28 april, 2017 06:59

Många tror att författaryrket är superglamoröst. Faktiskt anges detta vara drömyrket för många (i alla fall om man frågar stockholmarna). Och ja, på många sätt är det härligt och underbart och det enda jag kan typ (även om jag skulle bli en väldigt bra kock, kallskänka, kanske caféägare, jag skulle kunna vara lärare – även om tålamodet inte är på topp – och lektant, jag skulle kunna vara clown och ståuppa, möjligen mood manager på en dekadent nattklubb… vad mer, jo taxichaufför eller annat slags yrkeschaufför, för jag kör sjukt bra och hittar över allt i Stockholm, eventuellt skulle jag kunna utbildat mig till barnmorska om jag hade börjat tidigare… jag skulle förstås även kunna vara jympaledare på Friskis eller en personlig tränare eller kanske coach… saker jag inte skulle kunna vara: kirurg, atomfysiker, nationalekonom, ej heller stå vid löpande band pga har ont i nacken… vet inte om jag skulle klara av att vara sekreterare, är för slarvig för det, och sen balettdansös etc är nog inte heller min grej, men skådis! ja skådis skulle jag kunna vara, och marinbiolog. Gud vilken lång parentes. Parentesen är slut nu.)


Sylvia Plath, ikonen. Satt o pressade rumpan mot stolen när hon inte var olycklig med Ted Hughes.

Hursom. Att vara författare är inte särskilt tjusigt, i alla fall inte under de långa perioder man tillbringar i sin skrivbubbla. Där sitter man djupt försjunken i sin långa text, som antagit monstruösa proportioner, och man är i pendlande tillstånd av snygg. Just i dag har jag stilig klänning för att hålla humöret på topp men igår satt jag och var sunkig med skitigt hår och nån märklig trasa på mig… ingen ser man. Ingen. Bara texten. Ingen ser dig heller, vilket är en fördel. Men man är ensam och jag satt åtta timmar i sträck på min stol och blev ett med orden. Man får ont i rumpan och i axlarna och har man anlag för rastlöshet kan man bli uttråkad. Och eftersom inget slut anas på arbetet så vet man att nästkommande dag blir lik den föregående.

Det glamorösa då? Jomen det är champagne på bokmässan i Göteborg, och det är tevesoffa då och då, och det är föreläsningar på bibblan och PR-aktiviteter. Man får träffa andra (kända) författare. Har man tur och ens böcker säljer kan man unna sig en skrivresa till ett varmt land medan Sverige försmäktar i snöstorm. Bäst av allt: Andra betalar för att läsa ens fantasier, eller om ens privatliv.

En dag i mitt liv igår: Sitta på rumpan, se ut över en tall och skriva om dramer i hittepå-människornas liv.

En dag i mitt liv i dag: Sitta på rumpan, se ut över en tall och skriva om dramer i hittepå-människornas liv.

En dag i mitt liv i morgon: Tevesoffa, sen fortsatt sittning på rumpan och ännu mer skriva om dramer i… etc, etc.

Katerina Janouch
[email protected]