många fler som kommer offras på den ansvarslösa politikens altare.

********

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]