14 oktober, 2017 07:53

Med anledning av de påhopp och felaktiga påståenden om mig som i går publicerades av opinionsbildaren och grundaren av nätverket #jagärhär Mina Dennert på hennes Facebook, vill jag skriva några ord om polarisering, skolgårdsmentalitet, åsiktspoliser och hur det fria ordet effektivt tystas med hjälp av en statligt understödd verksamhet. Min röst kommer dock aldrig att tystas med hjälp av dessa ohederliga metoder.

I ett känslosamt och långt inlägg på Facebook publicerat den 13 oktober beskriver Mina Dennert, grundaren av det 75.000 personer starka nätverket #jagärhär, hur hon i dagarna själv drabbats av kritik, påhopp och det hon beskriver som näthat. Dennert lägger stor del av skulden för detta på mig, då hon pekar ut mig personligen, samt påstår felaktigt att jag hämtat min information från en ”främlingsfientlig” sajt. Bakgrunden är ett aktuellt fall där en minderårig flicka som utsatts för sexuellt övergrepp blivit trakasserad och hotad på Facebook av ett tjugotal medlemmar av nätverket #jagärhär, där dessa personer även tagit den dömde förövarens parti och sagt sig veta att flickan ljuger och förövaren är oskyldig. Det absurda i beteendet att misstänkliggöra och förfölja offret har jag lyft upp och ifrågasatt, samt även intervjuat flickans mamma som vädjat om att bli lämnad i fred. Jag har även tidigare skrivit om den sektliknande mentalitet i #jagärhär, då avhoppade medlemmar kontaktat mig och berättat om vad som pågår, samt belyst det faktum att Mina Dennerts partner Magnus Dennert är anställd av public service-kanalen SVT, en stor och mäktig plattform som når en stor del av landets medborgare och som #jagärhär skamlöst utnyttjar för sin egen exponering.

Eftersom jag pekas ut av Mina Dennert och delvis ges skulden för det hat hon påstår sig ha blivit drabbad av, vill jag skriva följande: Det som initialt var menat som ett sunt försök att skapa en trevligare stämning på nätet, bildandet av nätverket #jagärhär, har muterat till ett okontrollerbart monster som istället skapat en mycket grövre och infekterad polarisering och som motsägelsefullt i sig bidrar till ett mycket mer irriterat och sjukligt klimat i sociala medier. En av orsakerna till detta är att många av nätverkets medlemmar tycks blivit fartblinda och fanatiska och där själva grundtanken, att skapa ett tryggare debattklimat, ersatts med förföljelse av oliktänkande som ett självändamål. Organiserade aktioner där fotsoldaterna söker gillande hos överheten visar ett klassiskt beteende som alltid uppstår i toppstyrda hierarkier. Medlemmarna har uppgått i en självförhärligande gemenskap där man söker ledarens bekräftelse och i jakt på detta är beredd att begå grova övergrepp. I sin längtan efter ledarens gillande är man beredd att gå mycket långt, så långt att man till och med slår sönder människors liv. Mentaliteten påminner om den hos hjärntvättade medlemmar i en sekt. Det handlar alltså inte längre om att oskyldigt och vänligt påpeka att någon bör tänka över sitt tonfall eller sitt ordval. Nej, medlemmarna i #jagärhär med ledaren Mina Dennert i spetsen vill uppfostra, härska och tvinga bort obekväma åsikter från det offentliga rummet. I denna målsättning skyr man inga medel. Jag har otaliga exempel på hur man kontaktar individers arbetsgivare, familj och vänner och skvallrar om vad vederbörande skrivit eller lajkat/delat på nätet. Förtvivlade människor har kontaktat mig och berättat. Det senaste exemplet på en person som drabbats är forskaren Bilyana Martinovski som förlorade sin universitetspost då hon twittrade kritiskt om #jagärhär.

Twittrade om trollfabriken #jagärhär, då förlorade Bilyana sin universitetspost

Jag vill redan här reservera mig mot att jag länkar en artikel i det som av många pekas ut som en ”rasistisk” tidning, nämligen Nya Tider. Trots att tidningens samtliga nummer noga granskats av Stiftelsen Expo (på uppdrag av Bokmässan) och man ”kom fram till att tidningen inte uttryckte något som stred mot lagen”, slår många ändå fast att NT gör just detta. Mina Dennert fortsätter att cementera samma polariserande åsikt när hon angriper en länkning jag gjort och anger dessutom felaktigt att det är härigenom jag fått min information (vilket är fel, jag blev uppmärksammad på fallet redan i våras då utredning pågick). Genom metoden ”guilt by association” (att man associeras med något dåligt) vill hon därför misstänkliggöra mig som person, och mitt arbete som journalist. Men att så kallad alternativmedia finns är i sig ett resultat av aktiviteter som liknar just det #jagärhär och Mina Dennert ägnar sig åt. Att alternativa medier under åratal tvingats växa fram är ett direkt svar på att det fria ordet, tanken, uttrycket och framför allt människor vägrat låta sig kväsas. Flera av dessa alternativa medier är ofta de enda kanalerna som tar upp ämnen, företeelser och nyheter som etablerad media inte vill röra vid, eller i vilka man utelämnar fakta som hjälper läsaren att få en helhetsbild av det som verkligen skett, som tydliggör och förklarar. Det är på grund av filtrering och censur som alternativa sajter skapats (med det inte sagt att alla alternativmedier är bra eller pålitliga). Just för att mainstreammedia ofta fylls av tillrättalagda, vinklade fake news som många hyser en sund skepsis mot.

