8 February, 2018 12:20

“Om förövaren inte är stereotypen som lärs ut på Södertörns Högskola, vad händer då med oss? Jag har aldrig förstått det där. Den feministiska kampen tycks inte gälla flickor som lever under verkligt patriarkala strukturer, som får sina liv kraftigt beskurna av en enda anledning; att de är flickor. Varför tillåts den kampen ligga orörd? Rädslan som hindrar solidariteten är ett svek av monumentala mått. Jag är fortfarande dumdristig nog att tro att verklig solidaritet testas när man riskerar något med sin omtanke. Det skriver i dag författaren Marcus Birro, som själv är pappa till en liten dotter.

Trettio procent av kvinnorna i Sverige är rädda för att gå ut. I Sverige. Det är fullständigt vedervärdigt höga siffror. Och det blir värre.m 240.000 unga människor lever under hedersrelaterat förtryck i Sverige, enligt docent Astrid Schlytter vid Stockholms universitet, en av landets ledande forskare på hedersvåld. Det är 100.000 fler än vad som bor i Uppsala, Sveriges fjärde största stad. Den här rädslan och det här förtrycket av främst unga kvinnor i vårt land förbigås dock fortfarande av nästan total tystnad från feministiskt håll. Det är en stor skam. Det är ett fruktansvärt svek från människor som annars gärna genomför manifestationer, skriver artiklar och engagerar sig.

När kulturelitens välkända äckel steg mot ytan upprördes alla kulturarbetare. Det protesterades på tv-galor och i sociala medier. Alla var indignerade och förbannade. Också alla de som vetat var plötsligt fullständigt rasande. Trots att de själva villigt agerat dörrmattor åt den utpekade.

Jag applåderar den där rörelsen. Sexualiseringen av kvinnor är något som varje man måste tänka igenom, vid varje givet tillfälle. Det är bra att få sin världsordning rubbad då och då. Att de rika, välbetalda på tidningarna tar för sig, och att kulturelitens män har en sunkig kvinnosyn är väl ingen nyhet? På riktigt? Det har vi vetat hur länge som helst. Men vem slår ett slag för en enda av de tjejer som lever under dagligt och ständigt hedersförtryck? Gäller inte den feministiska kampen alla unga kvinnor, allas våra döttrar? Är det svårare att bli upprörd för att förtrycket mot dessa kvinnor kommer från ett håll och från en grupp som annars alltid målas ut som ”svaga”?

Om förövaren inte är stereotypen som lärs ut på Södertörns Högskola, vad händer då med oss? Jag har aldrig förstått det där. Solidaritet sträcker sig över alla gränser. Den feministiska kampen gäller även de flickor som lever under verkligt patriarkala strukturer, som får sina liv kraftigt beskurna av en enda anledning; att de är flickor. Varför tillåts den kampen ligga orörd? Rädslan som hindrar solidariteten med de verkligt utsatta är ett svek av monumentala mått. Vi tar siffrorna igen: 240.000 unga människor tros leva under hedersförtryck i Sverige idag. Jag undrar vad de kommer säga om de överlever sin uppväxt och sedan ska recensera vår tids feministiska kamp.

Jag vet vilket slags drev som väntar mig efter en sådan här text. Jag är inte naiv. Men jag är fortfarande dumdristig nog att tro att veklig solidaritet testas när man riskerar något med sin omtanke. Att värna om de flickor som lever under den här sortens förtryck är bra mycket svårare än att bli förbannad över att en äcklig kulturman gör äckliga saker i Svenska Akademins lägenhet i Gamla Stan.

Båda kräver av oss av vi blir upprörda. Min dotter är det starkaste jag har i mitt liv. Hennes självklara beslutsamhet gällande allt i livet är episkt. Jag lär mig mycket mer av henne än jag lär henne. Men om det är något jag försökt lära henne så är det just detta, att hon ska värna de svaga, de verkligt utsatta, de som ingen röst har, och att hon ska gå varsamt fram genom livet. Hon ska ha fokus på sina drömmar, för de där drömmarna är hennes liv. Men hon ska inte trampa på någon, hon ska inte spilla ut ljuset hon har i sitt hjärta, hon ska inte låta någon enda jävel dra i hennes trådar, hon ska vara stolt över sig själv, över vem hon är, över sitt namn, hon ska hålla sig med väl Gud och hon ska le mot den här världen eftersom den här världen är en vacker plats att vara på. Hon ska inte behöva vara rädd för någonting i den här världen. Jag tänker kämpa för att hon ska slippa vara rädd under resten av mitt liv.

Hon ska bli en framtidsmänniska. Som vågar ta de viktiga striderna. Det är vackert. Lycka till älskade barn. Jag ska följa dig på din väg från min plats i det förflutna.

MARCUS BIRRO

Marcus Birro är välkänd debattör och författare. Hans senaste roman heter Lämna Mig Aldrig, utgiven på Bladh By Bladh. Just nu söker han sponsring för sitt kommande bokprojekt med arbetsnamnet Folket Bygger Landet. Vill du stötta Marcus kan du göra det via hans swish 1236779953.

 

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken “Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, “Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Min kommande bok heter “Bilden av Sverige” och kommer ut 28/2. Bevaka den gärna på Bokus.

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]