13 February, 2018 10:12

“Ibland när jag vill koppla bort vardagen och det massiva informationsflödet som vi badar i, sätter jag på gamla klipp med det klassiska komikerparet Hasse och Tage. Jag borde nog egentligen vara för ung och humorn torde väl vara daterad, men på något vis finner jag den numera framlidna komikerduons sketcher mer aktuella idag är när de faktiskt skapades. Det sägs att bra humor ligger före sin tid; och ibland gränsar det rentav till klärvoajans. Vad jag dock inte hade förväntat mig var att de skulle lösa en för mig personligen länge gäckande gåta”, skriver författaren och vardagsfilosofen André Iskra Jönsson, och önskar hett att Sverige ska åternormaliseras till något lugnt och tråkigt.

“Du är en förbannad centerextremist”

Jag har aldrig känt mig obekväm med att vara kontroversiell, men jag har heller aldrig förstått på vilket jag sätt jag faktiskt skulle kunna reta någon med det jag skriver eller säger. Min självbild målar upp en person som politiskt betraktat är ganska slentrian och trist, lagom och stringent, pragmatisk och oideologisk. Därför har jag också länge haft svårt att förstå varför det tisslas och tasslas omkring mig i stil med “så där kan man inte säga!” Varför numerären vänner på sociala medier tycks sjunka så fort jag funderar högt över något med politisk anknytning. Och varför de flesta tidningar aldrig vill ta i något jag författat. Jag anser ju ödmjukt mig själv vara tämligen odogmatisk, tolerant och öppensinnad! Förtretat har jag sökt i mer eller mindre tunga filosofiska och politiska böcker, bläddrat i tidskrifter och magasin, och följt diskussioner på nätet, i hopp om svar. Men det var inte förrän jag trillade över ett klipp av nämnda duo från tidigt 1970-tal, som jag äntligen insåg mitt sjukdomstillstånd och varför jag innehar en aura av obehag. Det är något jag idag måste erkänna. Jag är en extremist – en centerextremist.

“Vi vill inte bara stå i mitten och vela med ett ben åt höger och ett ben åt vänster, utan vi vill stå extremt i mitten!”

Jag vill att Sverige ska föra en migrationspolitik som är lagom stor utifrån historiska och internationella jämförelser, inte kolossal. Jag ser ett värde i att barn ska få växa upp i trygga familjer som än idag motsvarar vad som på alla sätt kan betraktas som norm. Regeringens budgetförslag och skattereformer bör täcka upp välfärdssamhällets behov och brister lagom jämnt och långsiktigt, med prioritet på områden som idag fallerar. Säkerheten bör tryggas till en nivå där Sverige enbart har lagom mycket våldtäkter och dödsskjutningar, istället för att vara ledande i väst. Jag vill se en kulturscen som är mångfacetterad och fri från pekpinnar, snarare än påtvingat progressiv och normkreativ. Jag vill till och med se en jämställdhetsdebatt som utgår från två kön som båda lider av brister och tillgångar, snarare än att betrakta ett av könen som Lucifers avkomma – eller uppfinna 34 nya. Inga fanfarer, inga stridsrop, ingen revolution. Lika spännande och färggrant som att betrakta en 50-talsbyråkrat i hatt och rock stå och vänta på bussen.

“Det är tokcentern!”

Nej, nej, nej! I nästan 30 år har jag lidit skada av att tro att mitten skulle vara en trygg, diplomatisk, grådaskig, mellanmjölkshållning för oss konflikträdda. Så är det inte. Inte alls. Förhållandena är de radikalt omvända! Vill man provocera i Sverige år 2018, har jag nu insett, gör man det bäst genom att vara så antiprogressiv och moderat det bara går. Normbrytande är att inte vara normbrytande. Extremt är att vägra vara extrem. Att tycka att Sverige inte ska vara galet… det är det renodlade vansinnet.

Många bitar har äntligen börjat falla på plats. Uttalande som jag trodde var oskyldiga och närmast intetsägande är i själva verket renodlade slagord och uppvigling. [Trigger-varning] “Sverigeverkar ha varit ett tämligen bra land även för 40 år sedan”, [trigger-varning]”Jag tycker en film med vita manliga huvudkaraktärer kan ha ett konstnärligt värde”, [trigger-varning] “När jag tänker god litteratur tänker jag Strindberg och Lagerlöf”, [trigger-varning] “I Sverige talar man svenska”, [trigger-varning] “Yttrandefrihet innebär att alla ska få komma till tals”, [trigger-varning] “Intersektionalitet? Är det ett fackord inom företagsekonomi?”

Folk har i åratal skakat på huvudet och mumlat saker som “det trodde jag inte om honom”, “…i de lugnaste vatten”, utan att jag förstod minsta vink. Hur skulle jag kunna veta? Jag hade ju aldrig hört talas om den mörkgröna centerextremismen, med vad jag anar är rötter i gamla bondeförbundets radikalfalang av konservativa potatisodlare och xenofoba grisuppfödare! Här gömmer sig många falluckor. Var försiktig. Frångår man det identitspolitiska narrativet allt för långt genom att hellre diskutera påståenden än vem som fört fram påståendet, då kan den historiskt upplyste slugt presentera alarmerande paralleller till bondetågen 1914 eller liknande samhällsomstörtande verksamheter. De goda visar sällan någon nåd. Fast, vänta lite nu… Överdriver du inte? Det måste väl ändå gå att bara hålla tyst och se glad ut?

Nej, kära läsare, det är det absolut värsta du kan göra! Vill man verkligen cementera den förkastliga mittpositionen påstår man att man inte företräder någon, går inte med i offentliga kampanjer, deltar inte i några världsförbättrande manifestationer och bär inga politiska symboler i vardagen. Att välja hakkors-stickers istället för söta små prideflaggor är förvisso en dåligt val, men då vet åtminstone din omgivning var de kan placera dig. Att inte exponera sina innersta sympatier föder misstankar om långt värre skelett i garderoben. Folk kan tro att du är med i en pedofilsekt eller röstar på Sverigedemokraterna. Det vill du inte. Att använda fraser som “sunt förnuft” och “båda sidor har sina poänger” är enligt mången ledande expertis kodord för hemliga terrorförberedelser. Tänk på det. Den som inte röstar i riksdagsvalet (yeah, right) får närmast betraktas som centerextremismens Jiang Qing under kulturrevolutionen.

Ge upp alla tankar om intellektuell hederlighet, argumentionsutbyte eller eftertanke. Går du runt och tvekar och tycker det finns frågor som är svåra… då gör du något fel. Läs Fake news och skrik så högt du kan tills du inte hör dina egna tankar. Det finns två skyttegravar, vill du verkligen befinna dig i ingenmanslandet mellan dem? Om svaret fortfarande är ja… Jag beklagar att du är lika idiotiskt envis som jag, det kommer kräva sina eftergifter. Fast egentligen önskar jag ju att vi vore många fler, som liksom jag är mer taggade än någonsin att hylla fritänkande, bekämpa ideologisk låsning och åternormalisera Sverige till något lugnt och tråkigt. Jag säger som Gösta Ekman:

Bondjävlar i alla länder förenen eder så lagom!

ANDRÈ ISKRA JÖNSSON

André Iskra Jönsson är författare, skribent och vardagsfilosof

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken “Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, “Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

Min kommande bok heter “Bilden av Sverige” och släpps 28/2. Bevaka den gärna på Bokus.

 

 

Katerina Janouch
[email protected]