Låt oss kika närmare på andra argumentationstekniker Dennert och hennes anhängare gärna tar till. En av dem är att använda sig av det nedsättande begreppet ”svans”. Ett numera välkänt grepp är den föraktfulla, skuldbeläggande retoriken om anhängare och sympatisörer som ständigt förs på tal. Dennert menar att till exempel jag eller journalisten och opinionsbildaren Joakim Lamotte har ansvar för dem som kommenterar och följer oss (som om andras åsikter och handlingar kunde styras och kontrolleras av oss). Alltså för vår ”svans”. Men detsamma tycks samtidigt inte gälla henne och den ”sida” hon står på. Det var just detta jag satte ljuset på, att medlemmar i Dennerts eget nätverk trakasserat ett sexbrottsutsatt barn. Men se, i detta fall tvår Dennert sina händer. Plötsligt kan hon inte ta ansvar för dessa personer (även om hon i förrgår la upp en text där hon fördömer de medlemmar som gett sig på offret). Poängen är att Dennert har rätt, det är helt riktigt att någon med tusentals följare omöjligt kan ha överblick över vad alla dessa gör, tänker, skriver och uttrycker. De dubbla måttstockarna avslöjar dock ett bottenlöst hyckleri. Det är detta hyckleri jag gärna exponerar. Its okay when we do it! Somliga avkrävs ansvar för svansen – andra slipper…

Ett annat grepp är att klaga på den ökande polariseringen i samhället och ge till exempel mig skulden för det vi nu ser äga rum inför våra ögon. Vad Dennert bör ha i åtanke är sin egen del i hur klimatet i sociala medier allt mer spårat ur och hur polariseringen tilltagit. Dennert beskriver sig själv nu som ett offer, men undviker klädsamt att nämna att hon företräder en rörelse som stöttas av landets regering, med självaste statsminister Stefan Löfven och kulturminister Alice Bah Kunke i spetsen. Att det i själva verket är den förda politiken som skapar svårigheter i landet som är själva problemet – inte vi som påtalar att problem finns (oavsett vårt tonläge).

Att #jagärhär dessutom har tillgång till statlig television som sin egen privata megafon, som okritiskt och oemotsagt gör hyllningsporträtt av Mina Dennert och ger plats åt nyheter om henne personligen samt nätverkets framfart. På årets bokmässa gavs #jagärhär stort utrymme på den offentliga scenen, dessutom gick 1 krona av alla entrébiljettintäkterna under hela lördagen till #jagärhär. Mina Dennert satt själv på scen för att tala till folket.

Många små rörelser börjar som en sund opposition men när de växer sig stora och mäktiga händer det inte sällan att de börjar missbruka sin makt. Så tyvärr också #jagärhär. I nätverkets arbetsmetoder ingår numera att massanmäla misshagliga konton i idoga försök att få dessa avstängda från Facebook, aktioner som många gånger lyckas. Man kontaktar arbetsgivare och hotar med polisanmälningar, nu senast mot mig, något som Dennert glatt understödjer med orden ”heja, heja”. Man talar om att stävja näthat, men samtidigt skapar man en allt större frustration ur vilken hatet hämtar näring. Inte sällan vänds dessa känslor mot just #jagärhär, då dess medlemmar beter sig som veritabla skolgårdsmobbare. Att slå tillbaka verbalt är den mobbades enda möjlighet. Inte sällan blir resultatet fult och språket grovt. Men är det läge att fråga en förtvivlad mamma till en våldtagen dotter om varför hon tar till ett grovt språk när hennes barns liv slagits sönder? Frågar man en frustrerad son varför han blir bitter och hatisk när hans sjuka, gamla föräldrar inte får äta sig mätta? Frågar man en vredgad ung kvinna varför hon svär, när hon blivit avskedad från jobbet på grund av att främmande individer kontaktat hennes arbetsgivare och orsakat att hon står utan försörjning? Den som tystas kan reagera med stor ilska. Ja, rentut sagt exakt det hat som #jagärhär säger sig vara så starkt emot.

