10 juli, 2017 09:27

Dagens blogginlägg handlar om att vi behöver både ge och få fler komplimanger, att man ska vara snäll och att det ofta är de minsta sakerna som höjer humöret. Jag illustrerar med bilder på enkla ängsblommor jag fotograferade igår, bara för att visa lite av allt enkelt gratis och fint som kan glädja ögat. Och det är vetenskapligt bevisat: Att titta på fina saker gör oss gladare i sinnet.

Det är måndag mitt i juli och solen är varm och skapar tillit. Jag övar mig på att inte tänka på det förflutna och inte heller planera framåt utan bara befinna mig i stunden. Jo, lite måste jag planera förstås, planera texter, böcker, utgivning, projekt, en författare är aldrig ledig och tvärtom sommarjobbar jag stenhårt just nu, som om stiltjen ger extra mycket utrymme åt kreativa idéer och skapande. Men jag tar mig också tid att bara gå, vandra planlöst, slå mig till ro på någon brygga och bara låta tankarna avlösa varandra. Jag inbillar mig att det är bra för själen…

Igår när jag gick funderade jag en del på min livsfilosofi. Vad är det som gör att jag liksom aldrig ger upp? Att jag alltid lyckas hamna med huvudet upp och fötterna ner, att jag faktiskt alltid har roligt oavsett hur mörkt det är? Trots att jag är ledsen kan jag ändå se en ljusglimt. Jag tror att det har att göra med att jag är en väldigt enkel människa som dessutom råkar vara positiv, hur tillgjort det än låter. Rötterna i en bondsläkt, en slaktarfamilj som hade kor och grisar och bodde mitt i byn. Enkel vardag. Enkla tankar. Nära djur, natur, nära det där grundläggande. Kvinnor, män, barn.

Det låter som en illusion och som en myt, men jag tror mycket på det där, att skippa onödigt ältande. Inget blir bättre av att försjunka i grubblerier. Livet är kort. Och många gånger eländigt. Därför är min filosofi, njut och skratta och var snäll mot dig själv när det bjuds möjlighet till det. Passa på! Utnyttja varje stund till att försöka ha det så bra som det går. Jag ger inte mycket för späkande och straff. Ger inte mycket för krångel, regler, gnäll och förbud. Ger inte jättemycket för principer. Ger däremot en hel del för de små små sakerna som är fina och som man kan stanna upp inför. Inte de dyraste. Inte de lyxigaste. Pengar skapar bara olycka. Då menar jag inte nödtorft, utan sådär snuskigt mycket pengar som gör att folk blir arroganta och tycker sig vara förmer än andra, som blir förstörda av rikedom och makt och börjar tro de är gudar och mer värda än majoriteten av folket som ju knappast utgörs av några rika krösusar.

Sen tror jag på att vara snäll. Ja, så enkel är jag att jag tror på det lilla leendet, komplimangen, ett vänligt ord. En klapp på axeln, ara att stanna upp och lyssna lite. Lyssna på en medmänniska. Inte vara så förbannat snål med sig själv, inte vara så förbannat dömande. Vem är jag liksom att sätta mig över någon annan? Jag tror på att vara jättesnäll mot de snälla. Mot de onda får man däremot använda våld. Man kan inte vara snäll så man blir utplånad. Typ så.

Apropå komplimanger så får jag ofta en småskamsen, ibland djupt generad fråga, från killar och män i Sverige, ”jag hoppas du inte tar illa vid dig om jag säger att jag tycker du är vacker/fin/snygg/het bla bla bla… vill bara att du ska veta att jag tycker det”… följt av en ursäkt… Och då tänker jag att så illa tilltygat är det svenska manssläktet att karlarna är rädda för att få en smäll om de säger ett uppskattande ord till en kvinna. Det är ju helt galet! Såklart man måste vara lyhörd och inte tränga sig på, men några vänligt hyllande ord är knappast ett övergrepp och de flesta normala vuxna vet mycket väl var gränsen går.

Jag vill avsluta med att skriva att jag önskar att vi alla uppskattade varandra oändligt mycket mer, även verbalt! Både kvinnor och män och unga och gamla. Komplimanger måste man kunna ge och ta emot, vad får vi för samhälle annars? Nåt stelt, torrt, osexigt ökenland där alla går med nerslagna blickar och stryper eventuella känslor inom sig. Herregud folket, koppla av, skäm istället bort varandra med fina snälla uppskattande kommentarer och bekräftelse! Inte bara får man någon annan att förhoppningsvis känna sig uppmuntrad, även man själv får ett påslag av välbehag när man är generös. Det är en win-win-situation som i förlängningen skulle kunna leda till fred på jorden. Det var lite tankar från mig denna vackra måndagsförmiddag. Tack för ordet.

 

**********

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på [email protected] – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnumret). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

Katerina Janouch
[email protected]