17 oktober, 2017 12:01

En bild på mig och andra tjejer publicerades för att man skulle rösta om vem av oss som var den största horan. Jag hängdes ut som flyktinghatare och rasist. Kommentarerna och kränkningarna fortsatte att komma i flera dagar, och jag blev hotad med hembesök. Men jag har inte fått något stöd från feminister eller gruppen #jagärhär trots att de vid upprepade tillfällen gavs möjlighet till det. Gäller olika regler beroende på vem man trakasseras av? Det undrar i dag krönikören Jennifer Almlöf.

Man kan tro att helvetet frusit till is när man ser självutnämnda feminister, de som gärna vrålar om ”systerskapet” så fort en kvinna inte håller med en annan eller backar dennas dumheter, ställa sig bakom en dömd sexualförbrytare. Och dessutom trakassera hans offer, en ung tjej. Inget systerskap till övers för denna unga kvinna, alltså. 
En fundering; Kan ensamkommande afghanska ”barn” göra fel enligt dessa kvinnor? Eller är de helt perfekta? Man har försvarat att de ljuger om ålder, att de ljuger om var de kommer ifrån, att de ljuger om skyddsskäl. Och nu försvarar man när de begår brott. Finns det någon hejd? Kan de någonsin göra fel?

Anledningen till att jag ställer dessa frågor är att jag själv drabbats av grova sexuella trakasserier och näthat av just denna grupp, som de sista månaderna varit väldigt synlig i offentligheten. För en tid sedan hamnade jag i någon slags konflikt på Twitter med Amir Nabizadeh, en frontfigur från Ung i Sverige. I samband med detta började det ramla in kommentarer på mina bilder. ”Hora” det vanligaste. Inte bara till mig, utan två andra tjejer. Kikade igenom kontona som kommenterade, och det de verkade ha gemensamt var Amir, Fatemeh Khavari och Ung i Sverige.

Jag frågade därför Amir om detta var hans vänner, eftersom jag såg att de skrivit till honom, och eftersom jag vet hur anhängare till denna grupp tidigare trakasserat och hotat med våldtäkt på en politikers flickvän. Amir försvarade detta då, det var tydligen enligt honom vanligt att det är så man talar till tjejer. Jag sparade konversationen, och lägger till den till denna text så ni får se vad som sades, så ingenting blir missuppfattat.

Efter detta fortsatte kommentarerna. De kom från flera olika konton. Det höll på i rätt många dagar. Folk som skrev ”hora”, ”ska visa hur man knulla dig”, omröstningar om vem som är den största horan. Dessa tog även skärmdumpar på bilder och la ut, alltså mitt ansikte tillsammans med dessa kränkande och nedsättande kommentarer.

Efter att Amir hotat mig med hembesök försökte han även hänga ut mig som en flyktinghatare, och ville inte ens ha en diskussion med mig om detta. För att jag inte ville att en främmande man, som inte är min vän och som jag vet inte tycker särskilt mycket om mig, ska komma till mitt hem. Till min lägenhet.
 Han fick dock inte stort medhåll och tog bort just denna tweet efter ett kort tag, en av hans följare sa till honom att det inte är okej att säga sådär. Jag uppskattar tillsägelsen! Det hade dock varit trevligt om hon kunde säga det utan att påpeka att jag verkade vara en ”vidrig rasist”. Men jag nöjde mig med det lilla stöd jag fick.

En fundering och relevant fråga i sammanhanget är: Varför kom inte den grupp som säger sig arbeta mot hat och hot på nätet, alltså #jagärhär, in i samtalet med de grova trakasserierna och försvarade mig från det näthat jag drabbades av? Är det inte just det denna grupp säger sig arbeta mot? De blev intaggade ett antal gånger medan jag och andra kvinnor hånades och kränktes. Men inte ett pip kom från någon annan förutom från de män de som skrev ”hora”, gång på gång.

Ni goda människor och 75.000 medlemmar i gruppen #jagärhär, är ni bara  feminister och motståndare till näthat på deltid? 50/50 typ? Eller hjälper/stöttar ni bara de med ”rätt värdegrund”, och så länge de inte kritiserar ensamkommande asylbedragare? Är vi unga kvinnor som kommer med kritik mot förd migrationspolitik ingenting värda? Ska vi bara acceptera när vi hängs ut och kallas för hora? Ska vi kanske rentav skylla oss själva?

En sak vet jag säkert av denna skrämmande erfarenhet: Mitt förtroende för både individer och organiserade grupper som försvarar män som dömts för sexualbrott och samtidigt skuldbelägger offer är i botten.

JENNIFER ALMLÖF

Jennifer Almlöf är fristående skribent och bloggare. Hon är 25 år gammal och bor i Jämtland. Besök gärna skribentens blogg, https://lillajamtland.wordpress.com

 

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]