24 augusti, 2017 08:11

Det kan vara på sin plats att analysera vilka drev som uppstår och mot vilka de nästan uteslutande riktas. Jag kan nämligen inte erinra mig någon vänsteranhängare som blivit utfryst på grund av sina politiska åsikter. Det skriver författaren Eva-Lisa Dezmin i sin nya gästkrönika på Katerina Magasin idag.

Om vi ska kunna skryta med att vi har yttrandefrihet måste vi också ha den fullt ut, för annars betyder ordet ingenting. Jag är fullt medveten om att det inte är förbjudet att yttra en åsikt, men tyvärr får vissa åsikter allvarliga konsekvenser. Det är därför väldigt många drar sig för att säga vad de egentligen tycker. Det är begripligt eftersom man i värsta fall riskerar förlora jobbet och kanske även de närmaste vännerna, men är det ett sunt debattklimat? Föreställ er om det varit tvärtom. Om alla flyktingförespråkare riskerade att förlora uppdrag eller annan försörjning, endast på grund av att man anser att alla i hela världen ska få komma hit, eller att de råkat använda lite ironi. Hade de tyckt att det varit okej? Och hur ser egentligen dessa ”godhetens människor” på mobbningen och utfrysningen?

Med anledning av det som drabbade Katerina Janouch nyligen och vad som drabbat många andra före henne, kanske det kan vara på sin plats att analysera lite kring de drev som uppstår och mot vilka de nästan uteslutande riktas. Jag kan nämligen inte erinra mig någon vänsteranhängare som blivit kölhalad i samma utsträckning. Inte på grund av åsikterna denne haft i alla fall.

Jag tog mig tid att lyssna igenom ett äldre samtal (som publicerades först i slutet av juli i år), där Nina Drakfors ringer upp Sverker Lenas (journalist på DN) med anledning av drevet som inträffade för några år sedan. Det drev som riktades mot Lennart Matikainen för att även han råkat yttra några sarkastiska kommentarer om ensamkommande och om feminister. Det blev ju ett herrans liv då också och ibland verkar en del journalister t o m tvingas upplysa feministerna om att de blivit kränkta, så de inte ska missa det själva. Hur nu det ens är möjligt. Då kan man undra hur kränkande det är att bli uthängd som rasist, eller under andra invektiv, enbart på grund av vad man anser i en speciell fråga.

Hur som helst. Hela samtalet mellan Drakfors och Lenas är tänkvärt, men det som är av störst intresse är det som kommer vid ca 3:47. Där säger Drakfors: ”Är det någon som har ringt till dig och sagt, åååh, Lennart har skrivit det här på Facebook och det är så kränkande för mig att han säger att jag ska utvisas till Sydpolen?” Varpå Lenas svarar: ”Det är väl kränkande för alla mänskor att bli utvisade, alltså att någon tycker att någon annan ska bli utvisad för ens åsikt, jag förstår inte på vilket sätt det inte skulle vara kränkande. Att bli utesluten ur en samhällsgemenskap på grund av en åsikt är väl kränkande.”
Det är alltså vänsterns egen syn på detta. Att bli utfryst endast på grund av en åsikt är kränkande. Jag håller med om det, så varför är det då plötsligt okej att mobba och fula ut någon som riktat kritik eller ironiserat kring t ex flyktingpolitiken, feminismen, eller något annat som, gud förbjude, anses vara politiskt inkorrekt? Det är samma kränkning de utsätts för, bara att det kommer från ett annat håll.
Vi ska ha väldigt klart för oss att ingen byter åsikt för att de tystas, så varför tror dessa människor att det ska bli bättre om de nu lyckas tysta någon?
Om vänstern menar allvar med vad de säger, att ingen ska behöva frysas ut (och jag antar att även dreven räknas in här som en värre form av bestraffningsmetod) enbart på grund av sina ståndpunkter, måste de börja med att besinna sig själva som ett första steg. För jag har fortfarande så väldigt svårt att erinra mig en enda person med en vänsteråsikt som fått ett drev efter sig i sådan omfattning att det resulterat i att denne förlorat uppdrag och inkomst. Men upplys mig gärna om jag råkat missa någon, för oavsett vem det drabbar är det den sämsta tänkbara vägen att gå, i alla fall om vi vill ha ett öppet debattklimat och yttrandefriheten kvar.

Eva-Lisa Dezmin, 46, är författare och bor med sin man och två hundar i Lycksele. Hon är även delägare i det nystartade förlaget DareMe Publishing.

(Det här är en debattartikel innehållande opinionsmaterial, publicerad på Katerina Magasin. Åsikterna i artikeln står skribenten för.)

********

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]