14 juni, 2017 21:37

Professor Bjer… nej professor Balthazar!

 

Vi läste högt igår och till slut började vi skratta hysteriskt. Läsningen av artikeln med rubriken ”Genusforskare kammar hem miljoner från Vetenskapsrådet” kändes som en overklig fars. När vi kom till studien ”att rasialisera Sverige” som fick nästan två miljoner förbyttes skrattet till något som mer påminde om ett hysteriskt utbrott. Sen blev vi så förbannade att vi nästan kokade över.

Jag har kanske haft tur som missat denna ”nyhet” som kom i november 2016, om Vetenskapsrådets utdelning till allehanda forskning i humaniora ämnen. Gissar att många andra gemene kvinnor och män helt undgått att se detta precis som jag… Det är inga kaffepengar direkt som strösslas över en rad mer eller mindre obskyra studier som ska äga rum mellan 2017 och 2020. Närmare 548 miljoner delas frikostigt ut av Vetenskapsrådet, där till exempel den ökände statsvetaren Ulf Bjereld förfogar över pengarna. Att Bjereld är kompis med en rad av dem han beviljat miljoner till är kanske något gemene man inte heller känner till. Som utomstående och tillika skattebetalare kan man undra hur det kommer sig att nepotism och vänskapskorruption får råda när så mycket slantar står på spel? Men till politisk aktivism och genustrams finns visst resurser i all oändlighet och någon opartiskhet är inte särskilt viktig när det handlar om politik.

En av dem som än en gång får statliga pengar, denna gång en nätt summa om 2 998 800 kr är Mattias Gardell, Uppsala universitet, för sin kommande studie ”Arga vita män? En studie av våldsbejakande rasism, korrelationen mellan organiserad och oorganiserad våldsbrottslighet och ultranationalismens affektiva dimensioner”. Det är alltså samma av skattemedel söndercurlade Gardell som tidigare uttryckt sin avsky mot svenska staten, ordagrant ”det existerande samhället måste demoleras, fullständigt förintas, in i minsta atom utplånas, för att ett gott alternativ ska kunna etableras i dess ställe”.

Man undrar hur han hade tänkt sig att han ska kunna få sin tillvaro finansierad om det existerande samhället måste utplånas? Men några svar på en sådan förmäten fråga lär vi inte få levererad av Herr Handelsresande i halmgubbar. Gardells favoritgrepp är annars att anklaga alla som anför minsta kritik mot islamism för islamofobi, han har till och med skrivit en bok som heter exakt så – ”Islamofobi” (sågad av de flesta som läst den, bara som kuriosa). Att ens tala om extrema islamister är enligt Gardell en ”rasifierad logik som framställer alla muslimer som bärare av ett otroligt och potentiellt våldsamt islamiskt vara.” Ändå tvingas stackars svenska skattebetalare finansiera Gardells ”forskning” år efter år… En som skrivit väldigt bra och initierat om den ohemula mesalliansen mellan vänstern och islamismens påhejare är Mona Lagerström i Purdahbloggen, inlägg från november 2016. Det förtjänas att åter lyftas! Och jag önskar att större medier kunde belysa detta, särskilt med bakgrund av att islamistisk terror blir allt vanligare i Europa.

Det kan bli småsurt hemma hos Gardell, tro inget annat. Sambon Edda Manga har kammat hem storkovan, iaf jämfört m Mattias, 4 900 800 kr för ”Metodologiska laboratorier: Hur skapa etiskt och vetenskapligt hållbara metoder att mäta diskriminering på grund av etnicitet, hudfärg och religion?”. Men lägger man ihop Gardells o Mangas pengar så blir det 7 899 700 rätt ner i samboparets ficka. Åtta sköna skattemillar att gona sig åt o skratta hela vägen till banken. Kan ju rentav bli någon (snart utgången) bortskänkt krona i ett par utsträckta tiggarmuggar som ett slags payback inom ramen för gudomlig rättvisa.

Men låt oss inte dröja oss kvar vid islamistaktivisterna, vi hastar vidare. Ett annat märkligt projekt som Vetenskapsrådet valt att finansiera är Johanna Gondouins, ”Från mänskligt avfall till resurs: Genus, biopolitik och nyliberalism i indiskt kommersiellt surrogatmödraskap” – något som enligt Vetenskapsrådet är värt inte mindre än SJU MILJONER! Ja du läste rätt, det ska alltså forskas på indiska surragotmödrar och till detta går sju miljoner av skattebetalarnas pengar. Vad ska Johanna Gonduin med sju miljoner till mellan åren 2017 och 2020? Det blir alltså runt 194.000 kronor i månaden för att skåda in i de indiska surrogatlivmödrarna och lägga pannan i djupa veck över deras öden och äventyr. 194.000 kronor. Smaka på det! Nästan 200.000 varje månad!! Ska Taj Mahal månne hyras för att därstädes analyseras nyliberalism och biopolitik? I mina ögon är det rentav omoraliskt att ta emot så mycket pengar för något så… jag vet inte ens hur jag ska uttrycka mig. Hur sover fröken Gondouin om natten? Förmodligen gott och möjligen har kuddarna ett överdrag av bladguld. Men det är klart, hyrorna vid Hornstull har ju gått upp och resorna till New Delhi i bussiness kostar också en och annan sekin.

