23 maj, 2017 09:10

Fick så rolig feedback på min erotiska trilogi igår. Pratade med några kvinnor och så här gick samtalet:

– Jag kallar dem för ”Kärleksböckerna” för det går inte att säga helt öppet… Ja, de är inte så tjocka men man läser dem långsamt! Alltså du vet, jag läser och sen vaknar jag på natten och det går inte att somna om.. tankarna far runt i huvet.

(Nu lägger sig den andra i samtalet)

– Vadå du kan inte somna om? Läser du långsamt för att du är tvungen… att ta på dig själv emellanåt?

(De första rodnar lätt och ögonen glittrar)

– Ja, haha, typ så! Nä men skämt åsido, de där böckerna går ju runt i bekantskapskretsen. Det är sån nöd! Jag vet kvinnor som inte har sex typ nånsin. Vi måste börja prata mer om det här. Om nöden.

(nu flikar jag in):

– Jo men det är ju det jag försöker göra! Det är därför jag skrivit de här böckerna. För att väcka lusten. Utan omskrivningar.

(Den första):

– Jag fattar inte riktigt hur du gör. Jag ser allting framför mig. Och jag KÄNNER det. Det kanske är det som är grejen? Att man börjar KÄNNA något?

(jag):

– Det är så otroligt roligt att höra! Jag älskar hur du berättar om vad de här böckerna gör för dig.

Sen pratade vi lite mer om sexbristen i långa relationer, och att det fortfarande finns så många tabun kring kvinnlig sexualitet. För hur gärna vi än vill betrakta oss själva som exceptionellt frigjorda så är vi inte det, många är inte det. Frigörelsen sitter för många i något slags ytlig attityd, och knappt det. Vi kanske pratar mer öppet om vissa saker, men när det kommer till den egna sexualiteten är det som om dörren stängs, locket läggs på. ”Fifty shades of Gray”-böckerna var bra dörröppnare i fråga om sexualitet men de var inte heller frigjordhet på riktigt, där fanns otroligt många stereotypa bilder av kvinnor och flickor och kvinnors sexualitet. Schablonerna haglade, den rike mannen (med trasig barndom och mörker ur vilken sexuell skevhet föddes), den oskuldsfulla oskulden (som samtidigt var sexuellt frigjord innerst inne och erfaren utan att någonsin ha kysst en kille, det blir ju fel det också), helt enkelt var det ett slags erotisk saga utan verklighetsförankring som visserligen gjorde läsaren kåt (ibland) men som egentligen inte gav mycket i fråga om att slå sönder bojorna kring kvinnlig sexualitet. Det krävs mer än porr i litteraturen för att rubba våra cirklar. Det krävs annan kaliber för att vi i våra relationer ska börja agera utifrån våra behov. Att vara fri på riktigt, på en ärlig nivå, är något annat än det där tillrättalagda samtalet. Det är som att äta en påse godis, gott för stunden men tillfredsställer inte kroppens behov av näring, vitaminer och mineraler… äsch, vet inte om det är någon bra jämförelse egentligen, men försöker tänka mig in i hur det ska gå till för att alla dessa kvinnor ska få ett sexliv de verkligen trivs med? För att skapa tillfredsställelse. För att de ska våga vara ärliga kring sina behov.

Vad tror du? Skriv gärna och berätta. Jag tror att en diskussion är viktig och inspirerande. Att tänka på sex och prata om sex bidrar faktiskt till att ge ett bättre sexliv. Och det är aldrig försent att få mer kvalitet i erotiken. Att ge erotiken plats i sitt liv.

 

Katerina Janouch
[email protected]