”Men jag berättar detta för att jag vill att fler ska förstå hur debatten styrs genom att man smutskastar och tröttar ut människor tills de inte längre orkar delta”, skriver Mina Dennert i sitt inlägg (efter att hon hejat på sina medlemmar att polisanmäla mig). Och: ”För detta tröttar ut människor. Ingen orkar leva i detta. Det kan aldrig vara värt det för att få säga sin åsikt på Facebook. Kan det verkligen vara så att det är syftet? Det är så svårt att tänka sig eftersom alla dessa pratar så varmt och ofta om yttrandefrihet.”

Ser Mina Dennert inte vad hon och hennes nätverk gör? Att det i själva verket är hon som genom sin mäktiga rörelse styr debatten och försöker tysta och kväva de åsikter hon finner obekväma? Att hon och hennes anhängare tröttar ut oss som vill kämpa för ett mer demokratiskt Sverige? Dennert håller på att skriva en bok om ”civilkurage”, men det är inte civilkurage att sitta i etablissementets och regeringens knä och företräda de åsikter som hyllas och applåderas av etablerade medier och opinionsbildare med stor makt och välavlönade positioner. Det är inte civilkurage att med makten och regeringen i ryggen ge sig på enskilda och tillrättavisa dem och se till att de blir av med sina jobb och uppdrag. Det är inte civilkurage att skrämma visselblåsare och kväva opposition.

Stämningen både på nätet men även ute i samhället i stort kan gott jämföras med en skolgård, och det som händer när skolgårdsmobbaren till slut får stryk. Jag kan jämföra med mina egna erfarenheter, då jag som barn mobbades av mina klasskamrater på grund av att jag var invandrare. Nätverket #jagärhär är den högljudda självgoda mobbaren som stöttas inte bara av skolans lärare utan även av rektorn och hela skolledningen. Precis som i mitt gamla hemland Tjeckoslovakien och i DDR där mobbarna var kommunistdiktaturens förlängda arm, maktens redskap för att tysta och förfölja oliktänkande som kritiserade regimen, Stasi och den hemliga polisen. Tror Mina Dennert och #jagärhär att dessa förföljda och förnedrade dissidenter aldrig använde kraftuttryck i sin förtvivlan, vrede och maktlöshet?

Nej, alla höjer inte sin röst, men att bli attackerad av medlemmar av en grupp som stöds av Sveriges regering och därmed anser sig sitta på den moraliskt korrekta sanktionerade ”sanningen” är tillräckligt för att knäcka en liten ensam individ, eller för den delen till och med en person som är tuff och stark och inte är rädd för att slåss även om den är i underläge. Att bli kallad främlingsfientlig, hatisk och dålig räcker för att skrämma till tystnad. Att hota med polisanmälan och att gång på gång anmäla någons konto på Facebook och få den människan avstängd är givetvis fruktansvärt för den drabbade (jag har blivit avstängd två gånger vid det här laget). Att ständigt förstöra sansade diskussioner leder till frustration som kan i sämsta fall resultera i olämpliga och ibland kränkande och grova påhopp på dem som på detta sätt hånar en människa som kanske skriver ur hopplöshet och förtvivlan.

Ja, många gånger handlar kritiken och oppositionen numera om vansinnet som styr Sverige. Om kritik mot den ansvarslösa invandringspolitiken som stora delar av folket inte står bakom och som både infödda svenskar och invandrare blir allt mer lidande av. Det handlar om kritik mot dogmer och ryggradslöshet som präglar många av landets allt sämre fungerande myndigheter. Det handlar om dem som påtalar hur Sverige blir allt trasigare. Hur skattemedel slösas och hur kvinnoförtryck med medeltida förtecken normaliseras. Det handlar om något som finns i ett friskt demokratiskt samhälle, nämligen en sund opposition mot maktmissbruk och fel som begås. Våra sociala plattformar är numera våra torg och våra fikarum där vi möts och samtalar, skvallrar och söker stöd och gemenskap. Att då tvingas bort eller tystas av åsiktspoliser ur Mina Dennerts mäktiga nätsekt, där många av medlemmarna tycks drivas av en önskan att trycka till, demonisera och tysta sina medmänniskor, är både skrämmande och djupt obehagligt. Att jag själv fortsätter säga ifrån och protestera beror på att jag bara inte klarar av att leva i lögn. Jag kan inte stillatigande se på när mitt älskade Sverige går sönder allt mer. Jag har slagits mot mobbare sen jag var liten. Jag kommer inte sluta med det nu, även om mobbarna nu är en tusenhövdad armada med högsta makten som sin bundsförvant.

 

Läs gärna mer:

#JagÄrHär gjorde mig till hatare

I säng med SVT

 

Ladies, we have a problem – om det ohemula gullandet med en dömd sexbrottsling

Mamman till 14-åringen som utsattes för övergrepp: ”Det enda jag vill är att trakasserierna mot mitt barn ska upphöra”

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]