Jag måste även med häpnad uppmärksamma Kristin Järvstads djärva forskning vid Malmö högskola, 5 400 000 kr för ”I nationens tjänst? Beredskap, folkhem, kön och nationell identitet i svensk 1940-talslitteratur”. Ok…. 5,5 MILJONER för att tolka en bunt dammiga böcker? 300.000 kr hade redan varit i överkant för att analysera Kulla-Gulla med intersektionalistiska glasögon…

Nej, man ska inte ställa grupper mot varandra, det ska man inte. Man ska absolut inte ställa bortskämda pseudoforskare mot till exempel sjuka barn som nekas LSS-assistans, eller mot svenska fattigpensionärer, som visserligen aldrig lånat ut sin livmoder till någon surrogatverksamhet varken här i Svedala eller i Långbortistan, men som slitit, kämpat och betalat skatt i hela sitt liv. Nu på ålderns höst har de minsann inga 200.000 i månaden att förlusta sig med. En sådan kvinna är till exempel Ingela Wegefalk, som i december berättade i Expressen om att hon inte minns hur nötkött smakar och att hon har 1292 kronor att leva på när hyran är betald. Ingela som är 60 år och har jobbat sedan hon var 16 med tunga och slitsamma jobb som fick kroppen att säga ifrån. Nu lider hon av både ständig magsjuka samt led- och muskelvärk. Efter 23 år blev hon sjukpensionär på halvtid. Det var efter att hon ställt ett ultimatum: ”Hjälp mig annars tar jag livet av mig.” Frågan är hur livskvalitén är med 1200 kronor att leva på?

Javisst är livet orättvist och nej, man kan inte misstänkliggöra en fisförnäm genusforskare som ska få sju miljoner för att studera fattiga kvinnor i Indien trots att det bevisligen finns fattiga kvinnor mitt framför näsan på henne här i vårt eget Sverige. Men svenska fattigpensionärers genusperspektiv är väl kanske inte så hett och exotiskt, och dessutom är dessa gamlingar mestadels vita, så de får svälta ifred utan att något ljus riktas åt deras håll med hjälp av en studie finansierad av Vetenskapsrådet.

Javisst är livet orättvist, kan jag som författare som aldrig fått ett enda tjusigt akademiskt bidrag i hela mitt liv, skrocka surt bakom mitt tangentbord. Själv är jag mer åt det pragmatiska hållet, jag skriver minst en roman per år och några barnböcker ovanpå det, också massor med andra texter och föreläser och har dessutom uppfostrat och försörjt fem barn. Ändå har jag aldrig någonsin kommit upp i en lön om 194.000 kronor i månaden, även om jag producerat sinnessjuka mängder text. Jag har intervjuat människor och rest land och rike kring men sju miljoner? Aldrig varit i närheten.

Missförstå mig inte. Jag har ingenting emot forskning, är själv barn till två professorer och har hela min uppväxt spenderat somrarna bland atomfysiker med sovfrisyrer och klippkort till CERNS:s partikelgenerator. Jag älskar forskning och vill också att världen ska bli en bättre plats, att vi ska lära oss nytt och att vetenskap ska föra mänskligheten framåt. Men när pensionärer svälter och det inte finns pengar till att höja polislönerna, så är 548 miljoner kastade i sjön åt flumtokig forskning enligt mig en spottloska i ansiktet på hela Sverige där det ständiga mantrat är att det saknas resurser än till det ena, än till det andra. Barnmorskelönerna? En skam. Polislönerna? Genans. Men GENUS är något vi måste satsa många miljoner på, minsann.

Javisst är livet orättvist. Vad sa du, hur mycket sa du att polisen ska få extra i anslag under 2017? Svaret är 100 miljoner. Och under 2018 får polisen 200 miljoner till.

Nej, det är något ruttet in the state of Sweden. Om jag var chef och minister skulle jag strypa blödandet av friska pengar till huvudlöst genustrams. Jag skulle frysa lekstugan i Vetenskapsrådet ett par år tills folk som sliter fick anständigt betalt. Dessa 548 miljoner skulle till exempel kunna gå till forskning om hur man avradikaliserar ungdomar som blir hjärntvättade av tokiga ideologier och hur vi en gång för alla kan stoppa hedersvåld och kvinnlig könsstympning. Men framför allt skulle jag ge en stor del av pengarna till polisen. För om Sverige faller sönder och statens våldsmonopol helt sätts ur spel, så lär genusforskarna ändå inte ha nån värmestuga att sitta och författa sina avhandlingar i.

Det minsta vi skattebetalare nu kan kräva är en insyn i hur dessa 548 miljoner används. Jag skulle vilja ha exakt redovisning av till exempel de sju miljonerna som går till forskning om de indiska surrogatmödrarna. Fram med varenda kvitto så kanske vi kan få en förklaring vad det är som kostar så sinnessjukt mycket. Det är det minsta man kan begära när man finansierar något som mest låter som en tokig skröna ur en saga om professor Balthazar.

 

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta fri debatt och journalistisk? Bidrag tas tacksamt emot via swisch på 0733289122.

Katerina Janouch
info@katerinamagasin.se