28 april, 2017 07:06

Jag rekommenderar “Masters of Sex”, denna eminenta serie om Masters & Johnsons forskningsupptåg på 60-talet, till alla. Först kom Kinsey-rapporten (1948 och 1953), sedan tog Bill Masters och Virginia Johnson över stafettpinnen inom omfattande sexforskning i vår moderna tid.

Kan sakna sådana pionjärer idag, det känns som om vi behöver mer sexforskning, inte mindre. I dag läser jag tex om forskning som rör kvinnors orgasm, Huffington post har en artikel i ämnet där man forskat på kvinnors uteblivna orgasmer och kommit fram till att kvinnor med orgasmproblem har mindre klitoris och längre avstånd mellan klitoris och vagina, och att dessa kvinnor dessutom hellre ligger på rygg när de har samlag (fortfarande SAMLAG SOM NORM när en kvinna ska få orgasm, som om tex oralsex ej räknas här? eller smek?). Dessutom säger en av forskarna i studien detta häpnadsväckande:

“There’s no G spot. There’s a C spot — the clitoris,” said study researcher Dr. Susan Oakley, an OBGYN at Good Samaritan Hospital in Cincinnati, Ohio. “It is the source of a lot of sexual pleasure for the female.” 

Jag undrar lite hur Dr Susan Oakley kommit fram till denna “sanning”? Min guru i dessa frågor är Per Olov Lundberg, professor i neurologi vid Uppsala universitet. Han har arbetat med sexologiska frågeställningar, framför allt som forskare och med undervisning sedan slutet av 1960-talet. Han är också NACS-auktoriserad specialist i klinisk sexologi och en av grundarna till fl era sexologiska organisationer, både i Sverige och internationellt. Jag har haft den stora förmånen att ha P-O som lärare på sexologikursen jag gick i Uppsala, och det kanske bör vara en neurolog som tar sig an att berätta om nervabnorna i kvinnans kön istället för en okunnig gynekolog (fast denna Oakley kanske blivit misstolkad av journalister, sånt har ju hänt förr.)

P O har bland annat förklarat att känselnerverna i klitoris och i G-området (ej en enskild punkt) är olika, och G-området innebär bland annat att ett tryck mot detta område kan ge smärtlindring tex vid en förlossning. Det är inte klarlagt var dessa smärthämmande banor går, vissa data talar om att impulserna går via n vagus dvs passerar helt förbi ryggmärgen. Detta är oerhört komplicerat förstås och ja, rocket science, och även en del av kvinnans kön som inte är helt utforskat, men att slå fast att “there is no G-spot” är väldigt dumt, tycker jag.

Det är inte så att forskare är eniga, långt ifrån. Vissa menar att G-punkten egentligen är baksidan av klitoris. Andra menar att om vi slår fast att G-punkten finns, så kommer det skapa stress hos de kvinnor som ej lyckas lokalisera denna punkt. Men människor är olika och sexlusten varierar också, så om det finns de som har låg lust så ska allas lust anpassas efter dem? Eller tvärtom, om alla är oerhört kåta, så bör det vara en standard? Tycker det är fel att förneka G-områdets existens. Tvärtom behövs det mer forskning.

Framför allt bör forskning om kvinnors sexualitet utgå från kvinnan, inte från mannen och samlaget/penetrationen som norm. Få penisar tex är krökta uppåt så att de kan stimulera G-området, vars mest känsliga del ligger krökt bakom bäckenbenet. Jag tror också att detta område är individuellt, kanske är det mer utvecklat hos vissa kvinnor än hos andra, precis som att livmoderns ställning kan variera. Varför skulle det inte finnas anatomiska skillnader, som att vissa kvinnor har en större klitoris och andra en mindre? En mer ytligt placerad klitoris eller en mer inåtliggande. En mer utbredd/lättåtkomlig G-punkt eller en mindre och mer gömd sådan. Kvinnors underliv varierar oerhört, men variationerna inuti är dolda för ögat. Det enda vi ser är de ytliga skillnaderna i hur venusberget och blygdläpparna ser ut.

 

 

Katerina Janouch
[email protected]