15 January, 2018 20:46

Vi kan kalla henne Malin. Hon är en vanlig svensk småbarnsmamma som födde sitt första barn för snart två år sedan. Dessvärre var babyn inte det enda hon hade med sig hem från Linköpings universitetssjukhus. Några månader senare kom chocken: Malin hade blivit smittad med latent tbc i samband med förlossningen av en anställd på sjukhuset. Någon behandling har hon dock inte fått. Enligt läkarna ska hon klara sig själv och fallet anses avslutat. “Det tär på psyket och trots att jag har fått information om att jag inte är smittsam nu, så känner jag mig som en tickande bomb,” skriver Malin till Katerina Magasin.

Här är Malins historia:

“Min dotter föddes på Linköpings universitetssjukhus i april 2016, en långdragen och jobbig förlossning. Det fanns rester av fosterhinnan kvar i livmodern efter förlossningen, men istället för att göra en skrapning så skulle jag få tabletter som skulle få hinnan att komma ut på naturlig väg. Efter endast ett par dagar hemma fick jag åka in akut pga en fruktansvärd smärta i underlivet och kraftig blodblandad flytning. Ren tur i oturen att min pappa och hans sambo var hos mig då jag höll på att tuppa av på grund av smärtan, jag vill inte ens tänka på hur det kunde ha gått om jag vore själv hemma med en nyfödd bebis och låg avsvimmad på toaletten… På akutmottagningen kunde man konstatera att jag hade hög feber och en kraftig infektion i livmodern på grund av resterna av fosterhinnan som var kvar. Jag blev därefter inlagd med antibiotikadropp, då infektionen var så pass kraftig.
Men det tog inte slut där.
I oktober 2016 fick jag ett brev hem där det stod att jag och min dotter blivit exponerade för en person med smittsam tuberkulos och var därför kallade till smittspårning.
Jag ringde genast upp infektionsmottagningen för att få svar på vad detta handlade om.
Sköterskan jag pratade med lät nervös och efter att jag krävt svar varifrån smittan kom så fick jag reda på att det var sjukvårdspersonal på förlossningen, eller på BB, som har spridit smittan. Hon vägrade dock uppge exakt på vilken avdelning den smittade personalen arbetat på.
Jag och min dotter fick ta prover samt genomgå lungröntgen för att se om vi bar på smittan. Min lilla dotter bar tack och lov inte på tbc-bakterien och har även blivit vaccinerad sedan dess.
Själv fick jag beskedet att jag har latent tbc.
Då jag har röntgat lungorna och alltså inte är sjuk i tbc i dagsläget så tyckte läkaren på infektionsmottagningen att ärendet är avslutat. Jag har alltså inte fått någon som helst behandling, utan sjukvården tycker helt enkelt att jag kan leva med oron att jag när som helst kan bli sjuk i tuberkulos. Jag har ett litet barn att ta hand om, ändå ska jag leva med insikten att jag bär på en smittsam sjukdom som jag inte vet hur den utvecklas i kroppen. Det tär på psyket och trots att jag har fått information om att jag inte är smittsam nu, så känner jag mig som en tickande bomb. Vetskapen att jag en dag kan bli sjuk och sprida tbc vidare gör mig illamående. Mitt förtroende för svensk sjukvård var lågt innan detta, men nu är det obefintligt.

(Malin heter egentligen något annat)

Med bakgrund av Malins erfarenhet finns anledning att fråga sig hur svenska sjukhus kontrollerar sin personal? Hur möter man ökande smittorisk och det faktum att just sjukdomen tbc ökar i Sverige? I synnerhet små barn är extra känsliga för tbc. Det immunoologiska försvaret hos nyfödda barn är inte färdigutvecklat. Därför är nyfödda mycket känsligare än äldre och kan ofta bli allvarligt sjuka i tbc om de utsätts för smitta. Vid tuberkulos får inte spädbarn samma symtom som vuxna utan blir allvarligt sjuka med mer allmänna sjukdomssymptom. (källa: http://www.medscinet.se/infpreg/publicInfoMore.aspx?topic=29)

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken “Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, “Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]