8 december, 2017 10:11

En moderat borde i dagens läge vägra kalla sig feminist, skrev igår Josefin Utas och Claes Andersson från Medborgerlig Samling. Idag bemöts de av Daniel Nadj från bloggen Oberoendekonservativ: ”Man kommer definitivt inte vinna något på att retirera till sitt egna trygga rum i tron om att den feministiska rörelsen kommer att förändras av sig själv. Ibland tror jag att högern i Sverige själva har gått på myten om att vänstern egentligen har högre moral”, skriver han i sin replik i Katerina Magasin.

Efter 1968 har den parlamentariska högern i Västeuropa varit dålig på att hävda sig i sociala, kulturella och moraliska frågor. I många avseenden har man lämnat walkover till vänstern, som närmast åtnjutit monopolställning på dessa områden. Svensk höger har spelat i en helt egen division i den här utvecklingen. Man har brustit inte bara vad gäller nytänkande; man har agerat med en alldeles exceptionell ängslighet och strykrädsla.

Liberalkonservativa Medborgerlig Samling (MED) är därför ett intressant tillskott bland svenska högerpartier. Det är uppenbart att man försöker tala med ett annat självförtroende i dessa frågor än vad ett parti som Moderaterna vanligen gjort. Den velighet som Josefin Utas och Claes Andersson pekar på hos Ulf Kristersson när han ska besvara frågan om huruvida han är feminist är därvidlag signifikativ. Kristerssons ton står i bjärt kontrast till den som råder på MED:s interna debattblogg, där skribenterna ogenerat diskuterar problemen med modern feminism, postmodernism och det man kallar för nymarxism eller postmarxism.

Jag delar i hög grad problemformuleringen som förs fram i Josefin Utas och Claes Anderssons debattartikel. Dagens svenska feminism är mycket riktigt ett vänsterprojekt med identitetspolitiska förtecken. Den delar upp mänskligheten i förtryckare och offer. Därmed ser den varken kvinnor eller män som fullvärdiga och fria individer, utan reducerar människor av båda könen till representanter för endimensionella gruppkategorier. Ytterst tar den avstånd från upplysningsidén om att alla människor föds som jämlikar.

Som den brittiske journalisten Brendan O’Neill framhållit är denna sorts illiberala feminism allra mest fientlig mot kvinnor. Kvinnor ses som svaga och sköra varelser. De anses inte kapabla att konkurrera på samma villkor som män, varför de menas vara i behov av olika särrättigheter. Feminina värden föraktas. Faktum är att kvinnorna som bejakar sin femininitet är dem som vänsterfeministerna avskyr mest. De betraktas som ”könsförrädare” som internaliserat det patriarkala samhällets normer.

På grund av denna vänsterdominans vill Utas och Andersson att borgerligheten ska överge termen feminism. MED, skriver de, kommer inte att kalla sig feministiskt innan den feministiska rörelsen omfattar högeridéer.

Men frågan är hur det ska gå till om tolkningsföreträdet i feministiska frågor utan strid överlämnas till vänstern. Vad Utas och Andersson förfäktar är att kasta ut barnet med badvattnet. Med samma logik borde den västliga borgerligheten ha avsagt sig demokratibegreppet när totalitära krafter – s.k. folkdemokratier – i Östeuropa, Asien och Afrika försökte lägga beslag på det.

Nyligen argumenterade jag i en egen debattartikel för att feministiska intressen bäst värnas av högerideologi. Responsen har varit övervägande positiv, såväl från kvinnor som män. För mig framstår det som om mottagligheten är hög för en feminism utan identitetspolitiska inslag. Dock förutsätter det att man bekämpar den gamla högerreflexen att fly fältet så fort det vankas debatt i något annat än ekonomiska frågor. Ibland tror jag att högern i Sverige själva har gått på myten om att vänstern egentligen har högre moral.

Vill man ha en annan feminism får man arbeta för det. Det gör man genom att stå upp för sina idéer, genom att påverka och bilda opinion. Man kommer definitivt inte vinna något på att retirera till sitt egna trygga rum i tron om att den feministiska rörelsen kommer att förändras av sig själv. I slutändan är det inte moderatledaren utan MED som lägger sig platt för vänsterfeminismen.

DANIEL NADJ

Daniel Nadj är en 25-årig bloggare från Kinna med en fil. kand. i Europakunskap och en masterexamen i historia från Göteborgs universitet. Bakom sig har han också språkstudier vid University of Sussex i Brighton, England. Han bloggar på oberoendekonservativ.com.

*******

Jag skriver om samtidens Sverige ur olika perspektiv. Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto SE-Banken 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Har även skaffat crowdfundingtjänsten Patreon och finns här: https://www.patreon.com/katjanouch

International payments: IBAN: SE5750000000052061604404, Bic: ESSESESS

Blir glad för varje liten slant! Och oerhört tacksam om du köper mina böcker. De nyaste hittar du här nedan. Största tacken på förhand! Thank you! Dekuji! Merci. Danke. Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3 Tillsammans kan vi förändra världen.

Senaste barnboken ”Så bråkar man och så blir man sams”, utgiven på Lava Förlag, finns att köpa här.

Senaste småbarnsboken, ”Ingrid och Ivar på badhuset”, utgiven på Bonnier Carlsen, finns att köpa här.

Senaste romanen, den 10:e delen i romanserien om Cecilia Lund – Vapendragerskan – finns att köpa här. Vapendragerskan är utgiven på mitt eget förlag Palm Publishing, som jag valde att starta när Piratförlaget – där jag tidigare gett ut mina vuxenböcker – vände mig ryggen då jag berättade sanningen om samhällsutvecklingen i Sverige.

 

 

 

Katerina Janouch
[email protected]