11 oktober, 2017 22:24

Ladies, we have a problem… Jag är ledsen att behöva säga det, men det finns företeelser i dagens Sverige som får mig att tappa hakan och känna djup avsmak. Men så har jag heller aldrig fattat varför vissa kvinnor skriver brev till dömda mördare och kriminella i fängelser? Finns det nåt sjukt och skruvat i hjärnan på dessa individer? Är det en fetisch?

I detta fall är det ett inlägg på Facebook, skrivet av en man som nu dömts för sexuellt ofredande av en 14-årig flicka på ett konfirmationsläger, som bemöts med fullkomliga kaskader av kärlek, röda hjärtan, värme och sympatier av dussintals kvinnor. Någon enstaka man är med i spektaklet också, men mest är det kvinnor, en efter en. När jag läste dessa kommentarer baxnade jag.

Okej. Jag chockades alltså inte av att en 18-årig (eller äldre) man begår övergrepp mot ett 14-årigt flickebarn, absolut inte, för jag vet att män tar sig friheter och många gånger är respektlösa mot i synnerhet yngre flickor som inte är starka nog att stå emot, och kan till och med vara rädd för att göra motstånd och protestera. Så just övergreppet chockar mig inte, även om det förstås gör mig oerhört förbannad. Däremot är jag i djup chock över alla dessa fruntimmer som bedyrar sin kärlek, respekt, beundran och sympatier för en dömd sexualförbrytare.

Hur kan ni med? Hur kan ni ta en man i försvar trots att tingsrätten dömt honom för övergrepp? Är ni inte kloka, någon av er? Eller beror det på att förövaren är från Afghanistan och ni därmed tror att anklagelserna mot honom är en rasistisk konspiration? Eller är det så att ni tror att bara för att ni ”känner” den här personen, att det per automatik innebär att han på något sätt är immun mot att bära sig åt som en skitstövel i sovrummets dunkel?

Jag undrar, skulle ni varit lika översvallande mot en svensk man som ofredat en 14-åring?

Eller har vi problem här med begreppet ”alla människors lika värde”?

Och är då en 14-årig flicka inte lika mycket värd som en vuxen man?

Jag hörde talas om fallet Arif Mo redan för några månader sedan. Minns inte exakt hur, möjligen var det någon som skrev till mig på sociala medier och var upprörd över att kyrkan försökt mörka det inträffade för att skydda killen. Men sen kom hela historien fram förstås, eftersom han blev åtalad. Och nu föll domen. Han befanns skyldig till anklagelserna. Det blev 30 dagsböter a 50 kronor.

I Folkbladet kan vi läsa följande, vilket bekräftar utsagan jag fick höra av personen som kontaktat mig:

”Församlingspedagogen kan, enligt domen, inte svara på varför hon inte ringde till flickans föräldrar när hon fick veta vad som hänt.”

Man försökte alltså verkligen sopa händelsen under mattan. Och jag förstår upprördheten hos flickans mamma! Herregud, jag skulle vara rasande om det var min dotter: Ur Folkbladet, igen:

”Trots att flickan och en annan konfirmand berättade vad som hänt så fick inte föräldrarna veta att deras 14-åriga dotter blivit sexuellt ofredad när hon var på konfirmationsläger. Ingen från kyrkan kontaktade dem. Det var först innan nästa konfirmationsundervisning som flickan själv kom gråtande till sin mamma och berättade vad hon råkat ut för.

Flickans mamma menar att församlingspedagogen har tagit 18-åringen i försvar.

– Vad är det för skillnad på om en svensk gör så här än om en afghansk kille gör så här, ska hon ha frågat, vilket jag tycker är en helt sjuk fråga eftersom det är lika illa vem det än är, har mamman sagt i polisförhör.”

Här är ytterligare en artikel om Arif Mo:

AVSLÖJAR: ‘Ensamkommandes’ talesperson lovade följa svenska lagar – döms för sexuellt ofredande mot minderårig

Arif själv hävdar att ”människor vill honom illa” och la ikväll upp det aktuella inlägget på Facebook, där han sökte stöd, sympatier, och sa sig vara falskt anklagad. Inlägget har nu tagits bort, men jag kvar det samt en radda efterföljande kommentarer, som är en riktigt skrämmande uppvisning i ett ogenerat gullande med en kille som alltså dömts för sexbrott mot ett barn. Ingen av dessa kvinnor uttrycker minsta lilla sympati för offret. Istället misstänkliggörs flickan som utsatts för övergreppet, och helt okritiskt tar man den dömde i försvar.

”Jo du, små flickor med långa ögonfransar kan ställa till ett helvete för grabbar, män. Lite gråt och tandagnissel brukar ju hjälpa i alla lägen för tjejer, fy faaan vilka ynkliga människor, jag spyyyr” skriver en av kvinnorna, och jag tänker på hur den 14-åriga flickan och hennes familj måste känna det? Hur alla offer för sexuellt våld måste känna, om de betraktas på följande sätt? ”Jag har den djupaste respekt för dig och sörjer över att det finns illasinnade människor och orättvisa domslut”, skyndar en annan att kommentera. Här sörjs det minsann inte för en rädd och ledsen minderårig tjej, men kvinnan har ”den djupaste respekten” för förövaren.”Styrka till dig” utbrister en annan. Hjärtan, hjärta, hjärtan överallt, det är så fullt av dessa hjärtan. Vuxna kvinnor som utgår från att en 14-åring bedriver en falsk kampanj mot en vuxen man, troligen för att – vad? smutskasta honom?

”De kommer få sitt straff”, lovar en av dessa kvinnor. Jag gissar att det är 14-åringen som ska straffas? För att hon alltså enligt hejarklacken, ljuger, begår mened, och trakasserar stackars feministiske Arif Mo? Och vem är det som ska verkställa straffet, om jag får fråga?

Arif själv responderar: ”De har krävt 7000 kr av mig. Från en person som får 0 krona från staten”.

Jag kan berätta att de flesta vuxna i Sverige behöver arbeta. Det är inte staten som ska ge oss pengar, utan tanken är att vi ska arbeta och själva försörja oss.

Sen förväntas Brottsoffermyndigheten gå in och betala…

Ja, kors i taket. Jag skulle kunna skriva långt och upprört om feminismens dödsryckningar, om skammen för mitt eget kön, om den kollektiva masspsykos som måste drabbat dessa kvinnor, om den ”goda” medmänniskans fullständiga brist på kritiskt tänkande, om den blinda fläck som uppstår när man tycker sig ”känna” en gärningsman. Men jag stannar här.

 

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]