8 augusti, 2017 10:21

Vi är ingalunda vaccinerade mot hjärntvätt, lögner och politikers törst efter att härska – ofta genom hårresande metoder. Barn är ett tacksamt mål, tillitsfulla och godtrogna. Låt oss titta på ett stycke historisk propagandakampanj i närtid. Så här kunde man hetsa upp ett helt land och göda hatet mot USA, den imperialistiska fienden i väst. Allt för att rikta bort blicken från ett av kommunismens stora misslyckanden – förstatligandet av landets jordbruk. Det finns mycket lära av 50-talets tjeckiska propagandaapparat. Till exempel att kritiskt betrakta värdegrundstrumman och dess självutnämnda profeter. Och att fundera på hur våra rödgröna styrande trollar bort fokus från sina egna tillkortakommanden, som nu Transportstyrelseskandalen.

Nej, det här handlar inte om mina barnböcker, det hoppas jag att du förstår! Min egen ”propaganda” begränsar sig till att inspirera småbarn att vilja äta, sova och tvätta sig 😉 – dock så gillar jag inte auktoriteter rent generellt, framför allt inte potentater som helt förlorat kontakten med verkligheten och vanliga människors problem och det är utifrån det perspektivet jag skriver om hur Sverige av idag ser ut, i förhoppning om att väcka opinion. I dag tänkte jag därför berätta om något som hände ungefär när mångas mor- och farföräldrar var små. I en närtid som kan tyckas avlägsen men som på många sätt är kusligt lik det samhälle vi lever i. Jag är av den uppfattningen att vi måste minnas vår historia, att vi måste försöka lära av erfarenheter och misstag som begåtts. Fake news till exempel är ingalunda någon ny företeelse som sett världens ljus i samband med att Trump blev president i USA. Propaganda och alternativa fakta har i själva verket frekvent använts av många stater för att lura och styra folket. Därför har kritiskt tänkande aldrig varit viktigare än nu, när propagandakanalerna blir allt fler och allt slugare.

Titta så många nya vänner som faller från skyn! De vill gärna hälsa på i våra potatisåkrar…

Jag ska nu berätta historien om den gulsvarta coloradoskalbaggen, den berömde tjeckiske barnboksförfattaren Ondrej Sekora och om den egenmäktigt förfarande staten, som i kommunismens självförhärligande anda arbetade idogt för att förändra det tjeckoslovakiska samhället i grunden. Ett väl fungerande samhälle som fram till slutet av 40-talet bestått av privata lant- och jordbruk, som försörjde folket med de livsmedel som krävdes. Runt 1948 hade dock kollektiviseringen i kommunismens anda, enligt Sovjetunionens modell, skapat nya reformer. Jordbruk skulle förstatligas och målet var ett kolchoz-samhälle som i Sovjet. Således konfiskerades gårdarna och ett statligt jordbruksorgan, JZD (förkortning för Jednotne Zemedelske Druzstvo, ungefär ”Enhetligt Jordbruks-kooperativ” skapades. Min egen familj drabbades hårt, då min farfars släkts jordbruk beslagtogs. Tänk dig själv! Du har en gård med grisar och kor, ett litet blomstrande slakteri mitt i byn, du har ärvt detta av din far och lever i samklang med djur och natur. Plötsligt förkunnas att staten tar över. Staten blir din chef. Staten bestämmer över din gård, den tar den ifrån dig och du blir ett slags anställd i det som en gång var ditt eget företag. Tragedier följde i denna påtvingade kollektiviserings spår. Människor blev förtvivlade. Somliga tog sina liv. Andra blev uppgivna, förbannade, hämndlystna. Protester ledde till att vissa dödades, andra fängslades. Liv slogs i spillror.

Så här glad såg man ut när man skulle propagandafotograferas utanför kollektivjordbrukets kontor.

Skadorna på jordbruksnäringen blev oöverskådliga. Lantbrukarna tappade givetvis livsgnistan och därmed lusten. Det förstatligade jordbruket chanserade snabbt. Gårdarna förföll. Många slutade anstränga sig, tvingade på knä av staten. Det är inte svårt att räkna ut vad resultatet blev: Sämre skördar. Ont om mat. Missnöjda medborgare. Det bekymrade förstås staten. Men att de själva skulle stå som skyldiga för praktfiaskot  gick inte för sig. Därför gällde det att hitta en fiende, för inte fick ilskan riktas mot den heliga kommunismen och de politiska ledarna!

Och så här belåten och rosenkindad skildrades man i propagandateckningar över hur tillfredsställda bönderna blev av att deras jordbruk beslagtogs av staten.

Det är här den lilla potatisälskande coloradoskalbaggen och barnboksförfattaren kommer in i bilden. Skalbaggen invandrade med potatisen, ursprungligen från Nordamerika, men dök upp i Europa redan 1877. Den hade fört en relativt undanskymd tillvaro fram till runt 1950 – då det plötsligt fanns synnerliga skäl att rikta ljus mot den. Jag ska förklara: Den förda jordbrukspolitiken ledde till att många saker föll mellan stolarna, sådant som enskilda bönder skött bra tidigare – till exempel bekämpningen av skadedjur. Nu kom coloradoskalbaggarna att föröka sig mer än tidigare och orsakade skador på potatisskördarna. I stället för att erkänna problemet med hur illa förstatligandet fungerat valde man att rikta fokus mot en fiktiv fiende, någon som även kunde hota den kommunistiska ideologins lögner: Imperialiststaten USA. Det var ju logiskt: Skalbaggen var amerikansk, och dess spridning i själva verket en ond amerikansk sammansvärjning för att förstöra Östeuropa och skapa svält. Potatisen var ett viktigt livsmedel, härmed hotades livsmedelsförsörjningen och det var de beräknande jänkarna som låg bakom.

Boken om den onda skalbaggen som ville stjäla maten från folkets tallrikar trycktes i 120.000 exemplar.

Propaganda var något av en östeuropeisk paradgren och barn och deras föräldrar var lätta att styra. Barnboksförfattaren Ondrej Sekora hade redan blivit en kändis tack vare sina omåttligt populära böcker om den äventyrliga myran Ferda Mravenec (den första kom ut redan 1933), dessutom var han med i kommunistpartiet och således av rätta läran. Hans politiska övertygelse och skicklighet i att rita insekter kom väl till pass. 1950 skrev han boken om den stygga Potatisskalbaggen, Brouk Bramborouk (av tjeckiskans  ”brambora” = potatis, coloradoskalbaggen hette egentligen Mandelinka bramborova) och därmed fick propagandakvarnen en utmärkt kanal. Smarta stater inser att hjärntvätt börjar enklast hos de mest tillitsfulla och minst kritiska, nämligen barnen (varför kommer jag att tänka på den svenska skolans värdegrundsarbete?). Raskt inspirerades och därmed sattes de minsta medborgarna i arbete för att kämpa mot fienden, som sas strö ut de förhatliga potatisbaggarna över tjeckiska potatisodlingar med fientliga flygplan, för att förstöra landet. Det var utmärkt att på detta sätt skola barn i sunt USA-hat.

Målande beskrivningar av kampen mot den amerikanska inkräktaren som spreds från skyn.

Alltihop var naturligtvis fake news, amerikanerna hade annat för sig än att sprida ut insekter över Tjeckoslovakiska republiken. Men Sekora gestaltade alltihop mycket pedagogiskt, han till och med åskådliggjorde luftströmmarna med vars hjälp de lömska baggarna spriddes över potatisåkrarna. Vilken unge skulle inte tro på det? Deras föräldrar också, förstås. Och fokus flyttades påpassligt från ännu ett av kommunismens misslyckande och folkets misstro mot USA eldades på.

Här ligger de besegrade fienderna under sina herrars flagg…

Så småningom fallerade givetvis tvångskollektivismen och efter sammetsrevolutionen 1989 återgick jordbruksnäringen mer eller mindre till sin ursprungliga form. Gårdar har återlämnats där det varit möjligt  och staten har fått träda tillbaka. Det är dock svårt att inte skänka en tanke till Venezuela, ett exempel i nutid som framstår som groteskt socialistiskt experiment där statens liknande våldtäkt på folket skapat ett land i hungersnöd, misär och förfall. Frågan är hur de venezuelanska skolbarnen indoktrineras ideologiskt? När jag gick i skola i Prag tvingades vi se sovjetiska propagandafilmer om hjältefolket och de blomstrande kolchozerna. Böckerna var fulla av Röda Arméns hjältar och det ärorika Sovjet var en påtvingad idol. Ändå hatade alla ungar de obligatoriska ryskalektionerna och pratade skit om ryssarna i smyg. Vi växte upp med nertryckt hat i bröstet. Vi visste att de vuxna ljög. De pratade om välstånd och rikedom men vi såg ju med egna ögon de tomma butikshyllorna och hur kompisars föräldrar förlorade jobb på grund av fel politiska åsikter. Ja, min pappa var en av dem.

Kanske vill ingen från början ont. Kanske trodde verkligen Sekora på det han gjorde, att rita en barnbok där USA utmålades som ondskan personifierad som ville förpesta Östeuropa så att små barn skulle svälta ihjäl. Kanske tänker till exempel svenska vänsteraktivister – där en rad faktiskt arbetar som lärare med små, lättpåverkade barn som sitt ansvar – att de fostrar en nation i den enda sanna, politiskt korrekta godhetens anda. Tänk, det trodde Sekora och gänget också, då 1950… Men goda intentioner kan döda. Kom ihåg det, särskilt i tider som dessa.

*******

Vill du också bli intervjuad, komma i kontakt med mig eller tipsa om något, dela med dig av din historia/erfarenheter eller skriva själv? Mejla mig på info@katerinamagasin.se – dock arbetar jag ensam, så jag svarar i mån av tid! Läser alla mejl. Vill du vara med och stötta mig, den fria debatten och oberoende journalistisk? Bidrag till mitt heltidsarbete tas tacksamt emot via swish på 0733289122 eller konto 5206-0000114 (första fyra siffrorna är clearingnummer). Blir glad för varje liten slant! Största tacken på förhand! Och tack alla ni som redan bidragit, ni anar inte hur glad jag är över det ni ger och det ni skriver, även om jag inte kan tacka var och en av er personligen. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. <3

 

 

 

Katerina Janouch
info@katerinamagasin.se